”Det var kanske lite kaxigt att välja akuten som helt ny sjuksköterska”
Den första tiden som ny sjuksköterska beskriver Sahar Sabri som en berg- och dalbana. Hon trivs och tycker jobbet är kul, men känner sig ofta osäker och otillräcklig. Foto: Hans Zetterberg.
Ny i yrket

”Det var kanske lite kaxigt att välja akuten som helt ny sjuksköterska”

Sahar Sabri tog examen i januari. Nu jobbar hon på akuten trots att hon först tänkte att det skulle vara en tuff miljö som ny sjuksköterska. Och tufft har det blivit men också kul.

Varje gång det var dags för tenta under sjuksköterskeutbildningen drog Sahar Sabri på sig en T-shirt med texten ”Jag älskar tunntarmen”.

– Det var min turtröja och det gick bra varje gång, jag klarade alla tentor, säger hon med ett stort leende.

Nu var det nog inte så mycket tur som gjorde att hon i januari i år tog examen som sjuksköterska vid Mälardalens universitet i Eskilstuna. Efter tre tuffa år, varav den första terminen var helt och hållet på distans på grund av pandemin, stod hon äntligen där och skulle hitta sitt första jobb.

– Jag var exalterad och ville förstås börja jobba direkt, men hade lite svårt att välja. Jag sökte nog jobb på nästan alla sjukhus i Stockholm under de sista månaderna på utbildningen.

Hon gick på åtta intervjuer, men upplevde besviket varje gång att hon inte sågs som en unik person utan mer som en sjuksköterska vilken som helst som skulle fylla en lucka.

– De var inte intresserade av den de hade framför sig utan pratade bara om arbetsplatsen och arbetsuppgifterna. Lönen var också en bra bit ifrån vad jag hade som krav.

Sex veckors praktik på akuten

Under sista terminen gjorde Sahar sex veckors praktik på akuten på Södertälje sjukhus. Hon tyckte att de hade en fin teamkänsla, att det var prestigelöst utan hierarkier och högt i tak. Och hon trivdes med det höga tempot och att det är mycket som händer hela tiden. Men till en början hade hon inga planer på att söka jobb där och blev till och med varnad för att välja akuten direkt efter utbildningen.

– Jag kände väl att det var lite för kaxigt att välja akuten som helt ny sjuksköterska. Det är en tuff miljö och man ska ha koll på mycket.

Sista dagen under praktiken kommer en kollega och pratar med Sahar och säger att de har trivts med henne, att de tycker att hon har klarat jobbet bra och att Sahar borde gå och prata med chefen och söka jobb där. Hon tvekar länge, men söker till slut, och när hon kommer till den intervjun känner hon att allt stämmer mycket bättre. Även när det gäller lönen.

– Även om jag inte fick precis vad jag önskade så kom det ganska nära vad jag ville ha, så jag är nöjd med min lön.

Nu har det gått några månader.  Sahar sitter vid en röd disk, själva navet på akuten. Runt omkring ligger patienter som väntar på bedömning eller på att få komma till en avdelning. I dag har hon koll, men tycker att den första tiden har varit något av en berg-och-dalbana.

– Å ena sidan är det väldigt kul, jag trivs och känner att jag har valt rätt. Men vissa dagar känner jag mig helt värdelös, att jag inte kan någonting och inget har lärt mig på tre år. Sedan kan det vara andra dagar då jag känner att jag har någorlunda koll på läget men det är jättemycket att göra och då känner jag mig otillräcklig, att jag inte hunnit med allt som jag vill.

Ligger på sängen och stirrar upp i taket

Efter sådana dagar är hon så fylld av nya intryck att hon helst bara vill ligga på sängen och stirra upp i taket när hon kommer hem. Tidigare tränade hon nästan varje dag, det har hon lagt på hyllan nu och försöker i stället ta långa promenader och umgås mycket med familjen när hon är ledig.

– Jag försöker tänka att det är en del av att vara ny på jobbet, men det är svårt när man blir osäker på sig själv fast man inte bör tveka. Det är jobbigt att börja ifrågasätta sig själv och inte tro på att man kan.

Det är nog samma känsla var man än är som ny. Det handlar om att man ska hitta sin roll och lära sig hur allt fungerar där man är.

Hon tror ändå inte att det hade spelat någon roll om hon hade börjat någon annanstans än på akuten.

