Bloggandet lindrar ångest

Får stöd. Människor som bloggar om sin sjukdom är ett växande fenomen. Kuratorn Sara Natt och Dag ser en framtid där vårdpersonal rondar på nätet.

Hanne, Sabina och Ulrica var tre unga kvinnor med en sak gemensam: obotlig cancer. För fyra år sedan följde Sara Natt och Dag, socionom och kurator på Karolinska universitetssjukhuset, dem när de bloggade om sin sjukdom. På den tiden var bloggar något ganska nytt och okänt och det var ännu mer ovanligt med patienter som skrev på nätet. Sara Natt och Dag såg hur bloggandet lindrade deras ångest och hur stödet från hundratals okända läsare som hörde av sig bar dem genom tunga stunder. Till slut skrev hon en bok om kvinnorna som bloggade ända in i döden, ”Livet kan inte vänta”.??

– I samband med det höll jag en föreläsning för en grupp cancerläkare som tyckte att det här borde jag ju forska om, säger Sara Natt och Dag.

Sagt och gjort. Just nu håller hon på med ett forskningsförberedande arbete om hur patienter använder sociala medier och har även hunnit skriva flera böcker om ett växande fenomen, patientbloggarna.

Hon menar att både drabbade och anhöriga mår bra av att skriva av sig eftersom det lindrar ångesten. På nätet kan man dessutom få stöd av andra människor dygnet runt, året runt och behöver inte vänta tre veckor på ett 45–minutersbesök hos kuratorn.

– Vården ska vara tacksam för att bloggarna finns, de avlastar och tar hand om mycket. I den bästa av världar skulle vården ha tid för alla men vi klarar inte det och då är det fantastiskt att patienterna hittar andra vägar, säger Sara Natt och Dag.

Hon uppmuntrar alla att läsa sina patienters bloggar och spår en framtid där det blir naturligt att ronda på nätet.

Enligt Sara Natt och Dag vill de flesta som skriver att vårdpersonalen går in och läser eftersom bloggen är ett sätt att ge en fylligare bild av sig själv och mer kunskap om sin situation.

Men ute i vården är känslorna blandade. Under sina föreläsningar för vårdpersonal möter Sara Natt och Dag skepsis och föreställningen att det inte är tillräckligt ”fint” eller seriöst att läsa bloggar.

— Ingen säger att de läser dem, på samma sätt som att ingen erkänner att de läser kvällstidningar. Bland läkare kan det stämma, men sjuksköterskor och undersköterskor läser, säger Sara Natt och Dag.

Vårdfokus rundringning till anställda inom vården bekräftar den njugga inställningen till att ta del av det som patienterna skriver. ”Jag läser inga bloggar”, ”Det där har jag inte tid med” och ”Det skulle inte kännas seriöst, som att läsa någons dagbok”, är några vanliga svar. Ingen vill heller ställa upp för intervju om detta.

Många inom vården ifrågasätter också om bloggarna vet vad de gör när de lämnar ut sig så mycket. Vad tycker till exempel de anhöriga och vad händer när barnen växer upp och kan läsa själva?

Sara Natt och Dag skulle själv aldrig blogga men menar att de som väljer att göra det, annars hade stängt in sin ångest.

— De som bloggar har inte haft någon arena tidigare. Jag tycker mig se att dessa människor skulle ha behövt ångestdämpande hela högen, nu får de i stället skriva av sig som tokar, säger hon och menar att det vi ser nu är ett paradigmskifte där det har blivit naturligt att skriva dagbok utan hänglås.

En annan och lite mer oväntad effekt av bloggandet är att patienten får ett bättre bemötande, säger Sara Natt och Dag. Ju snabbare du blir uppmärksammad, desto mer ökar chansen att du får en snabb diagnos vilket i sin tur skulle kunna leda till bättre vård.

— De sjuksköterskor som ändå säger att de läser påstår att det inte spelar så stor roll, men det är bara vad de tror. Undermedvetet påverkas de i alla fall när de lär känna patienten bättre och vet hur denne mår, säger Sara Natt och Dag.

Mer om ämnet

• Kristians egna rum