Hennes uppdrag: Minska spridningen av mpox i Kongo-Kinshasa

Ett utbrott av mpox i flyktinglägren utanför staden Goma skulle kunna få katastrofala följder. Sjuksköterskan Catherine Hennaux förbereder för det värsta: ”Det är omöjligt att isolera så många på en gång”.

Sedan drygt tre månader arbetar den belgiska sjuksköterskan Catherine Hennaux för Läkare utan gränser i Kongo-Kinshasa. Hon är stationerad i staden Goma i nordöstra delen av landet där organisationen bland annat driver en hälsoklinik.

Kongo-Kinshasa är ett av världens fattigaste länder och väpnade konflikter har drivit över fem miljoner människor på flykt. En majoritet av flyktingarna är kvar i landet och bor i tältläger runt staden Goma.

– Omständigheterna i lägren är väldigt svåra. Det saknas vatten och el och de bor väldigt tätt tillsammans, upp till tio personer i ett tält. Sjukdomar sprids lätt, som lunginflammationer och andra luftvägsinfektioner och särskilt utsatta är barn och äldre, sköra personer, berättar Catherine Hennaux över telefon.

Mpox-utbrott sedan hösten 2023

Som sjuksköterska arbetar hon bland annat med utbildning och stöd till den lokala personalen på hälsocentralen och ute i tältlägren. Under sommaren har hennes uppdrag allt mer kommit att handla om ett nytt hälsohot – mpox. Sedan hösten 2023 pågår ett utbrott av sjukdomen i delar av Afrika och värst drabbat är Kongo-Kinshasa. Mer än 16 000 personer har insjuknat i landet och närmare 550 dött. Mörkertalet anses vara stort.

Smittspridningen har tidigare varit begränsad till området kring huvudstaden Kinshasa, men oron finns att det kan sprida sig till tältlägren utanför Goma. Hittills har 68 fall diagnostiserats.

– Problemet är att det har varit långa väntetider på provsvaren, upp till två veckor. Normalt ska det gå på ett dygn. Vi har fått skicka hem misstänka fall med en egen tvål och hygieninstruktioner om att isolera sig. Men det är naturligtvis svårt att följa när de bor så tätt.

Utökar antalet isoleringsplatser

När personalen säger att det ska ta ett dygn att få provsvar och det i stället dröjer flera veckor påverkar det förtroendet för vården hos befolkningen.

– Det är inte bra och vi vill ju att de ska komma till oss om de tror att de är sjuka. Många drar sig redan för att komma till kliniken för att de är rädda för att de ska bli isolerade.

Tillsammans med den lokalanställda personalen besöker Läkare utan gränser tältlägren dagligen. Förutom de vanliga hälsokontrollerna och behandlingar informerar de nu också om hur mpox smittar och hur de kan skydda sig mot eventuell smitta.

– Vi utökar antalet isoleringsplatser på kliniken och får sändningar med material för att hantera ett större utbrott. Vi förbereder oss för det värsta, men en smittspridning i tältlägren skulle kunna få katastrofala följder. Det är omöjligt att isolera så många på en gång.

Första internationella uppdraget

Uppdraget i Goma är Catherine Hennauxs första internationella arbete för Läkare utan gränser. I hemstaden Bryssel arbetade hon tio år inom akutsjukvården, bland med infektionspatienter. Där träffade hon personer med mpox i samband med utbrottet 2022.

Via nyheterna har hon förstått att det finns en oro för att mpox ska sprida sig utanför Afrika.

– Jag förstår att folk är oroliga för en ny pandemi efter covid, men jag tror inte att man behöver vara så orolig. Smittsamheten är inte så hög och det är lättare att isolera sig i Europa. Här är det mycket svårare.

När Catherine Hennaux och de andra i personalen träffar misstänkta fall använder de handskar. I samband med provtagning även visir då det finns risk för stänk från vätskefyllda blåsor.

– Jag är inte orolig för att bli smittad utan känner mig trygg med de hygienföreskrifter vi har.

Blåsorna som uppstår i samband med sjukdomen kan göra mycket ont och patienterna behöver ofta smärtstillande. Såren kan bli infekterade och behöva behandlas med antibiotika.

– Än så länge har vi det vi behöver och kan behandla de vi behöver. Men vi vet ju inte vad som kommer att hända, det är ingen som vet.