− Det är nog samma känsla var man än är som ny. Det handlar om att man ska hitta sin roll och lära sig hur allt fungerar där man är.

Mamman är också sjuksköterska

Tre personer har varit väldigt viktiga för Sahar den här första tiden. Den första är sjuksköterskan som var hennes handledare redan under praktiken och den som också var hennes mentor under inskolningen som varade i fyra veckor. Den andra är omvårdnadsledaren som håller i samtalsgrupper med alla nya och som alltid finns där när det känns tufft.

Högt i tak och fin teamkänsla gör att Sahar inte drar sig för att ställa frågor till mer erfarna kolleger som specialistsjuksköterksan Therese. Foto: Hans Zetterberg.

− Hon har varit här i 25 år och är liksom allas ”sjuksköterskemamma”. Det är en trygghet att kunna vända sig till henne och bolla allt möjligt. Det är ju mycket att lära sig, till exempel om läkemedel, tekniska saker och omvårdnad.

Den tredje är hennes egen mamma.
− Eftersom hon är sjuksköterska själv kan jag prata med henne om jobbiga situationer och hon förstår vad jag menar. Hon brukar säga att hon ändå tror att jag har hamnat på precis rätt ställe.

Patientmötena på akuten är korta och snabba och det gör att få personer har stannat kvar i hjärtat hos Sahar än så länge, men en händelse har hon svårt att glömma.

− Det var en väldigt märklig situation som gjorde mig både illa berörd och ledsen. En anhörig kom in tillsammans med en person som redan var avliden. Men det var som att den anhöriga inte riktigt förstod att personen var död utan trodde att vi skulle kunna hjälpa till. Det var en ganska surrealistisk händelse, faktiskt.

Hon funderar ett tag över frågan om det är något som hon är rädd för ska inträffa och svarar att konstigt nog har hon ännu inte varit med om ett hjärtstopp, men att hon tror att det kommer vara väldigt speciellt och dramatiskt första gången och att det är något som hon har stor respekt för.

− Barn är också absolut min svaga sida. Vi har inte så många barn här, utan de kommer till närakuten och transporteras vidare till en barnakut om de är svårt sjuka. Men ibland måste de först stabiliseras här och det är alltid jättesvårt eftersom de kanske inte kan uttrycka sig och vi måste göra saker som är jobbiga eller gör ont. Barn kan också snabbt bli väldigt dåliga.

Det är fredag eftermiddag och dagen har hittills varit ganska lugn. Sahar jobbar ett dagpass från 7 på morgonen till 15.30. Hon växlar mellan det och kvällspass 13.00–21.30. När hon blir mer erfaren skulle hon gärna ta enbart nattpass och säger att hon trivts med att jobba natt när hon gjort det tidigare i livet. På sikt kanske hon vill gå en specialistutbildning i akutsjukvård. Någonstans där framme hägrar förstås en önskan om att vara den där superduktiga och kompetenta akutsjuksköterskan, men än så länge handlar det mer om att tillåta sig själv att vara ny och hitta sig själv i rollen som sjuksköterska. 

Shahars råd till dig som är ny

  • Tro på dig själv även när det känns som att du inte kan någonting.
  •  Tillåt dig själv att få vara ny.
  •  Ställ alla frågor du kan. Det finns inga dumma frågor.
  •  Se till att få en bra inskolning.
  •  Ta det lugnt. Andas, ta rast. Ingen kommer att ta skada av att du dricker vatten eller går på toaletten. Om något akut händ

Sahar Sabri

ÅLDER: 27 år.

GÖR: Sjuksköterska på akuten på Södertälje sjukhus.

BOR: I Barkarby utanför Stockholm.

FAMILJ: Mamma, pappa och två bröder. Pojkvän.

BAKGRUND: Har jobbat inom hemtjänsten samt som väktare och ordningsvakt. Började på sjuksköterske­utbildningen vid Mälardalens universitet 2021.

OM YRKET: ”Jag tror att unga i dag ser yrket på ett delvis nytt sätt. Att vara sjuksköterska är lite tufft och kaxigt, det är ett avancerat yrke. Vi som är yngre är nog också lite mer påstridiga och vågar ta för oss. Jag hoppas och tror att sjuksköterskor i framtiden kommer värderas högre statusmässigt.”

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida