Skydda, triagera, evakuera – triss i blåljuspersonal övar inför PDV

I Östergötland har ambulans, polis och räddningstjänst utarbetat en egen metod vid PDV, pågående dödligt våld. ”Vi har hittat ett koncept som funkar”, säger sjuksköterskan Pierre Conradson.

Bang! Bang-bang-bang! Bang!

Vid halv tio på morgonen hörs skotten från D-huset på Linköpings universitet. Samtalen börjar trilla in till larmcentralen.

Första polispatrullen är på plats inom några minuter och följer de metalliska smällarna längre in i byggnaden. Snart anländer kollegor med förstärkningsvapen och hjälmar, därefter hundförare.

– Händerna synliga! Skynda på!

Klungor av studenter leds ut och beordras att samlas vid Pressbyrån mitt emot.

Efter tio minuter är entréhallen och första korridoren säkrade. Poliser släpar ut blödande, bleka ungdomar. Så småningom får de hjälp av räddningstjänst och ambulans.

30 minuter efter larmet lastas den första av sexton kritiska patienter för transport till Universitetssjukhuset. Gärningsmannen har då hittats död.

Den blåljusövergripande PDV-övningen (pågående dödligt våld) firar femårsjubileum i Region Östergötland, med en hel veckas utbildning för polis, sjukvårdspersonal och räddningstjänst.

Metod som vuxit fram

Första dagen deltar tio ambulansbesättningar från bland annat Norrköping och Linköping. Även långväga kollegor från Örebro och Sörmland har anslutit.

– Det är en snål resurs för en sådan här händelse, men en stor för att vara en övning. Det är alltid en utmaning att få loss personal, de behövs i ordinarie verksamhet, säger sjuksköterskan Pierre Conradson som är en av utbildningsledarna.

Den lokala PDV-metoden har vuxit fram utifrån erfarenheter från de årliga övningarna.

– I början hade vi olika ingångsvärden och olika mål. Det glappet har slutits. I dag har alla samma fokus: att få in resurser och få ut skadade. Det vi strävar efter just nu är att kapa tid, att förstå och analysera var det är vi fastnar och vilka moment som blir tidstjuvar, säger Pierre Conradson.

Skydda, triagera och evakuera

Polisen ska precis som tidigare jaga och oskadliggöra gärningspersoner. Samtidigt erövrar och försvarar de terräng inne i lokalerna. Så fort som möjligt ska de också bilda så kallade rörliga aktionsgemensamma grupper, eller ”trissar”, bestående av två poliser, två brandmän och en från ambulansen.

Det var jättekul och bra att öva med polis och räddningstjänst.

Polisernas uppgift är att skydda gruppen, sjukvårdaren ska triagera patienter och räddningstjänsten evakuera.

– Ibland blir vi lite för offensiva när vi tränar, men i skarpt läge kommer vi automatiskt att bli mer defensiva. Hittills har vi inte råkat ut för ett sådant här scenario i verkligheten i Östergötland. Det är det mest komplexa och utmanande vi kan föreställa oss, säger Pierre Conradson.

Han och polisen Björn Wessman ser behov av att utforska begreppet ”tillräckligt säkert” när de utformar utbildningar och övningar.

– En hel byggnad är omöjlig att göra helt säker. Det kan ta timmar eller ibland dagar. Därför behöver sjukvård och räddningstjänst följa med oss poliser. Vi har hittat ett koncept som vi tycker funkar och kör på det tills det kommer något annat nationellt som är bättre, säger Björn Wessman.

När samarbetet med polisen startade runt 2015 fanns tveksamhet mot konceptet inom ambulansen, berättar Pierre Conradson.

– Det handlade nog om att vi i vardagen jobbar med ett väldigt stort säkerhetstänkande. Men den här metoden – där vi ska väga risker mot nytta kopplat till vad som är tillräckligt säkert – använder vi inte i vardagen. En gänguppgörelse med skjutvapen är till exempel ingen PDV-händelse, den har redan hänt när vi kommer, säger han.

Samverkanspunkt på skadeplats

En viktig strategisk funktion är den så kallade SPS:en. Det står för samverkanspunkt på skadeplats. Medicinskt ansvarig från ambulanssjukvården, insatsledare från räddningstjänsten och DUC (direkt underställd chef) från polisen kan där dela lägesbild, resursoptimera och fatta vissa ”sekundoperativa” beslut.

Vid övningen på Linköpings universitet är SPS belägen i D-husets entré. För att vård och transporter ska bli så effektiva som möjligt bestäms att personal från räddningstjänsten ska köra ambulanserna till sjukhuset medan ambulanspersonalen tar hand om patienter på skadeplatsen och i fordonens vårdutrymmen.

– Det var en lösning utifrån resurserna och situationen här och nu, säger Pierre Conradson.

Ambulanssjukvårdaren Mikaela Froste från Samariten ambulans i Norrköping har aldrig tidigare hört talas om arbetssättet. Hon placeras i en ”trissa” och söker igenom lokalerna i 20 minuter tillsammans med polis och räddningstjänst.

– Vi hittade bara två som var inlåsta men välbehållna.

Hon kände viss nervositet över att gå in i ett område som inte var helt säkert.

– Det var lite läskigt faktiskt, folk som skrek både av smärta och rädsla. Men det var jättekul och bra att öva med polis och räddningstjänst, särskilt kommunikation. Nu kan jag känna mig trygg med dem.