Barn med smärta en utmaning för sjuksköterskan

När smärtlindring inte hjälper barnet, upplever sjuksköterskan det som ett hot mot yrkesidentiteten. Det blir också svårare för henne att då möta barnet. Det visar Gunilla Ljusegrens studier.

I sin licentiatavhandling visar anestesisjuksköterskan Gunilla Ljusegren att sjuksköterskorna har goda kunskaper och en positiv attityd till smärtlindring, men att smärta hos barn är ett komplext och svårfångat fenomen.

I förutsägbara situationer, när barnet har en klar medicinsk diagnos och svarar på den smärtbehandling som ges, känner sig sjuksköterskorna trygga i sin yrkesroll. Om barnet däremot inte svarar på smärtlindringen, trots alla ansträngningar, känner sjuksköterskorna rädsla, maktlöshet och övergivenhet. De till och med misstror barnen.

— När smärtan inte ger med sig upplever en del av sjuksköterskorna det som ett hot mot den egna yrkesidentiteten. Det blir också svårare för sjuksköterskan att i den situationen möta barnet, säger Gunilla Ljusegren.

Både personliga egenskaper och organisation 

Hon drar slutsatsen att professionell kompetens handlar både om personliga egenskaper och om organisationen på avdelningen. Reflexion, enskilt och i grupp, liksom kollegiala samtal tror Gunilla Ljusegren skulle kunna öka sjuksköterskornas arbetstillfredsställelse. Bättre utformade riktlinjer och vårdrutiner skulle bidra till att barnen får en bättre smärtbehandling.

Resultatet är analyserat utifrån en enkätstudie och två intervjustudier med sjuksköterskor inom pediatrisk vård.

Gunilla Ljusegren försvarar sin licentiatavhandling Nurses’ competence in pain management in children vid Hälsohögskolan i Jönköping i dag.