Päivi kom tillbaka
Två gånger försökte hon sig på andra jobb, men längtan tillbaka till barnonkologen blev för stark. ??
— Det är något med atmosfären som är så speciell här, det är mysigt och hemtrevligt, säger Päivi Ventovaara.??
Hon tycker om att vårdtiderna är långa och att många av barnen återkommer gång på gång, vilket gör att man lär känna dem och deras föräldrar på ett helt annat sätt än på en vanlig barnavdelning.?
När hon hade jobbat på barncancerenheten på Astrid Lindgrens barnsjukhus i Stockholm i fem år hade hon parallellt hunnit skaffa sig en specialistutbildning i barn och ungdom. Arbetsgivaren tyckte att det var värt en tusenlapp. Det tyckte inte Päivi Ventovaara.?
Dessutom var hon trött på restiden till jobbet. På en geriatrisk avdelning fick hon betydligt mer betalt. Men efter ytterligare en vända på en akutavdelning för barn återvände hon snart ändå till barnonkologen.?
— Arbetet blir aldrig tråkigt. När jag går till jobbet vet jag aldrig hur dagen kommer att utveckla sig. Jag lär mig något nytt varje dag.??
Päivi Ventovaara är smärtombud och tillsammans med kolleger har hon monterat upp ett skåp fullt med leksaker som kan användas för att avleda barnen från deras smärtor. Och numera är hon betydligt mer nöjd med sin lön och känner att hennes kunskaper värderas. Hon får använda en del av sin arbetstid för studier i onkologisk omvårdnad och får tid avsatt som smärtombud.?
— Att jag trivs så bra beror också på att vi har lyhörda chefer och att jag har världens bästa kolleger. Det klagas mycket på hur slimmad vården har blivit och många sjuksköterskor upplever att de inte kan utföra sitt arbete på ett tillfredsställande sätt. Själv känner jag att jag har hittat ”hem”. ?