PERSONLIGT PERNILLA PERGERT
Ålder 37 årKarriär sjuksköterska och med dr Familj man och tre barnDold talang sjunger gospelSenast lästa bok Innan jag dör av Jenny DownhamnOgillar svart humor och skitsnack
Pernilla Pergert ville utforska vårdsituationen för familjer med utländsk bakgrund i barncancervården. När hon skulle intervjua sina före detta arbetskamrater på barnonkologen tänkte hon att det kanske skulle vara tabu för sjuksköterskorna att tala om hur de reagerar på starka känslomässiga reaktioner hos föräldrar med utländsk bakgrund. Men så var det inte.
– De hade så olika insikter och så mycket att bidra med, en del var så genomtänkta så jag blev alldeles stum.
Sjuksköterskorna berättade att de kände sig överväldigade av mödrarnas sorgeklagan när deras barn hade dött.
– Även om känslomässiga uttryck är formade av vår kultur så är föräldrarnas mycket starka uttryck oerhört relevanta.
När hon analyserade intervjuerna såg hon att sjuksköterskorna hade strategier för att hantera de situationer som de upplevde som svåra. En del av dem anser Pernilla vara nödvändiga, som rationalisering och kontrollerat uttryck. De har funktionen att bevara det professionella lugnet och att skydda sig själv och andra från de starka uttrycken. Även om målet är att bevara lugnet på avdelningen så vill sjuksköterskorna ge utrymme för sorgeklagan och inte tysta.
Sjuksköterskorna på akuten möter andra starka känslor, som ilska från föräldrar som väntar på att få komma in med sitt sjuka barn. Det handlar inte om de föräldrar som blir lite arga och upprörda, utan om dem som skriker och sparkar på möblemanget så att människor runt omkring blir rädda. Så starka uttryck vill sjuksköterskorna stoppa.
– Det är uttryck för en maktlöshet hos föräldrarna när de har väntat med sitt sjuka barn i åtta timmar och kanske sett andra familjer gå in efter två timmar. De ser inte att det sker en prioritering, utan tror att det ligger rasism bakom, berättar Pernilla.
Hon anser att många av strategierna är bra, exempelvis delande och distansering. Däremot är flykt och undvikande inte alltid bra, även om det kan vara nödvändigt i vissa situationer.
– Det kan ibland vara bra att lämna över, men inte att fly, även om den spontana reaktionen kan vara »shit, hon anfaller mig, jag sticker«. Om man i en situation som känns hotfull blir rädd, måste man som sjuksköterska ta sig samman och finnas kvar, säger Pernilla.
För korrespondens:
Pernilla Pergert, Barncancerenheten, avd Q84, Astrid Lindgrens barnsjukhus, 171 78 Stockholm, E-post: pernilla.pergert@ki.se, Telefon: 070-664 48 07