Michelle Wahrolén: Förskjuten arbetstid har sitt pris för den som drabbas

Det är en rejäl backlash i arbetslivet att förskjuten arbetstid håller på att bli det nya normala, tänker jag när en sjuksköterska berättar hur det är att få sitt schema ändrat varje vecka. Det för tankarna till dåtidens daglönare. När vi inte längre kan planera våra liv utan att ens få ordentlig ersättning har en gräns passerat för vad som är rimligt, skriver Vårdfokus chefredaktör Michelle Wahrolén.

Eufemism betyder förskönande omskrivning. Ett ord eller en fras som mjukar upp ett obekvämt ämne. Till exempel att säga årsrik i stället för gammal eller att man är mellan två jobb i stället för att säga arbetslös. Nu verkar det som att för­skjuten arbetstid blivit en förskönande omskrivning för övertidsarbete.

Förskjuten arbetstid innebär att scheman och arbetspass ändras. Det är lätt att tänka på förskjuten arbetstid som ett mindre bekymmer, som en liten just­ering i schemat. Men för den som står mitt i det blir det något helt annat. Det är inte bara en justering av ett arbetspass – det är en påverkan av privatlivet.

Det är en rejäl backlash i arbetslivet att vi hamnat här. Det för tankarna till dåtidens daglönare.

Förra året minskade visserligen övertidsarbetet i regionerna, det visar bland an­nat en kartläggning som vi på Vårdfokus har gjort. Men det har alltså er­satts med förskjuten arbetstid som blivit allt vanligare.

Att ofta få sitt schema ändrat och arbetspass flyttade med kort varsel har sitt pris för den som drabbas. Det ger sämre ersättning och det är svårt att överblicka och planera sitt privatliv.

Det gäller för schemaförändringar

Arbetsgivaren har rätt att göra föränd­ringar i ett schema, till exempel tidigare-eller senareläggning av ett arbetspass eller beordra arbete till och med på en fridag. Det räcker att chefen meddelar schemaförändringen senast dagen före ändringen om den träder i kraft inom tio dagar.

Tidigare har fenomenet varit rätt ovanligt men vid fjolårets övertids­blockad började det att användas alltmer frekvent och sedan dess har det blivit det nya normala. Det blir som ett lotteri.

Förändringar i arbetstider har blivit vardag

En sjuksköterska berättar för Vårdfokus hur kämpigt det är att få sitt schema ändrat varje vecka och känslan av livegenhet som det ger. Hon säger att hon har tur att hennes sambo ofta kan ta hand om barnen.

Jag ryser till. Det är en rejäl backlash i arbetslivet att vi hamnat här. Det för tankarna till dåtidens daglönare. Och vad händer med de som inte har den ”turen” att ha en flexibel partner som kan ta hand om barnen när arbetspassen ändras?

Förändringar i arbetstider är inte något nytt – men när det blir en vardag, när vi inte längre kan planera våra liv och förväntas vara tillgängliga och flexibla hela tiden utan att ens få ordentlig ersättning, har en gräns passerat för vad som är rimligt.

Nu är avtalsrörelsen igång och den handlar mycket om rätten till ett hållbart arbetsliv och ett privatliv man kan planera. Det borde vara en självklarhet.