PERSONLIGT Christen Erlingsson
Ålder 52 årKarriär sjuksköterska, distriktssköterska och med drFamilj man och sju barnBor på en kamelranch på ÖlandNjuter av att se romantiska komedier, skratta och äta popcorn tillsammans med barnenFörebild mormor, en häftig kvinna som kämpade för kvinnors rätt att använda sin intellektuella förmåga
När vi talas vid har Christen Erlingsson »landat med en duns« i jobbet som universitetslektor.
– Det var så härligt att få vara doktorand och så uppfylld av sin forskning. Så efter disputationen blev det tomt, en slags kris. Jag stod inför ett vägval och måste gå vidare.
Det är inte så att hon inte trivs med lektorsjobbet, tvärtom. Det är både spännande och utvecklande – men splittrat.
– Som doktorand brinner man som en fackla, nu är det som att hålla liv i alla ljus på en 100-årings födelsedagstårta samtidigt.
Christen hade egentligen tänkt sig ett helt annat ämne för sin magisteruppsats när Britt-Inger Saveman sa att hon hade ett projekt för henne.
– Trots att jag hade läst hennes avhandling om övergrepp i vården förstod jag inte innebörden, utan tänkte: Finns det verkligen människor som slår sin egen mormor?
Eftersom Christen är en nyfiken och flexibel person – på gott och ont, säger hon själv – så var ämnesvalet klart. Nu anser hon att kunskapen om äldres utsatthet är oerhört viktig. I intervjuerna har hon sett att de äldre uppfattar övergreppen som något personligt; de ifrågasätter sig själva och tror att de inte har något värde. De professionella som hon har intervjuat ser däremot på övergrepp ur ett samhällsperspektiv, som något som beror på omständigheter. Den enskilde tar inte ett personligt ansvar för det som har hänt, konstaterar Christen.
– Man skäms och vågar inte prata om det i arbetsgruppen, vilket jag anser att man måste göra. Sjuksköterskan tycker sig vara ett offer för situationen. I stället måste hon känna att det är okej att be om hjälp och hon måste kunna lita på att hon får stöd hos kollegerna.
Att gamla utsätts för övergrepp måste uppmärksammas, säger Christen med eftertryck. I stället för att förklara bort att en kvinna har märken på armarna med att »gamla får så lätt blåmärken«, måste sjuksköterskorna höja sin misstankenivå och verkligen se, anser hon.
Christen vill att varje sjuksköterska ska reflektera över sig själv, hur hon tänker, hur hon uttrycker sig och hur hon prioriterar när hon möter äldre människor i vården.
– Gamla människor är så sårbara; de uppfattar ibland omvårdnadshandlingar som sjuksköterskan måste göra snabbt som övergrepp, förklarar hon. Därför måste sjuksköterskan reflektera över hur den gamla upplever handlingen.