I Axels låtar får alla en röst

Vispopsångaren Axel Sondén från Masthugget gräver där han står. Människor är hans främsta inspiration och som sjuksköterska har han en rik källa att ösa ur. I höst kommer det fjärde albumet, Plåster, det första som helt handlar om vården.

Slottsskogen, hemmalaget Gais och bortsprungna katter i Majorna. Vispopsångaren Axel Sondén skriver om det han har nära hjärtat och runt knuten från lägenheten i Masthugget. Precis som hos Håkan Hellström har hemstaden Göteborg en given plats i texterna, men Axel Sondén har fler strängar på sin gitarr. Parallellt med musiken arbetar han som sjuksköterska och det märks på hans nya album Plåster som kommer till hösten.

Berättelser från vården

Det är åtta nya låtar med vården som gemensam nämnare. En av sångerna heter ”Nu får det vara bra” och handlar om en man på 90 år. Han känner sig färdig med livet, men läkaren insisterar på att beställa prover och ordinera dropp.

– Det har jag själv sett i vården, att man inte vågar ta beslutet om att sluta med livsuppehållande åtgärder. Sedan kan det ju vara tvärtom, en 100-åring som vill ha alla behandlingar som går.

En annan text handlar om en sjuksköterska som ska gå i pension efter många års slit i sjukhuskorridorerna. Själv har Axel Sondén inte fyllt fyrtio, men har träffat många kollegor som haft det tufft, som blivit utmattade och kanske inte kunnat komma tillbaka.

– Många känner nog igen sig i ständiga omorganisationer och känslan av att inte bli lyssnad på. Den är lite som min protestsång, jag vill ge dem upprättelse. Jag vill bidra på något sätt och ge en slags empowerment till alla sjuksköterskor. 

Möten som fascinerar

Även om mycket är tufft i vården så vill Axel Sondén också visa på allt fantastiskt som sker där. Det som inte når löpsedlarna i Göteborgsposten. Och som sjuksköterska kan han inte sluta fascineras av alla möten med människor och nu är det dags att ge dem en röst.

– Vissa grupper i samhället har svårt att få sin talan hörd och jag vill att det ska finnas låtar för alla. Jag vill skriva om folk som är utsatta, vars problematik hamnar under radarn. Det är viktigt i en demokrati.

Från fiol till gitarr

Han har hållit på med musik hela livet, alltid uppmuntrad av sina föräldrar. Sitt första instrument, en fiol, fick han av sin mamma i tre, fyraårsåldern. Replokalen i barndomshemmets källare i Guldheden finns kvar och där har Axel Sondén och kompbandet Flyttfåglarna hängt mycket inför kommande albumsläpp. I bandet ingår bland annat hans sambo på kör och fiol och brodern på kontrabas. Själva inspelningen är gjord i Studio Epidemin som ligger i det gamla epidemisjukhuset i Linnéstan.

I tonåren var Nirvana Axel Sondéns favoritband, men efter att ha fått en CD-skiva med Fred Åkerström i julklapp breddades musiksmaken.

– Här kände jag att jag kunde relatera på ett helt annat sätt. Efter gymnasiet gick jag en visutbildning på en folkhögskola. Tanken var att jag skulle satsa professionellt på musiken.

Men det var inte så enkelt och i stället valde han att börja läsa till sjuksköterska.

– Jag hade arbetat inom äldrevården på somrarna och trivdes, så det kändes rätt. Jag trodde att jag skulle lägga musiken på hyllan, men i stället hittade jag nya musikaliska sammanhang i vården, som ett studentband till exempel.

Hemsjukvård och psykiatri

Axel Sondéns hjärta har alltid klappat extra för äldre personer. Det är ingen slump att han som sjuksköterska valt att arbeta inom kommunen och hemsjukvård. En avstickare har det blivit inom operationssjukvård.

– Jag läste faktiskt till operationssjuksköterska i Stockholm och jobbade på operation i några år, men det var inte riktigt mitt element. Jag längtade tillbaka till patientkontakten.

Sedan några månader arbetar Axel Sondén på ett mobilt team inom psykiatrin för äldre personer.

– Det är väldigt fint att träffa folk i hemmet. De uppskattar att man kommer hem till dom och många är inte vana att få så mycket uppmärksamhet.

Axel Sondén trivs inom psykiatrin där det finns utrymme för att prata och lyssna på patienterna. Eller människorna, som han föredrar att kalla dem.

– Jag ser inte dem som patienter, vi är människor som möts. De vet ju bäst om sig själva och det blir ett mellanmänskligt möte där även jag kan lära mig mycket. Det viktigaste är att vara nyfiken.

Med en tjänst på 80 procent går det bra att kombinera musiken med jobbet som sjuksköterska. Och Axel Sondén fortsätter att uppskatta det han får vara med om i vardagen, oavsett om det leder till nya låtar eller inte.

– Jag har fått vara med om det allra första andetaget vid kejsarsnitt till att folk tagit det allra sista andetaget och pustat ut. Det får jag tacka min profession för.

Albumet Plåster släpps den 3 oktober med en releasefest i Göteborg. Några av låtarna har redan släppts på Spotify.