Team sprider kunskap inom habiliteringen

Mycket har blivit bättre inom habiliteringen de senaste åren. Men fortfarande brister ibland samordningen av insatserna och personalen hinner inte alltid ta vara på varandras kompetens.

5 oktober 2007

Det anser Kristina Gustafsson Bonnier, koordinator för Verksamheten Ovanliga diagnoser inom Handikapp & habilitering i Stockholms läns landsting. Hon har varit ansvarig för verksamheten sedan 1998 och anser att Internet är den stora skillnaden jämfört med hur det var för tio år sedan.

– Tack vare informationen på webben kan alla, såväl personal som föräldrar, söka kunskap själva. Det de oftast vill ha hjälp med från oss är att värdera informationen. Eller få kontakt med andra familjer i samma situation, säger Kristina Gustafsson Bonnier.

Verksamheten Ovanliga diagnoser har byggt upp kunskapsteam kring några diagnosgrupper. I dag finns team för Artro­gryphos, Fragile X syndrom, muskel­sjukdomar, Retts syndrom och Williams syndrom.

Teamens uppgift är att sprida kunskap både inom och utanför habiliteringen, att anordna träffar och utbildningsdagar och att vara konsulter till kolleger. Inom habiliteringen finns arbetsterapeuter, kuratorer, logopeder, sjukgymnaster, specialpedagoger och psykologer. Inom kun­skapsteamen finns dessutom specialister inom neuropediatrik, ortopedi och tandvård.

Personalen inom habiliteringen känner sig ibland osäker inför en diagnos som de inte har träffat på tidigare.

– Vi kommer aldrig ifrån att brukare och anhöriga vet mer om en ovanlig diagnos än vad vi gör. Då är det viktigt att vi kan förmedla vår specialistkompetens och att vi är beredda att ta reda på resten.

Personalens kunskaper om habilitering räcker långt, anser Kristina Gustafsson Bonnier. Att överbetona det ovanliga kan till och med förvärra oron hos föräldrar.
Men hon ser utvecklingsområden inom habiliteringen.

– Personalen skulle kunna bli bättre på att använda varandras kunskap genom att till exempel fråga en kollega som har mer erfarenhet.

Ett annat utvecklingsområde är villkoren för unga vuxna och vuxna med funktionshinder.

– Det finns inte mycket kunskap om vilka problem de har i vardagslivet ännu, och välinformerade föräldrar är inte alltid samma sak som välinformerade ungdomar. Fler och fler vuxna får i dag en diagnos och därmed ett specifikt namn på det som tidigare kallades för mental retardation eller psykomotorisk utvecklingsförsening, säger Kristina Gustafsson Bonnier.

De vuxnas behov av att bli informerade på sina egna villkor ökar och det är en uppgift för habiliteringen att ge dem den kunskapen.

LÄSTIPS

  • Bille B. Barnhabilitering vid rörelsehinder. Liber AB 1999.
  • Renlund C. Doktorn kunde inte riktigt laga mig. Gothia förlag 2007.
  • Handikapp och habilitering: www.habilitering.nu

Senaste jobben

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida