»Ge föräldrar bättre stöd i sin parrelation«
Ahlborg T med flera. Factors influencing the quality of intimate relationships six months after delivery. First-time parents' own views and coping strategies. Journal of Psychosomatic Obstetrics & Gynecology 2006;27(3):163-172.
Bakgrund: Att få sitt första barn är en stor omställning. Påfrestningar på parrelationen är vanligt förekommande, vilket avspeglar sig i antalet skilsmässor och separationer. Många sker bland småbarnsföräldrar med en topp när första barnet är 1,5 år och 4 år (scb 2003). Detta är en stor utmaning för oss i mödra- och barnhälsovården och på familjecentraler. Vi behöver mer forskning om nyblivna föräldrars situation för att kunna ge stöd på ett professionellt sätt.
SYFTE: Att beskriva föräldrars erfarenheter av vilka faktorer som påverkar kvaliteten på parrelationen ett halvår efter första barnets födelse, och hur de hanterar sin situation.
MATERIAL OCH METOD: En enkätundersökning bland 820 förstagångsföräldrar avslutades med två öppna frågor, dels om orsakerna till hur de hade det med varandra i parrelationen, dels om de hade försökt vidta några åtgärder för att påverka situationen. Mödrarna och fäderna besvarade enkäten var för sig. Data analyserades induktivt med kvalitativ innehållsanalys. Data baseras på 535 enkäter.
RESULTAT: Analysen resulterade i fyra kärnkategorier: 1. Coping genom anpassning till föräldrarollen: tillgång till eller brist på ömsesidig stöttning i den nya ovana föräldrarollen, delat ansvarstagande för hem och barn, ömsesidig respekt och hänsyn och realistiska förväntningar på föräldraskapet. 2. Coping genom kommunikation: tillgång till/frånvaro av ömsesidigt lyssnande, kompromissvilja och problemlösning och att man känner sig bekräftad av och viktig för sin partner.
3. Intimitet – gemenskap och kärlek: delade upplevelser emotionellt, sensuellt och sexuellt. Tidsbrist och trötthet påverkade negativt. Några hade ökat gemenskapen i vardagen genom att ordna barnvakt, laga en god middag eller bada tillsammans.
4. Coping av yttre omständigheter: otrygg ekonomi, flyttning eller skrikande kolikbarn. Här hade de sökt avlastning hos anhöriga, delat på vaknätter och några pappor hade minskat sin arbetstid.
SLUTSATS: Kategorierna utgör en bas för hälsofrämjande arbete bland nyblivna föräldrar i syfte att stärka deras parrelation. Barnmorskan och sjuksköterskan i barnhälsovården kan tillsammans hjälpa föräldrarna att främja sin kommunikation med exempelvis raka jag-budskap, vilket innebär att båda parter tydligt och konkret uttrycker sina önskemål för varandra. Vi kan råda dem att främja sin intimitet och gemenskap genom att umgås sensuellt om sexualiteten går på sparlåga. I föräldragruppen tar barnmorskan med fördel upp betydelsen av god kommunikation och sensualitet i början av samtalsträffarna när förlossningen fortfarande känns långt borta. Vid återträffen 4-5 månader efter förlossningen anknyter man till detta och erbjuder samtal om parrelationen. Idealiskt är om sjuksköterskan från barnhälsovården då är med, så att hon kan ta över stafettpinnen och följa upp med samtal om parrelationen. På detta sätt skulle vi kunna förebygga en del onödiga separationer bland föräldrar till små barn.
KOMMENTAR ANNKRISTIN JANSSON
Föräldrars perspektiv ger insikter
Att få sitt första barn är en stor omställning. Speciellt i dag då det är en tendens att förstagångsföräldrar är äldre och båda parter oftast har ett etablerat arbetsliv. Ett nyfött barn innebär nya roller och nya rutiner och barnet är helt beroende av föräldrarna. Det är inte bara skilsmässofrekvensen som ökar, utan det är också en ökad risk för depression hos modern under denna period. Det finns en omfattande kunskap om att det tidiga samspelet mellan föräldrar och barn har betydelse för barnets fortsatta hälsoutveckling. En grundförutsättning för att föräldrarna ska kunna samspela med barnet är att de själva mår bra och har ett bra samliv.
Författarna drar i studien slutsatsen att kvalitetsfaktorer som påverkar parrelationen efter första barnets födelse är ömsesidig stöttning, god kommunikation och intimitet. Författarna rekommenderar att barnmorskor och sjuksköterskor i barnhälsovården kan stärka nyblivna föräldrars parrelation genom att visa på betydelsen av en god kommunikation och sensualitet. Detta kan jämföras med en longitudinell studie där det framkom att äktenskaplig vänskap fungerade som en buffert i stressande situationer och att denna kan stärkas av personal för att stödja par i att bli föräldrar (1).
Studiens validitet är svår att bedöma. De två frågorna som utgör underlag för analysen utgår inte från intervjuer utan härrör från två enkätfrågor. I en intervju kan frågeställningen belysas djupare och mer varierat. Det är risk för snedfördelning av dem som besvarat frågorna. Det är känt att personer med bättre social situation och högre utbildning i större utsträckning besvarar skriftliga frågor och ger kommentarer. Studien är kvalitativ och resultatet kan inte direkt generaliseras. Flera studier inom samma ämne förstärker resultaten och ökar kunskapen. Det är positivt att studien är gjord i Sverige.
Studien belyser ett viktigt område. Ahlborgs forskning tillför kunskap om föräldrars perspektiv på faktorer som påverkar deras parrelation efter första barnets födelse och hur de hanterar sin situation, vilket kan underlätta för barnmorskor och sjuksköterskor att anpassa stöd till blivande och nyblivna föräldrar. I litteraturen efterfrågas interventionsstudier inom området (1).
Referenser:
1. Shapiro AF med flera. The baby and the marriage: Identifying factors that buffer against decline in marital satisfaction after the first baby arrives. Journal of Family Psychology 2000;14:59-70.