Här räddar gåvor kompetensen

Personalflykt. De erfarna slutar och nyutbildade har svårt att orka. Med insamlade pengar betalar Barncancerfonden den enda utbildning som finns, en kostnad landstingen inte vill bära.

De senaste åren har en massflykt av erfarna sjuksköterskor skett från barnonkologin, framför allt i Stockholm och Göteborg. I dag anställs ofta grund­utbildade inom ett område där högsta kompetens krävs. Vad de kan erbjudas är den enda utbildning inom barnonko­logi som finns, Barncancerfondens, som betalas med hjälp av gåvor från allmänheten. Sjukskötersk­or kan läsa 30 högskolepoäng på Karolinska institutet.

??Vid barncancerenheten på Astrid Lindgrens barnsjukhus i Stockholm är det tydligt att utbildningen fungerar. Av de 15 som har gått den har 11 stannat. I Göteborg har nio utbildats. Men bristen på sjuksköterskor med tillräcklig erfarenhet och kompetens är skriande. Barn­onkologin har hamnat i en ond cirkel, där de erfarna och specialistutbildade hellre jobbar inom primärvården, på barnavårdscentraler eller som skolsköterskor. Där lockar bättre löner och arbetsvillkor.?

— Det innebär att de som vårdar de sjukaste barnen numera får minst betalt. Sjuksköterskorna som är kvar har fått en orimlig arbetsbelastning eftersom vi ständigt är underbemannade, säger medicine doktor Margareta af Sandeberg. ?

Hon är sjuksköterska inom barncancervården på Karolinska universitetssjukhuset i Stockholm sedan 38 år och utbildningsansvarig. För bara något decennium sedan såg det annorlunda ut. Då var närmast alla som arbetade med cancersjuka barn specialistutbildade.

?Av de 43 sjuksköterskor som arbetar på barn­onkologen i Göteborg saknar 34 specialistutbildning. I Stockholm är motsvarande siffra 16 av 38. De nyutbildade som anställs märker snart att specialkunskaperna fattas och utan erfarenhet är det svårt att möta familjer som befinner sig mitt uppe i sin värsta livskris.?

— Det är duktiga sjuksköterskor, men som nyfärdiga ställs de inför väldigt tuffa uppgifter. De bär på en ständig oro att göra fel, säger Margareta af Sandeberg.?

Hon och kollegan Pernilla Pergert är kurs­an­sva­riga för 30-poängsutbildningen. Rent principiellt tycker Margareta af Sandeberg att landstingen eller staten borde stå för en specialistutbildning och fortbildning inom barnonkologi.?

— Det vore optimalt, och i framtiden tror jag att det blir så. Men jag är också realist. Vi måste först och främst få tillräckligt med sjuksköterskor så att vi kan skicka folk på utbildning. Som det ser ut nu kan vi skicka max två sjuksköterskor åt gången på den tvååriga distansutbildning som Barncancerfonden betalar för.

?Förra året blev flera miljoner av Barncancerfondens utbildningssatsning aldrig utnyttjade. Personalbristen gjorde att färre kunde gå. Det har fått Barncancerfonden att nu även starta en fyradagarsutbildning så att nya sjuksköterskor får en så pass bred kunskap att de orkar vara kvar. ??

Barncancerfondens generalsekreterare, Olle Björk, professor i barnonkologi och tidigare chef för barnonkologin vid Karolinska universitetssjukhuset, är starkt kritisk mot landstingens sätt att hantera bristen. Han kräver långsiktiga nationella satsningar. ?

— Som jag ser det är det direkt oansvarigt av landstingen att låta utbildning och fortbildning inom barnonkologin vara helt beroende av en ideell organisation, även om vi naturligtvis är villiga att hjälpa till även i fortsättningen.

?Om det är rimligt att utbildningen bekostas av Barncancerfonden vill inte personaldirektören i Stockholms läns landsting, Maria Englund, kommentera. Vårdfokus får i stället ett svarsmejl från en av landstingets pressekreterare. Där står att landstinget ”varken kan eller ska vara ’helt beroende’ av någon organisation utanför landstinget för att utbilda och kompetenssäkra våra medarbetare”. Däremot sägs inte ett ord om att landstinget är berett att ta initiativ till den typ av utbildning som Olle Björk efterfrågar.

??Barncancerfonden ställer också krav på betydligt fler vårdplatser och högre personaltäthet. Sedan landets sex barncancercentrum byggdes upp har vården förändrats, blivit mer komplicerad och är mer utdragen i tid. Deras bedömning är att en tredubbling av vårdplatserna behövs. Från att ta emot de 300 som nyinsjuknar varje år har behovet ökat till att kunna ge avancerad vård till 1 000 barn årligen, enligt Olle Björk. Att vården inte har hängt med betyder till exempel att barn i Stockholmsområdet som drabbas av behandlingskomplikationer i dag måste ta omvägen via akuten.

?I stället för fler platser är verkligheten sådan att vårdplatser ofta hålls stängda. På Astrid Lindgrens barncancerenhet brukar personalbrist göra att bara 10 av de 14 platserna kan användas. Förra året tvingades man hänvisa 50 barn till andra sjukhus, vilket fick stort genomslag i medierna. Nu slipper barncancerenheten de stora sparkrav som i övrigt gäller på Karolinska sedan underskottet visat sig vara över en halv miljard. Dessutom upplever personalen att de äntligen fått i gång en ordentlig dialog med ledningen. När nya Karolinska invigs nästa år har barnonkologen blivit lovade 22 platser.?

— För första gången på många år känner jag mig optimistisk inför framtiden, säger Margareta af Sandeberg.??

På barncancercentrum vid Drottning Silvias barnsjukhus i Göteborg är det framför allt ekonomin som stänger platser. Där finns 16 slutenvårdsplatser, men på helgerna medger budgeten bara nio. De är i princip alltid överbelagda, men det finns ett bra samarbete med regionsjukhusen, så barn som inte behöver en aktiv specialistvård vårdas på sin hemort.?

Det som ger hopp i Göteborg är en ny modell med mentorer. De har fått extra resurser för att låta fyra specialistutbildade och erfarna sjuksköterskor stötta den övriga personalen och arbeta med utvecklingsarbeten. I gengäld arbetar mentorerna färre helger och kvällar och får 1 000 kronor mer i lön.?

— Det är nog den åtgärd som har betytt allra mest för oss på senare år, säger vårdenhetschefen Anna Magnusson. ??

Ett viktigt uppdrag för mentorerna är att snabbt ge nya sjuksköterskor breda kunskaper i barnonkologisk omvårdnad, så att de blir tryggare i sin yrkesroll och stannar längre. ?

— Vi saknar ett mellanskikt av sjuksköterskor som kanske har fyra-fem års erfarenhet, vilket förstås är ett problem, säger Anna Magnusson.

Mer om ämnet

• Päivi kom tillbaka