Hon vill höja ammande kvinnors röster i vården

Kvinnors röster om amning behöver höras mer genom hela vårdkedjan. Det menar Lina Palmér som utvecklat en modell för vården där amningsberättelsen ska vara ett grundläggande nav.

Just nu flödar det av bilder på ammande kvinnor och barn i sociala medier. Det är Nordiska amningsveckan som uppmärksammas av förlossningskliniker, barnmorskegrupper och intresseorganisationer. I samband med detta lanserar Livsmedelsverket, Socialstyrelsen, Folkhälsomyndigheten och Konsumentverket en Nationell amningsstrategi för 2022-2027.

Under veckan arrangeras också ett seminarium via Vårdgivarguiden i Stockholm. Under två heldagar erbjuds digitala föreläsningar utifrån årets tema ”Educate and support” (utbilda och stötta). En av de inbjudna talarna är Lina Palmér, som är barnmorska och biträdande professor vid Högskolan i Borås.

Inte bara kvinnans ansvar

För henne är den Nordiska amningsveckan ett bra sätt att kasta ljus på det nationella ansvar som finns för amning.

– Det hjälper oss att sammanfläta alla olika perspektiv som behövs för att amning ska fungera i ett samhälle – ekonomiska, fysiologiska, medicinska och individuella. Det handlar inte bara om en kvinna som ska ge mjölk till sitt barn, säger Lina Palmér.

För henne finns också en annan viktig dimension – den existentiella. Amning är förknippat med att vara en bra mamma och kvinna. Om den inte fungerar kan det däremot bli en sorg för kvinnan. Det var något Lina Palmér upptäckte när hon arbetade på en amningsmottagning i mitten av 2000-talet.

– Jag märkte hur svårt många kvinnor tyckte att det var. Samtidigt var både vi i personalen och mammorna jättestressade för att få det att fungera – och det gjorde det inte bättre. Jag blev nyfiken på hur vi kunde hjälpa de här kvinnorna.

Nyfikenhet ledde till doktorandstudier och 2015 disputerade Lina Palmér med en avhandling som bland annat byggde på intervjuer med kvinnor om deras upplevelser i samband med amning, så kallade amningsberättelser.

Kvinnorna vittnade om att det ställdes väldiga höga krav på dem, samtidigt som de kunde känna sig ensamma och vilsna om inte amningen fungerade.

­– Det gjorde dem sårbara. Risken fanns att de utvecklade amningsrädsla och inte vågade amma igen. Man pratar mycket om förlossningsrädsla i dag, men inte rädsla för att amma.

I dag har Lina Palmér gått vidare och utvecklat en modell för vården där amningsberättelserna utgör navet. Med hjälp av dokumentet ”Min amningsberättelse” blir arbetet mer konkret. Tanken är att kvinnan redan under graviditeten får fylla i ett dokument med sina tankar kring amning, hur hon ser på sina bröst, partners syn på amning med mera. Dokumentet ska sedan följa henne genom hela vårdkedjan och delas ut även till förstföderskor. Syftet är att skapa samtal i vården där amningsberättelsen lyfts fram och att vården formas efter berättelsen.

I modellen ingår också tre andra delar som visualiserar ett vårdande förhållningsätt:

• skapa genuint vårdande relationer
• skapa en plats där kvinnan kan vila på ett existentiellt plan, där hon i lugn och ro kan skapa en relation till barnet
• den generella kunskapen som finns i vården sammanflätas med kvinnans amningsberättelse

Modellen har redan implementerats i Region Jönköping i form av ”Min amningsberättelse” och lanseras just nu i Västra Götalandsregionen tillsammans med nya riktlinjer. I samband med arbetet kommer en av Lina Palmérs doktorander att utvärdera hur modellen fungerar i praktiken.

I tider när amningsmottagningar läggs ner och kvinnor skrivs ut kort efter förlossningen är det extra viktigt med ett bra stöd för kvinnorna, menar Lina Palmér.

­– Jag hoppas att amningsberättelserna kan bidra till att göra kvinnornas röster hörda genom hela vårdkedjan, som ett slags metoo för ammande.