Många kräver ny lagstiftning – svaret är nej

Tillgängligheten skulle öka och kvinnornas lidande minska om barnmorskorna fick hela ansvaret för de medicinska aborterna. Det hävdar barnmorskor, kvinnoorganisationer och även politiker. Men socialministern säger nej.

Vårdförbundet, Barnmorskeförbundet och en del riksdagsledamöter har i omgångar försökt få gehör hos myndigheter och regering för att barnmorskorna ska få ta det fulla ansvaret för de medicinska aborterna. Då skulle kvinnorna slippa vänta på läkartider och det skulle bli billigare, är argumenten.

– Att i dag hänvisa till en föråldrad lagstiftning innebär att inte ge kvinnor den bästa vård vi har att erbjuda. Jag utgår från att socialministern kommer att ta till sig den nya kunskap som finns, säger Ingrid Frisk, barnmorska och vice ordförande i Vårdförbundet.

Abortlagen som kom 1975 innebar att Sveriges kvinnor fick rätt att göra abort och att en läkare skulle ansvara för verksamheten. Lagen kräver inte att det ska vara en gynekolog eller obstetriker som har ansvaret, bara en läkare. Detta var i en tid då det bara fanns kirurgiska metoder att tillgå. 1992 introducerades metoden med medicinska aborter som i dag utgör mer än hälften av alla aborter som görs i landet. Kvinnan ska själv få välja vilken metod hon vill använda om inga medicinska skäl talar emot det.

– Frågor kring abort är fortfarande oerhört laddade. Det finns mycket skuld och skam och förstås också etiska problemställningar. Men grunden för lagstiftningen har inte, menar jag, varit att avhålla barnmorskorna från att sköta medicinska aborter. Den är sprungen ur den tid då abort var illegal och utfördes av vem som helst, var som helst, med lidande och död för kvinnorna som följd. Som det faktiskt fortfarande ser ut i många andra länder i dag, säger Ingrid Frisk.

En medicinsk abort får än så länge bara ske till och med vecka nio och en kirurgisk till och med vecka tolv. Därför gäller det att först bestämma hur långt graviditeten har gått. Det görs i Sverige med ett vaginalt ultraljud och än så länge har läkarna ensamrätt på att utföra det. Fast i en del verksamhet med assisterad befruktning gör barnmorskor redan den undersökningen själva.

Varken lagen eller Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om abort säger att en läkare ska göra den vaginala ultraljudsundersökningen, bestämma graviditetslängden eller göra något annat specifikt vid medicinska aborter. I föreskrifterna står det bara att: »Ansvaret för att den medicinska aborten blir genomförd ligger hos den ansvarige läkaren vid sjukvårdsinrättningen där den inledande läkemedelsbehandlingen ges.«

Även utan lagändring borde barnmorskorna alltså kunna sköta hela abortverksamheten med en läkare i bakgrunden som medicinskt ansvarig, så som det fungerar i viss annan vård.

Just ordningen att läkarna ska göra den vaginala ultraljudsundersökningen innebär en bromskloss eftersom väntetiderna för en tid hos läkare på sina håll kan vara långa. Förhöstens debatt om det ledde till att socialdepartementet gav Socialstyrelsen i uppdrag att undersöka hur långa väntetiderna egentligen är. Resultatet ska redovisas i slutet av februari, men Sveriges television plöjde igenom de 101 obearbetade enkätsvaren och kom fram till att i till exempel Blekinge tar det tio dagar att få träffa läkaren och sedan tio dagar till för en kirurgisk abort och fem för en medicinsk. I Malmö är målsättningen att kvinnan ska få en tid för läkarundersökning inom tio dagar och därefter abort inom sju, allt enligt sjukhusets hemsida.

Eftersom en hel del graviditeter slutar i spontan abort före vecka sju vill vården inte gärna ta emot abortsökande kvinnor innan dess. Det är också svårt att fastställa en graviditetslängd så tidigt och många vet inte heller att de är gravida förrän mensen har uteblivit några veckor. Det innebär att kvinnorna ofta inte har så många dagar på sig att kunna välja abortmetod. Valfriheten blir då en chimär.

Både de långa väntetiderna och det extra lidande det innebär att få vänta längre än nödvändigt är oacceptabelt, anser Vårdförbundet.

Men socialminister Göran Hägglund är inte beredd att ändra lagen. Han retade upp många genom att i en riksdagsdebatt i november säga att barnmorskor inte är kapabla att hantera medicinska aborter. Det var Mona Sahlin (s) som hade ställt frågan om inte socialministern ville titta närmare på de förslag som kommit om hur aborter kan hanteras snabbare genom att barnmorskor får ett större ansvar.

Socialministern sa att inför beslutet om abort görs en noggrann bestämning av graviditetslängd och en medicinsk bedömning oftast med vaginalt ultraljud. Det kräver en relativt omfattande utbildning och träning och förmåga att skilja patologiskt från normalt, en kompetens som barnmorskor i allmänhet inte har.

Barnmorskor skulle till exempel inte upptäcka ett utomkvedshavandeskap eller en spontan abort, sa han. Vissa kvinnor har också medicinska tillstånd som kan innebära komplikationer i samband med aborter. Därför hade han inte några avsikter att ändra lagen.

Barnmorskeförbundets ordförande Anna Nordfjell påpekar att eftersom barnmorskor tar hand om det vaginala ultraljudet vid assisterad befruktning kan de förstås göra det i abortverksamheten med. Det är en träningssak, anser hon. Och i mödravården gör barnmorskor ultraljudsundersökningar på varenda gravid kvinna för att fastställa graviditetslängd och antal foster. Det är samma ultraljudsbild som läkaren får med det vaginala ultraljudet, fast tekniken skiljer och läkarens bild tas tidigare i graviditeten.

Men Göran Hägglund står fast:

– Det har sannolikt funnits ett gott skäl till att ordningen har varit som den har varit genom åren. Jag tror inte att det är en slump att tidigare regleringar har hanterat frågan som man har gjort.

Att läkaren har ansvaret för hela processen när det gäller aborter och utför en del uppgifter själv bygger nog på goda grunder, är hans åsikt.

– Jag tänker följa diskussionen och ta del av alla kloka synpunkter som kan komma men jag har i dag inget underlag för att föreslå någon större förändring här, säger Göran Hägglund.

Aborten startar med piller
En medicinsk abort startar med att kvinnan sväljer Mifegyne-tabletter. I och med det är aborten i gång. Omkring två dygn senare får hon prostaglandiner (Cytotec) införda
i slidan och den smärtlindring hon behöver. Efter några timmar kommer blödningen.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida