Brist på vårdplatser och personal äventyrar patientsäkerheten

Den årliga tillsynsrapporten från Inspektionen för vård och omsorg, visar att brist på sjuksköterskor och läkare och för få vårdplatser i förhållande till inflödet av patienter är vårdens stora problem.

Det är inga nyheter som Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, kommer med i sin rapport av tillsynen för hälso- och sjukvården under 2016. Snarare är det så att den samlade bilden stryker under det ”alla” redan vet: att bristerna när det gäller bemanning och kompetens är ett av vårdens allra största problem.

Konsekvenser för patientsäkerheten

Problem med kompetensförsörjningen förekommer inom de flesta verksamheter, skriver Ivo i sin rapport och pekar på konsekvenserna. Till exempel hög personalomsättning och många stafettläkare inom primärvården, otillräcklig nattbemanning inom äldreomsorgen, okunskap om tvångsvård inom psykiatrin, AT-läkare som får ta för stort ansvar på akuterna, sjuksköterskebrist som leder till stängda vårdplatser. Och så vidare.

Det här är brister som kan få stora konsekvenser för patientsäkerheten, skriver Ivo i rapporten: ”Det kan yttra sig genom att man som enskild får sin vård och omsorg utförd på felaktigt sätt, att man inte får sina behov korrekt utredda, att man blir felbehandlad, feldiagnostiserad och felmedicinerad eller blir utsatt för tvång- och begränsningsåtgärder”.

Patienterna inte delaktiga

Ett annat problemområde är samverkan och informationsöverföring. När det brister där utsätts framför allt de mest sjuka äldre och patienter som har flera sjukdomar eller en cancerdiagnos, för stora risker. Patienter görs också delaktiga i för liten utsträckning och vården måste arbeta mer med patienten i fokus, anser Ivo.

Några av de viktigaste iakttagelserna i tillsynen för 2016 är:

• Överbeläggningar och utlokaliseringar är en patientsäkerhetsrisk.
• Vården utgår inte från patientens samlade behov.
• Bristande bemanning och kompetens påverkar patientsäkerheten.
• Lärandet från patienters klagomål kan bli bättre.
• Tillgängligheten till akutsjukvård behöver öka.
• Bristande kompetens på akutmottagningarna leder till utebliven eller fördröjd diagnos.
• För dålig kontinuitet i primärvården.
• Brister i tvångsvårdens utförande.
• Hög personalomsättning och svårigheter att rekrytera specialistsjuksköterskor och specialistläkare till den psykiatriska vården.

Läs hela rapporten här.