Vårdförbundet tar avstånd från att alla i vården borde drogtestas
Ett uttalande från företagshälsovården Previa om att all vårdpersonal borde drogtestas har rört upp blandade känslor. Vårdförbundets ordförande Sineva Ribeiro slår fast att det är ett grundlagsbrott.
Det var i en artikel i måndagens Katrineholms-Kuriren som Urban Svensson, läkare och medicinsk ledningsansvarig på företagshälsovården Previa, sa att ”all hälso- och sjukvårdspersonal borde drogtestas slumpmässigt.” Han motiverade det med att vårdpersonal är överrepresenterad vad gäller missbruk.
För Dagens Medicin utvecklade Urban Svensson senare sitt resonemang. Han menar att tester är viktiga för att allmänheten ska känna förtroende för vården, samtidigt som personer med problem kan fångas upp tidigt och erbjudas hjälp innan de utgör en patientsäkerhetsrisk.
Delade känslor kring tester
Uttalandet har rört upp blandade känslor. I sociala medier har det bildats två läger, där ena sidan ser det som självklart att drogtesta vårdpersonal, eftersom de ansvarar för andra människors liv.
Kritikerna menar att testerna är kostsamma, särskilt som de måste skickas på verifikation för att vara tillförlitliga, och att dessa pengar i stället borde läggas på bemanning. Andra menar att det utgör ett integritetsintrång att testa slumpmässigt, i stället borde enbart de som uppvisar problem drogtestas.
Hänvisar till grundlagen
Vårdförbundets ordförande, Sineva Ribeiro, säger nej till generella drogtester och hänvisar till att det bryter mot grundlagen. Sådana drogtester räknas som påtvingade kroppsliga ingrepp och är inte tillåtet i offentlig sektor. Inom privat sektor finns inte något sådant grundlagsskydd.
– Som förbund kan inte vi förhandla bort det grundlagsskydd som finns inom offentlig verksamhet, vi kan inte komma överens med arbetsgivaren om att generella drogtester ska göras, säger Sineva Ribeiro.
Däremot kan medarbetare själva säga ja till att göra ett test, men då anser Vårdförbundet att tre krav måste uppfyllas.
– Det ska kunna styrkas att testerna är lämpligt för det man vill uppnå, testerna ska göras på ett tillförlitligt sätt och det ska finnas en uppföljningsplan. Vad gör man exempelvis om testet visar positivt? Finns det en rehabiliteringsplan för den anställde? säger Sineva Ribeiro.
Aktuellt med test i vissa fall
Däremot händer det att Vårdförbundet går med på tester i vissa specifika fall, där det finns ett problem och ett mer konkret exempel.
– I sådana situationer så ska det ske en mbl-förhandling. Jag tycker att vi gör vad vi kan i de lägena. Sen menar vi att det fortfarande är upp till varje individ att säga ja eller nej. Skulle en medlem i offentlig verksamhet säga nej så måste vi stötta denne, säger Sineva Ribeiro.
Skapar en osäkerhet
Utöver de rättsliga aspekterna ser hon problem med generella drog- och alkoholtester. Dels är de kostsamma och tar resurser i anspråk, men det skapar också en osäkerhet i arbetsgruppen.
– Både chefer och kolleger har ett moraliskt och mänskligt ansvar att uppmärksamma om det finns ett problem, men det kan bli så att den biten faller bort när det genomförs tester, säger hon.
Tomas Björck, arbetsrättsjurist, vid Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, säger till Dagens Medicin att organisationen ser positivt på drogtestning på förekommen anledning, men anser inte att generella och slumpvisa tester för hela sektorn är något som behövs.
Lagar och regler kring drogtester
I dagsläget finns det inget enhetligt regelverk gällande specifikt drogtester i den privata och offentliga sektorn. Generellt sett är det lättare för arbetsgivare inom privat sektor att få igenom generella alkohol- och drogtester.
Offentligt anställda är däremot skyddade mot påtvingade kroppsliga ingrepp i arbetet genom grundlagen (Regeringsformen 2:6). Kroppsligt ingrepp är exempelvis blodprovtagning och utandningsprov. Grundlagsskyddet gäller enbart påtvingade ingrepp. Så snart ingreppet är frivilligt (när samtycke getts) är det inte fråga om någon inskränkning i det grundlagsenliga skyddet.
Parallellt med grundlagsbestämmelserna finns ett lagstöd för regelbundna hälsoundersökningar av offentligt anställda. Det regleras i Lag om offentlig anställning, paragraf 30. Det krävs att arbetsuppgifterna är sådana att ett försämrat hälsotillstånd kan medföra risk för människors liv, personliga säkerhet eller hälsa eller för betydande skador på miljö eller egendom
Men för att arbetsgivaren ska få genomföra en sådan hälsoundersökning krävs att det finns ett kollektivavtal som reglerar det. Teoretiskt sett skulle en facklig organisation alltså kunna vägra att ingå avtal där hälsoundersökning är tillåten. Dessutom är det i dag oklart om ett avtal är bindande för den enskilde arbetstagare, eftersom det finns ett skydd i grundlagen, och grundlagar går före vanliga lagar.