Vårdkrisen förvärras av politiskt experiment

Det nationella bemanningsavtalet har lett till motsatt effekt än den avsedda: ökad personalbrist, försämrad vårdkvalitet och hot mot patientsäkerheten. Sverige har kompetensen och resurserna – men saknar ledarskapet och modet att reformera i rätt riktning. Det skriver Cecilia Svanlind Thörn, specialistsjuksköterska och Parisa Panahi, fil. lic. i ekonomisk styrning, digitalisering och hållbarhet.

Den svenska hälso- och sjukvården befinner sig i en fördjupad kris. Längre väntetider, uppskjutna operationer, ökande antal vårdskador och till och med förtida dödsfall har blivit vardag. En central orsak till denna utveckling är bristen på vårdpersonal – en brist som förvärrats kraftigt sedan införandet av det nationella avtalet för bemanning av vårdpersonal 2024. Avtalet, framtaget av Sveriges Kommuner och Regioner (SKR), har fördjupat problemen snarare än löst dem.

SKR är en ekonomisk förening och lobbyorganisation – inte en myndighet – men agerar i praktiken som en sådan. Genom statliga bidrag och representation från regeringen i dess styrelse har SKR fått en slags halvofficiell myndighetsställning, utan demokratisk kontroll. Organisationen har tidigare uppmärksammats för skandaler, bland annat samröre med kriminella nätverk genom förmedlingsavgifter inom HVB-verksamheter.

Regeringen har nyligen börjat dra tillbaka vissa uppdrag från SKR, men skadan är redan skedd. SKR:s insynsskyddade styrning underminerar Socialstyrelsens roll och urholkar det statliga ansvaret för vården.

Det nationella avtalet – ett planekonomiskt misslyckande

Det nationella bemanningsavtalet, infört av SKR i början av 2024, syftade till att kontrollera kostnaderna för inhyrd vårdpersonal. Resultatet? Ett slags planekonomiskt system där fri konkurrens blockeras, och där Sveriges regioner tillsammans agerar som en kartell – något som i andra branscher vore olagligt.

Avtalet förhindrar fri prissättning på arbetskraft och tvingar vårdpersonal att själva stå för resekostnader och övernattningar – utan kompensation för restid. I det prioriteras lägsta pris framför kompetens och det saknar krav på arbetsmiljöansvar och social hållbarhet (CSR).

Detta har lett till att kvalificerad vårdpersonal väljer bort uppdrag. Bemanningsföretag kan inte leverera personal med följden att kvalitet och patientsäkerhet sjunker och vårdköer och vårdskador ökar. Trots att vårdgarantilagen kräver att patienter ska få vård inom 90 dagar, bryter nästan alla regioner mot lagen. Att vårdköerna växer visar också SKR:s egen vårdgarantistatistik från 2024.

Vårdskador och förtida död – systemkollaps i vardande

Enligt Socialstyrelsen har vårdskadorna ökat under 2024. Det handlar om fallskador, feldiagnoser och felbehandlingar, brister i dokumentation och uppföljning och olyckor som lett till funktionsnedsättningar och dödsfall – särskilt bland äldre.

Genom en handlingsplan har antalet patienter som fått vårdskador minskat från 100 000 till 80 000 per år inom slutenvården men som samtidigt inneburit att man på grund av rådande platsbrist skickat ut patienterna till öppenvården där då vårdskadorna istället kraftigt ökat. Att så många som 1 400 personer dör varje år till följd av skador kostar över åtta miljarder.

Orsaken är tydlig: underbemannade enheter, hög arbetsbelastning och otillräcklig kompetens.

En skenande vårdskuld – 14 procent av BNP

Den ackumulerade vårdskulden, alltså den vård som ännu inte har utförts, har vuxit från 10,5 procent av BNP år 2022 till 14 procent för 2024. Det är en alarmerande ökning. I stället för att minska vårdskulden har det nationella avtalet bidragit till att förstora den – vilket innebär både mänskligt lidande och ökande samhällskostnader.

Socialstyrelsen rapporterar fortsatt stor brist på sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor, tandhygienister, barnmorskor samt läkare med specialistkompetens, till exempel allmänspecialister, psykiatriker och radiologer

Den höga arbetsbelastningen gör att personalen lämnar yrket. Utbildningarna har svårt att attrahera nya studenter, och intagningskraven sjunker. Resultatet blir lägre kvalitet på framtida vårdpersonal.

Sjukfrånvaron ökar – stressrelaterad ohälsa i topp

Flera ansvarstagande bemanningsföretag har valt att inte längre leverera personal enligt det nationella avtalet – de menar att det är oetiskt. Samtidigt tackar allt fler vårdprofessionella nej till uppdrag på grund av avtalsvillkoren.

Svarstider på uppdrag kan vara så korta som någon timme, vilket är orimligt i praktiken. Flera regioner rapporterar att de inte kan bemanna sina enheter och tvingas stänga avdelningar och dra ner på vårdplatser – även under sommartid, när behovet är som störst.

Enligt Försäkringskassan har sjukfrånvaron inom vård och omsorg ökat kraftigt under 2024. Stress, utmattning och psykisk ohälsa står för majoriteten av sjukskrivningarna. Förskjuten arbetstid, beordrad övertid och inställda semestrar har blivit normaltillstånd.

Ett nytt ansvarstagande krävs

För att vända utvecklingen krävs att SKR fråntas sin roll som vårdpolitisk aktör. En lobbyorganisation ska inte ha myndighetslika befogenheter utan demokratisk kontroll. Likaså krävs att staten återtar huvudansvaret för sjukvårdens kompetensförsörjning. Regeringen måste garantera arbetsmiljö, lön, hållbara arbetstider och professionell respekt.

Därtill behöver bemanningssystemet reformeras i samråd med vårdpersonalen. Vårdpersonal måste erbjudas flexibilitet, trygghet och rimlig ersättning för sitt arbete och även få inflytande i beslut. Utan dem stannar vården. Det är dags att lyssna på dem som faktiskt arbetar i verksamheten.

// Cecilia Svanlind Thörn, specialistsjuksköterska och Parisa Panahi, fil. lic. i ekonomisk styrning, digitalisering och hållbarhet