Hon sätter barnafödandet i ett historiskt perspektiv

Hur har det varit att vänta och föda barn under de senaste 150 åren i Sverige? Journalisten och författaren Maja Larsson har dykt ner i tidningsarkiv, bb-journaler och tidiga läroböcker för att hitta svaren. När hon själv hade velat föda barn? Kanske på 1920-talet!

Varför ville du skriva en bok om barnafödandets historia? 
– Jag tyckte att den saknades! Många andra delar av kvinnors liv, som arbete och skapande, är ganska väldokumenterade, men födandet är fortfarande mytomspunnet. Mycket av det som dyker upp i debatten, som de korta vårdtiderna och centralisering, finns det en spännande historisk förklaring till. Det kan låta som att någon tagit beslutet om att skicka hem kvinnor snabbt för att vara elak, eller för att spara pengar, men egentligen började man med tidig hemgång på 1970-talet som en jämställdhetsfråga. Familjen skulle ta ansvar för barnen, inte vården, säger Maja Larsson.

Hur har barnmorskans roll utvecklats genom historien?
– På 1800-talet var barnmorskans närvaro helt avgörande för mammornas och barnens överlevnad. Sedan följde några decennier där barnmorskor nog kände sig mer åsidosatta när sjukhusvården blev i fokus. På 1970- och 80-talet blev det mer barnmorskans tid igen. I dag tror jag att det kan vara väldigt tufft att arbeta som barnmorska, framför allt i storstäderna, men samtidigt spännande då deras arbetsmiljö är mer uppmärksammad i medierna än någonsin. Jag upplever också att det finns ett stort intresse i samhället för födande och för barnmorskans kompetens. 

I dag finns det ett växande intresse bland kvinnor att föda hemma – vad tror du det beror på?
– Egentligen finns det ingen historisk förklaring till det. Jag tror mer att det handlar om att det finns så mycket att inspireras av i dag, som filmer som visar hur tryggt det kan vara och via sociala medier. Det finns också en stark tilltro till barnmorskans kompetens och att det finns hjälp att få om det skulle behövas. Sedan har det i alla tider funnits de som inte trivts i sjukvården.

Vilka utmaningar ser du för framtidens barnafödande?
– De senaste 30 åren har vården blivit mer personcentrerad med ökat fokus på upplevelsen. Kvinnor uppmuntras att skriva förlossningsbrev och välja klinik. Det ska bli väldigt spännande att se hur vården tar hand om det.

När hade du själv helst velat föda barn?
– Kanske på 1920-talet. Då fanns det flera olika vårdnivåer att välja på för den som hade möjlighet och råd. Det fanns sjukhus för kejsarsnitt och behandling av havandeskapsförgiftning, förlossningshem bemannade med barnmorskor och läkare och hemförlossningar. Men jag ska inte romantisera det heller, mammor och barn dog och det fanns inte någon smärtlindring. 1970-talet hade också varit spännande. Då fanns en kvinnokraft som ville ge den födande mer inflytande och vården började fundera på hur man kunde göra det så bra som möjligt för kvinnan och engagera papporna.

Fotnot: Boken ”Kläda blodig skjorta – svenskt barnafödande under 150 år” är journalisten Maja Larssons debut och kommer ut den 14 oktober.