Ia Gustafsson, specialistsjuksköterska: Jag tänker på Rajaa i Gaza och att vi som sjuksköterskor kan vara hjältar varje dag
I lägen där många skulle ha gett upp för länge sedan kämpar Gazaborna för ett värdigt och vänligt liv. Iva-sjuksköterskan Ia Gustafsson skriver om sin kollega Rajaa i Gaza, och hur hon visar på det stora med att vara sjuksköterska.
Det finns en sjuksköterska i Gaza som heter Rajaa. Jag lärde känna henne när jag på uppdrag av Läkare utan gränser var i Gaza för att mildra covid-19:s andra våg, tidigt 2021.
Rajaa och jag arbetade tillsammans på intensivvårdsavdelningen på Al-Shifa Hospital i Gaza City, ett av de första sjukhusen som bombades av Israel.
Att arbeta med dessa människor och se vilket fantastiskt arbete de utför och vilken uppdaterad kunskap de besitter trots upprepade krig (eller just därför?), årtionden av belägring och begränsade resurser gör mig ödmjuk och hoppfull. I lägen där många av oss skulle ha gett upp för länge sedan kämpar Gazaborna för ett värdigt och vänligt liv.
Rajaa var vänligt nyfiken direkt när jag kom till iva på Al-Shifa, hon ville veta hur vi arbetade i Sverige, hur våra arbetskläder såg ut och vilken utbildning jag hade. Utbildning står mycket högt i kurs i Gaza och Rajaas engelska är perfekt.
Rajaa och jag fortsatte hålla kontakten när jag lämnat Gaza och det har varit ett privilegium att få följa denna unga kvinnas liv på en så annorlunda plats.
En tid efter lämnade Rajaa iva på Al-Shifa och började arbeta för UNRWA, FN:s organ för palestinska flyktingar. På UNRWA har hon arbetat främst med vaccinationer, men även icke-smittsamma sjukdomar och barnsjukvård och hon hade innan kriget börjat studera för en master i public health, health management track.
Dock har Rajaa tvingats avbryta sina studier på grund av kriget. Men hon fortsätter drömma om att få studera utomlands och jag har tipsat om universitet i Sverige.
Men så kom 7 oktober 2023…
Rajaa har beskrivit den hemska situationen i Gaza, om förluster av nära och kära, hur de får kämpa för att hitta vatten och mat och hur man när man lämnar hemmet aldrig kan vara säker på att komma hem igen…
Den 3 november skrev Rajaa om intensiva bombningar och sedan hörde jag inte från henne på åtta månader och jag var övertygad om att hon är död. Men hon levde och berättade att hon under hela den här tiden inte haft internet och att hon och hennes familj bott i tillfälliga flyktingläger.
Men… trots krig och faror, trots hunger och oro – när polio till råga på allt bryter ut i Gaza startas en vaccinationskampanj och Rajaa insisterar på att få delta och gör så under en tid innan hon och hennes familj tvingas på flykt undan senaste månadens än mer intensiva strider i norra Gaza (där man bombar fler sjukhus och arresterar sjuksköterskor och läkare).
De har nyss återvänt och trots att Rajaa för första gången skriver att hon börjar förlora hoppet med all misär omkring sig, återvänder hon direkt till UNRWA:s medical point och hon skriver:
” Helping people in the middle of this misery makes me so happy…”
Den meningen visar väl det stora med att vara sjuksköterska? Att vi som sjuksköterskor varje dag kan vara hjältar – vissa av oss mer än andra…
//Ia Gustafsson, specialistsjuksköterska inom intensivvård, arbetar på akutmottagningen på Karlskoga Lasarett