Johan blev avstängd från jobbet – i sju månader: ”Kände mig som en pestsmittad”

Johan gick från arbetande sjuksköterska till patient till avstängd på en och samma dag. Med MRSA och psoriasis fick han inte längre jobba kliniskt, och fick vänta på omplacering i över sju månader.

Det var en sensommardag och sjuksköterskan Johan gick till jobbet på sjukhuset som vanligt. På benet hade han ett sår som han inte ägnade så många tankar. I sin sjuksköterskeroll behövde han ju vara på plats för att vara till nytta för sina kollegor och patienter.

Efter ett tag bad hans vän och läkarkollega att få se på såret. Det såg… inte bra ut. Kollegan tog med Johan ner till akuten på sjukhuset. Snart visade provsvaren att Johan hade den multiresistenta bakterien MRSA (Methicillin-Resistant Staphylococcus aureus).

– Jag tror inte att jag reagerade överhuvudtaget. Jag tänkte att det här är något som jag kan hålla under kontroll med bra hygienrutiner. Men sedan kom allt som en smäll på käften, säger Johan.

Psoriasis på armarna efter antibiotikan

Han blev inlagd för sepsis och fick antibiotika, men bakterien dog inte. Till slut blev bensåret bättre och den akuta faran var över. Men i dess stället kom nya sår: Hans sedan länge vilande psoriasis stod plötsligt i full blom över underarmarna. Detta eftersom han behövde sluta med sin immunsupprimerande medicin för att kunna ta antibiotikan.

Psoriasis är en systemsjukdom där immunförsvaret attackerar organen. Ett vanligt symtom är sår på huden. Psoriasis smittar inte. Men med sår på händerna och underarmarna är det svårt att följa de basala hygienrutinerna ordentligt. Det ökar risken för att smittas och att smitta andra med bakterier. Den som inte kan följa hygienrutinerna bör därmed inte jobba patientnära.

Räknades som smittorisk med psoriasis och MRSA

Med sår längs hela underarmarna, och dessutom MRSA i blodet, räknades alltså sjuksköterskan Johan som en smittorisk. Enligt smittskyddslagen är vården skyldig att anmäla smitta av MRSA till regionens smittskyddsläkare samt till Folkhälsomyndigheten. Läkaren ska också stänga av den smittade från sitt arbete om den riskerar att smitta andra. Johan, som jobbade kliniskt på sjukhuset, blev avstängd från arbetet med omedelbar verkan.

De första veckorna var han i chock.

– Jag skämdes. Jag kände mig som en pestsmittad som alla skulle akta sig för. Att vara sjuk utan att känna sig sjuk är en jättekonstig känsla.

Veckorna blev månader. Chocken lade sig och ersattes av ett jävlar anamma. Johan började själv att ta tag i situationen. Han ringde Försäkringskassan för att ordna smittbärarpeng och kontaktade försäkringsbolaget för ersättning. Båda uppdragen var svårare och tog längre tid än han hade räknat med.

– För att orka vara sjuk måste man vara frisk. Jag menar inte att anklaga någon, jag vill bara visa att det inte fungerar. Det har varit svårt.

Fick omplacering till låtsasjobb

Medan han kämpade med byråkratin om ekonomisk ersättning, försökte han finna sätt att komma tillbaka till jobbet. Tillbaka till ett sammanhang.

HR-avdelningen hör aldrig av sig, så Johan kontaktar själv sin närmaste chef. Efter flera samtal ordnar chefen en slags omplacering. Under några veckor fick Johan sitta på ett kontor utanför sin tidigare avdelning och göra uppgifter som det snart visade sig att andra redan hade gjort.

– Då sa jag till chefen att jag måste ju göra något vettigt, riktigt. Jag ska ju göra nytta. Annars kan jag vara avstängd på 100 procent igen. Chefen sa att det är nog bäst, säger Johan.

Kände skam och saknad i flera månader

Så han blev hemma igen. Månaderna och livet rullade vidare utanför hans fönster. Johan fick en ny sorts vardag.

– Jag har aldrig lagt så många pussel. Det har aldrig varit så rent hemma hos mig. Om jag torkar listerna igen kommer de börja slitas.

Samtidigt låg skammen och känslan av att vara oanvändbar över honom som ett gråtungt regnmoln.

– Att gå hemma när jag inte behöver är jättetufft. Det bästa jag vet är att ta hand om människor. Att se någon som kommer in sjuk och åker hem friskare – det finns ingen större belöning! Jag saknar den mänskliga kontakten. Jag saknar mina kollegor. Jag saknar när det händer något akut och vi löser det tillsammans. Den här samspeltheten som är unik för vårt yrke.

Varken Johan eller läkarna vet när, eller om han någonsin kommer bli av med bakterien. Men huvudproblemet är den aktiva psoriasisen som vägrar ge med sig trots behandling. Utan såren hade han antagligen kunnat jobba ändå, så länge han var noggrann med hygienrutinerna.

”Nu vet jag vad jag får för pengarna till Vårdförbundet”

Efter att han hade varit avstängd i ett halvår började Johan ge upp. Han är egentligen en sådan person som har svårt för att be om hjälp och ska klara allt själv. Men i ett sista försök att få jobba kvar i vården, kontaktade han sin lokala avdelning på Vårdförbundet. Plötsligt hände saker. Facket ordnade möten med chefen och med HR. De redde ut lagar och kollektivavtal.

– Jag har aldrig förstått vad jag får för pengarna när jag betalar den där fakturan varje månad. Men nu, nu vet jag, säger Johan.

Enligt Arbetsmiljöverkets föreskrifter, ska arbetsgivaren så snart som möjligt utreda och genomföra en arbetsanpassning så att den anställda kan komma tillbaka i arbete. Först nu händer det alltså något på den fronten. För första gången på länge finns en lätthet i Johans röst.

– HR-chefen har ringt till en avdelning för sjukvårdsrådgivning och mer eller mindre krävt att jag ska få jobba där. Jag ska få jobba igen!

En vecka senare lämnar Johan lägenheten och går till jobbet. För första gången på sju månader.

– Det känns helt fantastiskt. Det är jätteroligt. Det här med att ta en patient i taget och använda hela mitt spektrum som sjuksköterska. Det är så skönt att känna – fan jag kan fortfarande här. Trots allt som hänt.

Arbetsgivaren: ”Inte rimligt att vänta i månader”

Vårdfokus har försökt på svar på varför omplaceringen dröjt. Sjukhusets HR-chef svarar efter en tid på mejl:

”Det är inte vanligt och rimligt att en anställd ska behöva vänta flera månader på att få en omplacering. Tyvärr har det i detta fall dragit ut på tiden av flera olika anledningar. Vi får dra lärdom av detta så att det inte händer igen.”

HR-chefen svarar inte på fler frågor.

Fotnot: Johan heter egentligen något annat.