Barnet dog under graviditeten
Barnmorskan remitterade inte kvinnan till förlossningen för ännu en kontroll eftersom magmått och fosterljud var normala.
Drygt två månader före beräknad förlossning berättade kvinnan under sitt besök på mödravårdscentralen att hon hade blött och känt sammandragningar dagen innan. Hon kontrollerades därför samma dag på förlossningen. Både fostrets rörelser och fosterljuden var som de skulle.
Vid besöket på mvc drygt en månad senare berättade kvinnan att hon inte kunde känna några fosterrörelser, men däremot barnets puls. Vid det tredje besöket, i vecka 36 +4, kunde barnmorskan inte uppfatta några fosterljud och remitterade kvinnan till förlossningen. Där konstaterade man att fostret hade dött.
Kvinnan anmälde barnmorskan på mvc till Ansvarsnämnden. Hon hävdar att hon vid tre olika tillfällen hade förmedlat att hon inte kunde känna några fosterrörelser och anser att hennes son skulle ha levt i dag om hon hade remitterats till sjukhuset tidigare.
Både att barnet låg dött en vecka i hennes livmoder och själva kejsarsnittet har dessutom inneburit fara för henne, anser kvinnan.
Barnmorskan skrev i sitt yttrande att kvinnan, vid besöket i vecka 34 +2, hade sagt att hon inte kunde känna fosterrörelser men däremot barnets hjärta. Hon hade vidhållit det, trots att barnmorskan förklarat att det var omöjligt.
Hon hade först tänkt skicka kvinnan på kontroll, men magmått och fosterljud var normala. Efter ett ingående samtal bedömde barnmorskan att det var fosterrörelser som kvinnan kände.
Barnmorskan utesluter inte att det trots tolkhjälp uppstod missförstånd mellan henne och kvinnan, men hon hade inga skäl att misstänka att barnet mådde dåligt.
Ansvarsnämnden skriver i sin bedömning att det hade varit lämpligt att remittera kvinnan till förlossningen vid hennes näst sista besök på mvc. Nämnden anser att det var tveksamt om kvinnan kunde känna några fosterrörelser då.
Men den bristen i handläggning av graviditeten motiverar inte en disciplinpåföljd. Beslutet har vunnit laga kraft (HSAN 15/04:B6).