Kollegan efter domen för ambulansmordet: ”Det är så sorgligt”
Mannen som dödade en ambulanssjukvårdare i tjänsten döms till 18 års fängelse för mord. Det fastslår Hälsinglands tingsrätt. Den åtalade döms även för våld mot tjänsteman och ska betala skadestånd till ambulanssjuksköterskan Per Brinkberg, som blev attackerad av mannen samma vecka som mordet skedde.
På tisdagen föll domen mot den 26-årige man som i september knivhögg en ambulanssjukvårdare så svårt att hon avled.
Åklagaren yrkade på livstids fängelse för mord, men tingsrätten fastslog ett tidsbestämt straff på 18 år, bland annat med hänvisning till att det inte kan styrkas tillräckligt att den åtalade fullt ut handlade i avsikt att döda. Han nekar också till brottet.
I en rättspsykiatrisk undersökning konstaterades att gärningsmannen inte led av en allvarlig psykisk störning vid dådet, men i domen nämns att han påverkats av sitt psykiska tillstånd.
Känslosamt och sorgligt i rättssalen
Mannen döms även för våld mot tjänsteman, ett brott som han erkänt.
Det begicks tre dagar innan mordet, då ambulanssjuksköterskan Per Brinkberg blev attackerad med basebollträ vid en utryckning.
– Jag försökte ha en lågaffektiv diskussion med patienten och få honom att åka med oss i stället för med polisen, och förklarade att de skulle behandla honom mycket mer bryskt. Plötsligt blev han otroligt aggressiv och kastade sig mot mig. Det var bara tur att han inte hade en kniv i den andra handen. Jag har varit väldigt påverkad av det här. Det är hemskt.
Per Brinkberg vittnade i rättegången som hölls 1-2 december.
– Det var väldigt känslosamt. Det är så sorgligt. Jag tycker att det är konstigt att straffet inte blir livstid. Utifrån det jag vet kändes handlingen planerad och hon hade inte en chans. Men det är inte jag som dömer.
Informerade chef och skrev avvikelserapport
Han arbetade tillsammans med den mördade kollegan i många år och är uppgiven och förkrossad över det som skett.
– Jag berättade för min chef om överfallet som jag var med om och skrev en avvikelserapport dagen efter. På något sätt och av någon anledning kom den informationen aldrig fram trots att den fanns.
Per Brinkberg tycker att SOS Alarm hade undermåligt säkerhetstänkande när ambulansen skickades till patienten trots vetskap om den stora polisinsatsen i samband med överfallet på honom.
– Det är samma adress och samma namn. Då måste man tänka till. Utan att grotta ner sig i hans bakgrund borde man ha i åtanke att det behövdes polishandräckning vid det förra larmet. Om det gått tre veckor hade jag förstått om det glömts bort, men tre dagar!
Blivit mer försiktig
Han tycker generellt att resurserna i glesbygden är för dåliga.
– I Stockholm eller Gävle rullar det polisbilar hela tiden. I Harmånger finns inga poliser eller psykteam. När jag kör enmansbilen i Los är det sex mil till Ljusdal där det eventuellt finns en patrull. Trycker jag på överfallslarmet kan jag vara både skadad och dödad innan de ens är i närheten. Förut fanns en deltidskår som kunde rycka ut men på grund av nedskärningar är det numera bara ett brandvärn.
Efter överfallet har han blivit mer försiktig, särskilt när han jobbar ensam.
– Vi har fri dirigering så ibland är vi på okänd ort och kan bli kallade till ställen där vi inte har en aning om vilka vi träffar. Antingen kan patienten bli aggressiv eller så är det anhöriga som anser att vi gör fel. Då har vi inte en chans även om vi skulle vara två. Så om jag har minsta misstanke åker jag inte fram.
Sorgen efter kollegan beskriver han som ”stor och otrolig”.
– Jag jobbar vidare för att hedra henne. Men vi kan inte fortsätta att åka till farliga adresser. Informationen måste finnas där. Jag vet inte hur vi ska lösa det men någon form av ändring måste ske.