Först framme i kaoset

Först framme i kaoset
Foto: TT Nyhetsbyrån

Viktoria Lenander hade hoppat in på ett extrapass. Då kom larmet som skakade hela Sverige. Under tre minuter i den tjutande ambulansen samlade hon sig för rollen som sjukvårdsledare.

Viktoria Lenander. Foto: Alexander Donka

Ambulanssjuksköterskan Viktoria Lenander och ambulanssjukvårdaren Kenneth Lavrell visste från larmet att det var en lastbilskrock med flera skadade. Men omfattningen av attentatet slog ner i dem direkt på Drottninggatan.?

De var första ambulansen på plats efter det misstänkta terrorattentatet, där fem personer dog, och tio fick vårdas på sjukhus.?

De såg direkt i kaoset två svårt skadade kvinnor på marken. Många andra var skadade och chockade. På plats fanns redan ledig sjukvårdspersonal som råkat gå på gatan och anställda från kliniker intill, som sprungit dit.

?— Jag är så imponerad av hur allmänhet och proffs hjälpte oss som jobbade och stöttade varandra. Jag vill rikta ett stort tack till alla. De visade ett extremt mod och engagemang som stannade på platsen och arbetade, trots att den inte var helt säkrad, säger Viktoria Lenander.??

En sjukvårdsledare på en katastrofplats styr alla sjukvårdsinsatser och utgör en katastrofledningsgrupp tillsammans med en polisledare och en räddningsledare. Viktoria Lenander bar den gröna jackan med ordet sjukvårdsledare i gul text, så ingen kunde missa henne. Alla i ambulanssjukvården, och även i de sjukvårdsteam som skickas ut från akutsjukhusen, är tränade att söka upp sjukvårdsledaren på en katastrofplats och ta snabba order därifrån.?

Viktoria Lenander behöll rollen de nästan sex timmar som ambulanser och akutvård fanns på plats. ?Det svåraste en sjukvårdsledare kan behöva göra är att prioritera bland de skadade, vilket tränas under utbildningen. Men tack vare 17 ambulansenheter, inklusive läkarbilar, kunde samtliga svårt skadade köras till akutsjukhus direkt.?

— Jag är så stolt för alla är mycket kompetenta och det var därför vi kunde rädda och hjälpa de skadade så bra trots allt. Jag glömde visst sätta på mig den gröna hjälmen man ska ha som sjukvårdsledare, sa kollegerna, men det fungerade ju ändå.

?Det svåraste för henne var att passera de första skadade utan att själv stanna och vårda. Hon fortsatte framåt för att få en överblick över de skadade.

?— Jag bad de som redan var i gång att stanna vid den skadade eller chockade och bli den personens ”expert” och talesman. Jag försäkrade samtidigt alla att fler ambulanser skulle komma snabbt.??

Vid varuhuset Åhléns, som lastbilen till slut körde in i, fick Viktoria Lenander och hennes kolleger backa för att räddningstjänst och polis inte hade hunnit säkra området. Då exploderade lastbilens däck och rykten spreds om en bomb och skottlossning.

?— Men jag lyssnade bara på polisledning och räddningsledning. Som tur är hade de skadade därifrån redan burits till andra trottoarer, affärer eller kaféer, där vi kunde hjälpa dem.?

Hon och räddningsledningen beslutade att göra näraliggande Centralbadet till uppsamlingsplats för lindrigt skadade och chockade personer. Där vårdade de runt 150 personer.?

— De blev lite förvånade på Centralbadet, men var snabbt med på planen. Det blev en speciell stämning inne i spamiljön, där alla satt med filtar och höll om och lugnade varandra. Vi i ambulansen har ingen speciell psykiatrisk utbildning, men vi träffar många i kris och har vana att trösta och försöka inge trygghet och hopp.??

Viktoria Lenander har tre års erfarenhet från ambulansen, varav ett som specialistsjuksköterska i ambulansvård och med ledningsansvar. Kenneth Lavrell, är med sina 37 år i ambulansen en av Sveriges mest erfarna ambulanssjukvårdare. Han var med vid skottlossningen vid Stureplan, vid flygkraschen i Gottröra och efter mordet på Olof Palme.?

Tillsammans kompletterade de varandra i sitt team. De vill inte ha något ljus på sig, men hyllas efter dådet som hjältar. De har tackats under en minnesstund i Stockholms stadshus av kungahuset och av statsminister Stefan Löfven som då bland annat sa:

?”Ni kan inte tackas nog. Ert agerande är en stolthet för Sverige, ett bevis på människans otroliga förmåga i svåra tider”.

Mer om ämnet

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida