Fem sjuksköterskor och lärare: Vad är vår etik värd om vi förblir tysta om Gaza?

Sjuksköterskans internationella etiska kod är tydlig: vård ska ges till dem som mest behöver den. Men om vi lär våra studenter att värna liv men förblir tysta när liv krossas i Gaza – vad är då vår sjuksköterskeetik värd? Det frågar sig fem sjuksköterskor som är lärare på sjuksköterskeutbildningen på Högskolan Väst i en debattartikel.
Vår profession bygger på en kraftfull internationell etisk kod: vård ska ges till dem som mest behöver den. Denna princip är inte bara en professionell riktlinje – den är en etisk skyldighet förankrad i rättvisa, mänskliga rättigheter och medmänsklighet. Men när det gäller Gaza har vi misslyckats!
Ett exempel på detta misslyckande är att Sveriges regering har valt att inte ta emot patienter från Gaza, trots att svenska sjukhus kraftfullt har uttryckt beredskap att ta emot patienter. I stället har fokus lagts på att bistå med humanitär hjälp på plats och parallellt har den svenska regeringen beslutat att frysa allt stöd till UNRWA, mitt under pågående humanitär katastrof i Gaza.
Här skapas ett etiskt vakuum: retoriken är att vi hjälper på plats, men drar samtidigt undan stödet till den organisation som har störst kapacitet att göra just det. Så sent som den 29 maj i år vädjade Läkare utan gränser tillsammans med flera organisationer återigen om att återuppta nödhjälp till Gaza via UNRWA till regeringen.
När självförsvar blir en ursäkt för förtryck
Det som sker i Gaza är inte en isolerad tragedi – det är kulmen på decennier av systematiskt förtryck, som nu brutalt exploderat inför våra ögon. Det är inte första gången världen ser på i tystnad. Men det måste vara den sista!
Enligt internationell rätt har varje stat både rätt och skyldighet att skydda sitt territorium och sina medborgare. Israel hänvisar till denna princip när landet försvarar sin suveränitet. Många västländer har uttryckt stöd för Israels rätt att försvara sig, och betraktar militära insatser i Gaza som en del av detta självförsvar.
Men den senaste våldsvågen härrör från en komplex kolonial historia och har djupare rötter än så.
I den offentliga debatten hörs ofta argument om att den som inte erkänner Israels rätt att existera också avvisar grundläggande västerländska värderingar. Samtidigt lyfts sällan frågan om Palestinas rätt till existens och självbestämmande, trots att Israel under lång tid har ockuperat palestinska områden i strid med internationell rätt.
Israels agerande i Gaza har nu gått bortom internationell rätt och självförsvar, då Israel i självförsvarets retorik använder sig av brutalt militärt våld såsom ockupation och svält för att eliminera en hel befolkning.
När ska vi i Sverige, och framför allt den svenska regeringen som säger sig ställa sig bakom de västerländska värden av mänskliga rättigheter, fred och diplomati, ta sitt ansvar och sätta ett stopp för Israels agerande?
Enligt den internationella organisationen IPC Global Partnership är det konstaterat att över en halv miljon människor i Gaza lever under förhållanden som kännetecknas av svält och ytterligare 1,07 miljoner människor i nödsituation.
Då måste vi fråga oss, när ska vi i Sverige, och framför allt den svenska regeringen som säger sig ställa sig bakom de västerländska värden av mänskliga rättigheter, fred och diplomati, ta sitt ansvar och sätta ett stopp för Israels agerande? Eller är de västerländska värden enbart politisk retorik?
Libanons insatser för Gaza och Sveriges passivitet
I mitten av augusti i år rapporterades från sjukhus i Beirut om deras arbete med att operera och rehabilitera krigsskadade barn från Gaza. Anmärkningsvärt, Libanon är en stat som under mer än ett sekel drabbats av såväl inbördeskrig samt otaliga angrepp från den israeliska krigsmakten mot befolkningen där den arabiska befolkningen till stor del utgörs av palestinska flyktingar från år 1948 och framåt.
Detta har lett fram till att det i dagsläget råder ekonomisk kris med hyperinflation, valutakollaps och massarbetslöshet. Stora delar av Libanons städer är förstörda vilket har allvarligt skadat el- och vattenförsörjningen som självklart påverkar landets förmåga att bedriva sjukvård.
Trots dessa svåra förhållanden tar deras sjukhus ändå emot palestinska krigsoffer från Gaza, något som ter sig vara omöjligt för Sverige enligt den svenska regeringen.
Som medmänniskor och sjuksköterskor ställer vi oss bakom det Nicolas Lunabba uttryckte i Nyhetsdagen den 18 augusti 2025, när han reflekterade över situationen i Gaza: ”Vi har blod på våra händer” samt ”så det här kommer att följas som en stor skamfläck i vår historia och på vårt samvete.”
Vi som sjuksköterskor och lärare till framtidens sjuksköterskor kräver att alla människors rätt till sjukvård tas på allvar och efterföljs. Om vi lär våra studenter att värna liv men förblir tysta när liv krossas i Gaza – vad är då vår sjuksköterskeetik värd?
//Ivan Andrés Castillo, legitimerad sjuksköterska samt specialistsjuksköterska, universitetsadjunkt i vårdvetenskap, doktorand i arbetsintegrerat lärande
Alma Dautović, legitimerad sjuksköterska samt specialistsjuksköterska, universitetsadjunkt i vårdvetenskap, doktorand i arbetsintegrerat lärande
Elisabeth Dahlborg, legitimerad sjuksköterska samt specialistsjuksköterska, professor i vårdvetenskap
Cecilia Engelbrektsson Lundberg, legitimerad sjuksköterska samt specialistsjuksköterska, universitetsadjunkt i vårdvetenskap
Åsa Rejnö, legitimerad sjuksköterska, magister i vårdvetenskap, docent i omvårdnad
Säg vad du tycker i Vårdfokus!

Lönerna, arbetsmiljön, utbildningen — vad får dig att tända till?
På Vårdfokus Debatt vill vi höra vad du tycker om sådant som rör din jobbvardag. Texter publiceras på vardfokus.se och i tidningen.
- Skriv kort och kärnfullt.
- Redaktionen väljer bland de texter som kommer in — vi kan alltså inte lova att alla publiceras.
- Vi vill att din text inte har publicerats någon annanstans tidigare.
- Skicka med ett foto på dig.
- Mejla texten till debatt@vardfokus.se.