Eva andningstränar patienter med kol: ”Jag kallar mig Tant Motstånd”

Andas mot motstånd öppnar lungblåsorna och slemmet lossnar lättare. Kol är ingen sjukdom med status i dagens samhälle. Men Eva Liljeqvist lyfter bort allt vad skuld och skam heter. Hennes team runt patienterna har lett till en finalistplats till Vårdförbundspriset.

Både ambulanspersonal och läkare på sjukhuset undrar var patienter med kol som har svårt att andas tagit vägen. Jo, de har fått förebyggande hjälp på mottagningen nära hemmet.

Eldsjälen Eva Liljeqvist har byggt upp ett team för vård för patienter med lungsjukdomen kol eller svår astma. Där får patienterna hjälp av sjuksköterska, läkare, fysioterapeut, arbetsterapeut, dietist och vid behov psykolog.

– Patienter med kol är några av de svårast sjuka inom vården. De drabbas av andningsbesvär vilket är väldigt skrämmande. Därför behöver de lära sig att ta hand om sig själva för att få bästa möjliga livskvalitet, säger Eva Liljeqvist.

Vill sprida arbetet med kol till fler

Hon är astma- och kolsjuksköterska på Capio Vårdcentral Orust. Nu är hon nominerad som en av tre finalister till det stora Vårdförbundspriset, som ges tillsammans med försäkringsbolaget Folksam.

– Vilken otrolig glädje det är! Vårt arbetssätt har lett till stora förbättringar. Nu vill jag sprida det till fler. Att bli nominerad är i sig en vinst, säger Eva Liljeqvist.

Patienter med kol, kroniskt obstruktiv lungsjukdom, behöver få hjälp av flera professioner. Läkare med den medicinska behandlingen, sjuksköterska med egenvård, fysioterapeut med fysisk aktivitet och motståndsandning och arbetsterapeut för att träna på energibesparande tekniker.

Eva Liljeqvist poängterar hur viktigt teamet är.

– Patienterna ska uppmuntras att fortsätta röra på sig trots andfåddhet. Det går åt mycket energi till andningen, samtidigt som aptiten oftast tryter. Därför är råd från en dietist också guld värt. När dödsångesten kanske tränger sig på kan samtal med psykolog göra att man hittar verktyg för att hantera svåra stunder, säger hon.

Eva Liljeqvist började som astma- och kolsjuksköterska på vårdcentralen 2016. På den tiden satt patienterna utanför hennes rum på vårdcentralen och väntade. Hon upptäckte snabbt att de behövde få utbildning och stöd.

Behöver lära upp patienten

Hon nöjde sig inte med att utbilda patienter och kollegor, utan gick vidare och träffade ambulansens, kommunens och apotekens personal.

– Att behandla kol är inte bara som att ta en blodtryckstablett. Som sjuksköterska behöver man lära upp patienten och behöver de andra professionerna för att göra en personlig behandlingsplan.

Det var något år senare som ambulanspersonalen berättade att de inte körde lika många patienter med exacerbation (period med kraftig försämring) till sjukhuset längre. Läkarna på sjukhuset frågade också var de var.

– Jo, vi hade kunnat ge dem hjälp här, så att de inte behövde åka in akut, även om de fortfarande är svårt sjuka.

Hon och kollegan Robert Häger, fysioterapeut, föreläser också för patientföreningen Hjärtlung för att nå ut till så många patienter som möjligt.

– På inbjudan måste vi kalla det för hosta för att folk ska komma. Det är så stigmatiserat med kol, och patienterna kan känna en stor skuld och skam, för att man rökt. Allt sådant tänkande vill vi få bort.

Hennes mål är att hitta patienter med kol så tidigt som möjligt. Första steget är att sluta med den faktor som påverkar lungorna negativt. Det kan vara rökning, passiv rökning, slipdamm i båtverkstaden och mycket annat.

Tidig diagnos av kol och egenvård

– Med tidig diagnos, behandling och god egenvård är det möjligt att behålla kapacitet och leva bra. En viktig del är motståndsandningen. Till vår hjälp har vi då små ”flöjter” som är lätta att använda och rengöra. Jag ”tjatar” så mycket om detta så ibland kallar jag mig för ”Tant Motstånd”.

Motståndsandning är en av hennes hjärtefrågor, och kanske en stor del i framgången med deras vård. Det beror på att patienterna då får ut maximal effekt av inhalationerna. Eva Lindqvist betonar också att behandlingen är dyr och då ska patienterna få bästa möjliga effekt av en så liten dos som möjligt.

Patienter med kol går promenader

Under pandemin fick hon bekräftelse på att vården fungerade:

– Mig veterligen dog ingen av våra patienter med kol under covid. De kunde sina övningar. De hade även knutit kontakt med varandra under kol-skolan som ges i grupp. De var sedan ute och promenerade med varandra. Det känns så stort att de skapat nätverk och inte blev mer isolerade än nödvändigt.

Även Eva Liljeqvist har tillsammans med kollegor startat ett nätverk – för kolsjuksköterskor – som ska börja utbyta erfarenheter och kunskap under 2025.

Hela motiveringen:

”Erfarenhet, engagemang och en stor dos pondus kan göra all skillnad. Vår specialistutbildade kol-sjuksköterska har förändrat vardagen för en svårt sjuk patientgrupp med ett stort vårdbehov. Oroliga patienter är numera så trygga att ambulanspersonal, som tidigare gjort täta utryckningar, undrat var patienter med andningsproblem tagit vägen. Samverkan med andra professioner har varit viktigt. Tack vare henne har vårdcentralen numera tvärprofessionella team med bland annat fysioterapeut, arbetsterapeut, läkare, kurator och dietist. Samarbetet kring kol-patienterna inkluderar till och med apotekare som utbildas i inhalationsteknik och andningsövningar. Men kanske ännu viktigare: vår pristagare och hennes team utbildar och gör patienterna delaktiga i sin behandling. Rutinmässiga kontroller med spirometri har ersatts av kol-skola, egenvårdsfilmer, digitala uppföljningar och möten där tidig diagnos är ett av målen. Att teamarbetet på vårdcentralen uppskattas märks på tillströmningen av patienter och tack vare det – på fler kompetenta medarbetare. Utvecklingsarbetet på Orust – det fortsätter.”