Inledaren
Samhället satsar på vårdutbildningar för att forma engagerade medarbetare, med kunskap som kan förbättra vården. Men hur tar arbetsgivarna hand om denna tillgång?
På Insänt & Debatt beskriver en snart färdig sjuksköterska sin förväntan på yrket. »I min klass finns det så mycket kloka människor som alla är ivriga att diskutera, komma med förslag, förbättra och utveckla.« I nästa stycke frågar hon sig varför det sedan inte kan omsättas i praktiken när de nyutbildade sjuksköterskorna kommer ut i arbetet.
Ett mycket viktigt svar är samhällets oförmåga att premiera den kunskap som Vårdförbundets medlemmar tillför vården.
Varför skulle det annars vara så att bara 40 procent av sjuksköterskorna på Astrid Lindgrens barnsjukhus är specialistutbildade? Samhället erbjuder en avancerad specialistutbildning för att höja kvaliteten och patientsäkerheten i vården. Men sjuksköterskorna söker den inte, eftersom de vet att det inte ger särskilt mycket mer i lön när de väl har satsat tid och pengar på utbildningen.
Den kunskap som samhället skapar i form av utbildning är alltså inte tillräckligt efterfrågad i den av samma samhälle finansierade vården. Det är ett märkligt förhållande som leder till ilska och frustration i Vårdförbundets yrkesgrupper och gör det svårt att behålla det engagemang till utveckling som en gång fanns.
I förra numret av Vårdfacket redovisade vi förhållandet mellan löner i olika yrkesgrupper i vården. Det visade sig att läkarnas löner dragit ifrån de senaste åren och nu ligger på mer än det dubbla mot en genomsnittlig sjuksköterskas.
Det avståndet är inte rimligt.
Båda yrkesgrupperna har akademiska utbildningar med starka forskningsintensiva kunskapsområden. Skillnaden finns i utbildningens längd och i olika typer av yrkesansvar.
De båda yrkesgrupperna tillför sina speciella kunskaper till vården, som alla är viktiga för att ge den bästa tänkbara vården. Då kan man inte år efter år leva med en lönesättning som känns djupt orättvis. Personal som känner sig felavlönad och inte uppskattad efter sin kompetens söker sig naturligt nog bort från sin arbetsplats, och tar den välbehövliga kunskapen med sig.
Socialstyrelsens patientsäkerhetssamordnare Lena Sahlqvist säger att hon skulle vilja se riskanalyser, där vårdgivarna undersöker vad det innebär att ha personal utan rätt kompetens i specialistvården.
Det är en viktig synpunkt som borde väga tungt för arbetsgivarna i den fortsatta diskussionen om lönerna i vården.