De jagar parasiter – i allt fler prover från hundar och vildsvin

Parasiter från katt, hund, vildsvin – eller sjöbjörn. Ett idogt detektivarbete i jakten på dessa pågår vid Statens veterinärmedicinska anstalt i Uppsala. "Det fina är att det vi kan se i mikroskopet lever", säger Ulrika Sjösten, biomedicinsk analytiker.

Inne på Parasitologen vid SVA visar Susanne Johansson, laboratorieassistent, sitt senaste fynd i mikroskopet: ägg från hakmask – en parasit som livnär sig genom att suga blod i värddjurets tunntarm, och kan orsaka infektion i djurets tassar via larver som tar sig igenom huden. 

På dörren in till laboratoriet sitter en liten whiteboardtavla där ”Dagens parasit” noteras. Numera har det blivit allt vanligare med parasiter från gatuhundar, som tagits in i Sverige, berättar Eva Osterman-Lind, sektionschef vid Parasitologen, SVA.

– Då får vi nöjet att se lite parasiter som vi vanligtvis inte har i Sverige, som tungmask och hjärtmask, säger hon med ett leende.

Dagligen lämnas prover av blod eller träck från hund, katt, häst och höns in till SVA. Från privatpersoner som varit hos veterinären och vill veta varför deras husdjur visat olika symptom, eller från jägare, slakterier och laboratorier. Genom blodprov eller flotation (en reningsprocess) av djurens träck söker man här parasiter i form av små larver eller ägg. Några gram träck blandas med en socker- och saltlösning, silas genom gasväv. Blandningen centrifugeras sedan i små rör med täckglas, där äggen fastnar och kan analyseras i mikroskop.

Anton de Jong, laboratorieingenjör, som jobbat på laboratoriet i fem år, står vid en tratt som används vid diagnostik av lungmasklarver och frilevande larver från jord och träck innan provet centrifugeras.

Han beskriver sitt yrke som en estetisk upplevelse, utöver den kunskapsrikedom det ger.

– Parasiterna är ett mikrokosmos av små levande varelser, som lever i sin egen värld. Det är fascinerande och vackert samtidigt, säger han.

Tempot är högt, svaren ges i regel samma dag proven lämnas in. Den dag Vårdfokus besöker Parasitologen har 60 nya prov för flotation kommit in, dagen innan omkring 110 stycken. Provmängden har ökat avsevärt sedan Susanne Johansson, som arbetat vid SVA i 20 år, började arbeta där.

– Då handlade det om prov från 5-6 hundar per dag, berättar hon.

90 trikinlarver på ett gram kött

I takt med en växande vildsvinsstam och jägare som vill tillvarata köttet har även trikinproverna blivit fler. Fynd av trikiner – en rundmask som lever som parasiter i däggdjur – är däremot sällsynta.

Som mest har man i Sverige hittat nio trikinfall på ett år. Nyligen fann man dock trikiner på både vildsvin och björn inom loppet av en vecka.

– På ett gram vildsvinskött upptäcktes över 90 larver, berättar Eva Osterman-Lind.

Inne i ett rum för de ackrediterade trikinanalyserna sitter Ulrika Sjösten, biomedicinsk analytiker, och synar prov i en lupp. Trikinanalysen har hög prioritet, eftersom parasiten är kopplad till livsmedel. Trikinlarver, som dör först vid 68 graders upphettning, kan ge upphov till infektion och smitta genom att man äter infekterat kött. Här bryts köttet ned med pepsin och saltsyra, så att eventuella trikinlarver frigörs från muskulaturen, på samma sätt som i en magsäck.

– Trikiner syns inte för blotta ögat i köttet, berättar Ulrika Sjösten, och diskar ur petriskålen med det negativa provet.

Hon är legitimerad biomedicinsk analytiker, men eftersom de studierna inriktas på humanvården, har hon ändå behövt utbildas för behörighet för denna analys. Hon beskriver sitt jobb som ett spännande detektivarbete, som inbegriper en varierad fauna, från vildsvin till sjöbjörn.

– Här är man delaktig i hela undersökningskedjan och kan verkligen se det man letar efter. Och det man ser är levande, säger hon.