Specialistsjuksköterskan behövs – men saknas

Vårdförbundet, Svensk sjuksköterskeförening, regeringen, Socialstyrelsen — alla är överens om att vården behöver specialistsjuksköterskan. Samtidigt finns det i dag färre av dem än för 13 år sedan.

29 april 2009

Den större konferenssalen på Nalen i Stockholm var på onsdagen fullsatt inför seminariet Specialistsjuksköterskans dag.

– Egentligen borde vi ha gjort det här för länge sedan för behovet kan man inte tveka om, sade Dagens medicins chefredaktör Per Gunnar Holmgren i sitt öppningsanförande.

Bristerna slår olika

Vårdförbundets ordförande Anna-Karin Eklund underströk behovet ytterligare och poängterade att bristen på specialistutbildade sjuksköterskor får olika konsekvenser beroende på verksamhet.

– Är det brist på intensivvårds- eller operationssjuksköterskor ställs operationer in, är det brist på specialistsjuksköterskor inom äldreomsorgen minskar kvalitén i vården.

Hon hänvisade till en undersökning som visar att fast antalet sjuksköterskor ökat sedan 1995 har antalet specialistutbildade sjuksköterskor samtidigt minskat med tio procent.

Kompetens och utbildning

Svensk sjuksköterskeförenings vice ordförande Catrine Jacobsson beskrev specialistsjuksköterskans uppdrag som angeläget, inte minst med tanke på samhällets ökade krav samt utvecklingen mot en allt mer komplex och högspecialiserad vård.

– Vi måste ställa krav på utbildningarna för att kunna fortsätta ge god och säker vård, sade hon.

Utbildning var också i fokus för dagens paneldebatt där företrädare för regeringen, Socialstyrelsen, Högskoleverket samt Sveriges kommuner och landsting (SKL) deltog.

Praktiken i praktiken

En av de frågor som diskuterades var praktiken. Panelen var överens om att den är viktig och samtidigt att den är svår att få att fungera tillfredsställande.

– Det går en student på var fjärde anställd i vården, sade Gunilla Strand på avdelningen för arbetsgivarpolitik på SKL, i ett försök att förklara situationen hos landets vårdgivare.

Peter Honeth, folkpartistisk statssekreterare vid utbildningsdepartementet, ansåg att lösningen finns på kliniknivå. 

– Det är sällan några problem på central nivå, men kliniker och avdelningar behöver göra plats för praktiken i den vanliga sjukvården.

Läkarutbildningen ger inte svaret

På frågan om sjuksköterskeutbildningen borde göras om för att mer likna läkarutbildningen med sin AT-tjänstgöring efter den akademiska utbildningen svarade Peter Honeth nej.

Han fick medhåll av Thomas Tegenfeldt, chef för avdelningen för hälso- och sjukvårdsfrågor vid Socialstyrelsen.

– Det är tveksamt om AT för sjuksköterskor är rätt väg, jag kan nästan säga att det absolut inte är rätt väg. Men det är dags att det händer något och nu har vi chansen, sade han och syftade på Behörighetsutredningen (se nedan).

Brita Bergseth på Högskoleverket avslutade debatten med att poängtera den höga nivån på specialistsjuksköterskeutbildningarna och citerade en läkare.

– Om läkarnas specialistutbildning skulle jämföras med sjuksköterskornas så är det nog inte många som skulle klara sig över ribban.

Hon möttes av rungande applåder från specialistsjuksköterskorna i publiken.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida