Arbetsmiljö

”Vi flyttas runt som schackpjäser”

”Vi flyttas runt som schackpjäser”
Sjuksköterskor vid Skånes universitetssjukhus vill att ledningen tar mer individuell hänsyn när de förväntas täcka upp inom covidvården. Foto: Getty Images.

För att täcka upp bemanningen på en nyöppnad covidavdelning på Skånes universitetssjukhus beordras forskningssjuksköterskorna från neurologen in. ”Min kropp klarar inte det en gång till" säger Christin Karremo som nu har tagit hjälp av facket.

Som Vårdfokus skrivit om tidigare har Vårdförbundet i Skåne gjort en 6:6a-anmälan på hela förvaltningen för Skånes universitetssjukhus.

En av dem som drabbats av omplaceringar är Christin Karremo. Hon arbetar som forskningssjuksköterska på Skånes universitetssjukhus i Lund sedan sju år. Efter några år inom slutenvården uppskattar Christin Karremo att få specialisera sig inom ett område. Arbetet är givande och hon lär sig hela tiden nya saker. Det finns också ett annat viktigt skäl att hon valt mottagningsarbete – efter att ha varit med om en bilolycka fick Christin Karremo problem med nacke och rygg och klarar inte längre tunga lyft och omvårdnadsarbetet på avdelning.

­Trots det tvekade hon inte att ställa upp när pandemin drabbade Sverige. Under våren 2021 lånades hon ut i nio veckor till en covidavdelning på sjukhuset.

­- Jag var tvungen att ta starka smärtstillande innan mina pass för att klara av jobbet och det tog flera dagar innan jag återhämtade mig när jag var ledig, berättar hon.

Svårt att stänga av

Samtidigt som Christin Karremo tog hand om covidsjuka kunde hennes forskningspatienter ringa henne. De visste inte att hon omplacerats och ofta var det bara hon som kunde svara på deras specifika frågor.

– Jag känner ansvar för de här patienterna och för forskningen. Om det går för lång tid mellan besöken kan det bli svårt att använda underlaget i resultaten. Vi månar också om våra forskningspatienter och är tacksamma att de medverkar, då känns det viktigt att finnas där för dem. Det ledde till att jag fick öppna datorn när jag kom hem från sjukhuset och ordna med det.

christin Karremo
Christin Karremo arbetar som forskningssjuksköterska med patienter som har Parkinsons sjukdom. Foto: Privat

Efter sommaren kunde Christin Karremo återgå till sitt forskningsarbete som vanligt. Det var fullt upp för att komma ikapp med alla studier som legat efter och Christin och hennes kollegor jobbade på.

I december förra året fick sjuksköterskorna ett mejl från chefen om att det åter skulle öppnas en ny covidavdelning och att deras enhet skulle täcka två schemarader. Ingen av sjuksköterskorna anmälde sig frivilligt denna gång.

– Chefen valde då ut mig och en annan kollega men ingen av oss kände att vi klarade av det. Det var också precis innan jul och vi hade fått semester beviljad. Jag hade inte heller någon barnomsorg eftersom min man också arbetar på kvällar och helger.

Christin Karremos kollega valde att säga upp sig och en annan forskningskollega utsågs att bemanna avdelningen. Själv tog hon kontakt med Vårdförbundet lokalt. Hennes fackliga representant inledde förhandlingar med arbetsgivaren. Under tiden gick Christin en introduktionsdag på den ännu inte öppna avdelningen.

– Annars hade det räknats som arbetsvägran. Tack vare facket blev det bara fem pass som jag behövde göra på avdelningen, det sista var på julafton.

Ny avdelning igen

Så i onsdags denna vecka kallades personalen på nytt till ett möte – om ytterligare en ny covidavdelning.

– De vill att jag tar ett pass nu på fredag (i dag, red:s anmärkning), men jag vet inte hur det blir. Jag kommer inte att gå dit frivilligt. Även om min chef känner till min situation och jag inte ska ha tunga patienter så vet jag hur det blir. Behöver en patient hjälp att resa sig när jag är inne på salen i full covidmundering säger jag inte nej.

Under mötet fick sjuksköterskorna höra att ”yrket är ett kall” och att de förväntas ställa upp.

– Det känns så otroligt förminskande. Det är klart att vi ställer upp, men alla kan faktiskt inte. Jag skulle önska att de hade kunnat ha en bättre framförhållning och kommunicerat bättre – då hade vi säkert kunnat lösa det här. Nu känner vi oss som schackpjäser som bara flyttas runt.

Hon tror också att höjd ersättning för extra pass skulle kunna locka fler att arbeta på avdelningen.

– Det finns alltid någon som vill tjäna extra, men för mig personligen gör det ingen skillnad. Pengar tar inte bort värken i nacke och rygg. Min kropp klarar det inte en gång till, säger hon.

Verksamhetschefen: ”Yrket är ett kall”

Tobias Cronberg, verksamhetschef vid neurologkliniken på Skånes universitetssjukhus, var med på mötet och säger till Vårdfokus att han har förståelse för att sjuksköterskorna kan känna oro för att flyttas till avdelningsarbete, men att det inte finns några andra alternativ.

Under mötet sa du bland annat att sjuksköterskeyrket är ett kall, vilket provocerade flera av dem som var där. Hur ser du på det?

– Självklart är det ett kall, så är det för alla som arbetar i vården, även för mig som läkare. Jag ställer mig helt frågande till att vissa inte känner så, det är sorgligt med tanke på patienterna.

Tobias Cronberg, överläkare och verksamhetschef på neurologkliniken vid Skånes universtietssjukhus.

Betyder det att de ska ställa upp till vilket pris som helst?

– Vården befinner sig i en kris och alla måste göra så gott de kan. Vi har försökt att freda forskningssjuksköterskorna så länge som möjligt, men nu har vi tömt ut alla andra resurser. Jag kan också tycka att det är rimligt nu när alla andra sjuksköterskor fått ställa upp.

Enligt uppgifter till Vårdfokus har sjuksköterskor uttryckt oro för att begå fel och riskera att skada patienterna, vilket också kan leda till att de mister sin legitimation. Hur ser du på det?

-Det är väldig allvarligt om de känner att de tappat sin kompetens. Det visar på det systemfel som finns i vården som innefattar att de mest erfarna lämnar avdelningarna och framför allt nya sjuksköterskor arbetar där. Vi behöver bli bättre på att fortsatt involvera dem som går över i öppenvård och forskning i slutenvårdsarbetet så att vi får en starkare organisation. Sjuksköterskebristen och den ständiga brist på vårdplatser som den medför är en gemensam utmaning för ledningen, chefer, sjuksköterskor och Vårdförbundet att lösa tillsammans.

Det kan också finnas andra skäl till att avdelningsarbete inte passar alla – vad ska sjuksköterskan göra då?

Här det viktigaste att enhetscheferna har en tät dialog med sina medarbetare om vilket individuellt stöd de behöver för att känna sig trygga. Vi flyttar brickor som i ett dominospel för att få till det hela tiden.

Upplever du att patientsäkerheten är hotad?

– Det är en svår fråga, men pandemin är en stor säkerhetsrisk i sig. Det blir givetvis inte samma säkerhet som när personalen är erfaren och trygg, men att inte beordra personal är ännu farligare, säger Tobias Cronberg.

Vårdfokus nyhetsbrev

Nyheterna, reportagen, forskningen och frågorna för oss i vården. Gratis varje vecka direkt i din inkorg.
Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida