Expertens tips för återhämtning: ”Hitta din unika laddstolpe”
Alexandra von Schwerin är redaktör för boken Eget rum – konsten att skapa plats för återhämtning, som ger exempel på hur nutida och historiska kvinnor hämtat kraft i vardagen. Kända forskare bidrar med medicinska, teologiska och filosofiska perspektiv på ämnet.
Vad kan vi lära oss av historien när det gäller återhämtning?
– Att vi lever med en flitighetsnorm där kvinnor förväntas vara först upp och sist i säng. Vi ska vara mamma, partner, väninna, dotter och hela familjens sambandscentral. Sedan 1960-talet ska vi dessutom ha en yrkesroll och numera träna barnens basketlag, vara klassföräldrar och förverkliga oss själva. Samtidigt som vi fortfarande sköter åttio procent av hushålls- och omsorgsarbetet i hemmet. Vi orkar till 45-årsåldern, sedan kommer hjärndimman och stickningarna i fingrarna.
I boken föreslås ”randiga dagar” som en lösning. Vad innebär det?
– Att planera in pauser under dagen. Man kan tänka på sig själv som en mobiltelefon som behöver laddas med jämna mellanrum. När vi kopplar av sker en nervsystemsreglering som gör att vi återhämtar oss.
Återhämtning symboliseras i boken av ett ”eget rum”. Vad är det?
– Var och ens personliga laddstolpe. Det kan vara en fysisk plats eller en aktivitet som man mår bra av. Det viktiga är att hitta sitt eget unika sätt. I boken finns många exempel: En kvinna som stänger in sig i badrummet en timma varje dag och en annan som sitter vid vävstolen tio-femton minuter både morgon och kväll.
Har du någon personlig favorit av alla egna rum i boken?
– Författaren Tove Janssons ö är kaxig. Ett ointagligt fort i form av ett torp längst ut i skärgården. Men jag tycker också om enkelheten hos ”Fru duk” som alltid bär med sig ett tygstycke. När hon vecklar ut det myser hon till och på så vis nervsystemsreglerar hon var hon än befinner sig.
Vilket är ditt eget rum för återhämtning?
– Naturen i alla dess former: havet, stranden, skogen. Jag kan kasta mig i ett ramslöksfält och njuta av doften av jord. När jag var yngre var det att dansa på nattklubbar, men det skulle jag aldrig få för mig att göra i dag. Nu mår jag bäst av att vara helt ensam, och det tog ett tag att förstå det. Jag har tidigare sett mig som väldigt social – velat ha en stor familj och ett publikt arbete.