Från bup till stand-up: ”Humorn är ett sätt att avreagera sig”

På dagarna vårdar hon tonåringar med ätproblematik. Kvällstid skojar hon om att stjäla mediciner ur läkemedelsförrådet. ”Skämtar man om sig själv så visar man sig sårbar och mänsklig. Det är inte att vara oseriös – snarare ett sätt att visa att man tar sig själv på allvar”, säger sjuksköterskan och ståuppkomikern Hanna K Mölstad.

Läraren: ”Urinvägsinfektion drabbar främst sexuellt aktiva kvinnor.”

Studenten: ”Men om kvinnan ligger helt stilla, räknas hon som aktiv då?”

Skämtet kom spontant under en föreläsning på sjuksköterskeutbildningen. Bänkgrannen fnissade, och efteråt fick Hanna K Mölstad – som var den som drog det – veta att en ståuppkomiker redan hade ett liknande på sin repertoar.

– Jag tänkte att om jag kom på det i stunden, så måste jag kunna hitta på fler. Jag har provat humor på teaterscener och studentspex, men tycker att jag är roligast som privatperson. På utbildningen kunde jag inte låta bli att dra grova skämt om vården. Att säga det där som man inte får säga.

Hanna K Mölstad var frilansande massageterapeut och pluggade till sjuksköterska i vuxen ålder. Som småbarnsförälder ville hon ha ett ”riktigt jobb” och hamnade efter examen som timanställd inom den psykiatriska slutenvården.

– Det var ett stort hopp jämfört med att vara egenföretagare inom friskvård. Att ha lön och kollegor som kokade kaffe åt en var fantastiskt mysig, men lika omysigt var det med alla långdragna möten. Jag var van vid snabba beslut och ständig förändring.

Egen smärtmottagning

Hon såg snabbt komik i tristessen.

– Det tog lång tid för mig att förstå vad ett apt var. Man bara satt där och sade självklarheter, det var märkligt.

Efter några år satsade hon återigen på företagandet, som sjuksköterska med egen mottagning av patienter med smärtproblematik. Ett tag jobbade hon också inom friidrottsrörelsen. Men sedan längtade hon tillbaka till psykiatrin.

Parallellt smög hon i gång en karriär som komiker. I dag har hon upp till fyra ”gig” i veckan på småklubbar, företagsevent och etablerade humorscener. Ibland skämtar hon om ett visst tema. På Alla hjärtans dag var det kärlek, men hon har även haft hela shower om möten, organisation, smärta och utmattning. Vården är en ständig inspirationskälla.

– Det funkar alltid att säga att jag jobbar inom psykiatrin: ”Vad glada ni verkar vara. Det är jag inte van vid. Men jag ser några bekanta ansikten…”

Grov humor går hem

Även sjuksköterskors tillkortakommanden går att skoja om.

– Som att vi stjäl mediciner: ”Åh, jag längtar tillbaka till slutenvården för där hade vi ett läkemedelsförråd”. Sådant tycker folk är kul.

Har det hänt att kollegor i publiken tar illa upp?

– Sjuksköterskor har ofta grov humor. I ett nummer döper jag om en anorexiavdelning till ”Hunger games”. Det tycker alla som jobbar med det är kul. Jag har faktiskt aldrig hört så roliga skämt som när jag började jobba inom sjukvården. Humorn blir ett sätt att avreagera sig, för att palla med. Men vissa kollegor kan vara extremt lättkränkta.

Vad kan du inte skämta om för vårdpersonal?

– Sekretess. Och om jag ändå gör det så kallar jag det för ”den lilla glädjedödaren”. Sedan försöker jag alltid sparka uppåt. Vården är hierarkisk och jag skämtar till exempel inte om undersköterskor om det bara sitter läkare i publiken. När jag uppträdde för Ivo:s personal tog jag reda på vilka avdelningar som kände sig mest utsatta och undvek att dra skämt på deras bekostnad. På ett företagsgig tar jag större hänsyn än på en klubb dit publiken har valt att komma. Där får de tåla mer.

Hur hittar man på ett roligt skämt om mötes- eller organisationsfrågor?

– Att skoja om fika funkar alltid. Eller att chefer sätter in ett möte för att de tror att det ska lösa alla problem. En gång när jag fick uppdraget att ha tema organisation sa jag: ”De bad mig att skämta om organisationen, men jag hittade ingen organisation alls”.

Hur använder du humorn i jobbet?

– På bup arbetar jag nära ungdomar och deras föräldrar. Där kan humor skapa förtroende väldigt snabbt. Skämtar man om sig själv så visar man sig sårbar och mänsklig. Bara för att man skojar är man inte oseriös. Det är snarare ett sätt att visa att man tar sig själv på allvar. Ungdomar brukar förstå det, men man måste såklart läsa av var och en. Vi kan även titta på humor tillsammans.

Är du en rolig kollega?

– Ja, jag tycker det. Jag är antingen rolig eller arg. En evig fråga på min förra arbetsplats var att vi var tvungna att planera in raster trots att vi visste att vi inte skulle hinna ta dem, eftersom vi var kort om folk och hade många patienter. Om jag var ansvarig sådana dagar kunde jag skriva på tavlan: ”Raster: Skulle inte tro det” eller ”Raster: Jajamensan!!!”. Det tycker åtminstone jag själv är otroligt roligt. Något som gör mig arg på jobbet är korkade beslut, där man inte kollat av med dem på golvet i förväg.

Känner du press att vara rolig?

– Bara när folk säger: ”Dra ett skämt!”. Det blir nästan aldrig roligt.

Hur tränar du mellan dina uppträdanden?

– Jag testar ofta skämt på mina tonårsbarn och min man. Sedan försöker jag lyssna på vad folk skrattar åt i vanliga samtal. Jag tittar inte på så mycket humor själv, men när jag läser försöker hitta humorn i just den texten. Det är roligt att bygga skämt på fakta. Nyligen läste jag ”Kläda blodig skjorta” av Maja Larsson, och såg det absurda i barnmorskors arbetssätt i olika tider.

Satsar du på att sadla om igen, från sjuksköterska till heltidskomiker?

– Nej, jag behöver verklig input. Jag gillar när humorn är en fristad där jag inte behöver prestera, det gör jag på jobbet. Humorn är min yoga. Men jag skulle vilja använda den mer i kombination med vård av tonåringar med ångestproblematik eller inom skolan. Ungdomar behöver lära sig att ”fula” sig, misslyckas och garva åt det.