”Man måste acceptera de känslor
man har”
Elina Sundström var bara fem år när hennes mamma drabbades av en ryggmärgsskada. Med sin bok hoppas hon hjälpa andra i liknande situationer.
— Hur har det påverkat dig att växa upp med en ryggmärgsskadad mamma??
— Eftersom jag var så liten har jag inte så många minnen från tiden innan, tänkte bara att det var normalt. Men jag har tänkt tankar och haft känslor som jag inte har tillåtit mig, som att vara arg på mamma, och blev därför lite hämmad och sluten. Med åren har jag förstått vilket trauma det har varit. Jag hade behövt stöd under lång tid, i varje utvecklingsskede. Vuxna måste se och förstå barns behov. ?
Hur var det att alltid ha assistenter i sitt hem??
— Mamma behövde dem, men det är inte bra att aldrig få vara bara familjen. Att ha assistenter dygnet runt gjorde att hemmet inte blev den trygghet det hade kunnat vara och att jag fick ett stort behov av att vara privat. Assistenterna såg och hörde allt, det var jobbigt och gjorde att jag övervägde allt jag gjorde och sa, vilket hämmade mina känslor. För det mesta fungerade det ändå bra och ibland fick jag leka med någon assistents barn.?
Du har nu skrivit den bok du själv hade behövt. Har den hjälpt dig??
– Ja. Jag hade satt mig själv åt sidan. När jag har fått prata med alla dessa människor som berättar sina historier i boken har jag fått mer förståelse för mig själv. Jag tror att berättelser, egna och andras, kan hela och läka.?
Vad vill du med boken??
— Att den ska bistå människor i att utvecklas och mogna. Det är viktigt att ta upp hur man kan få stöd och hjälp. Man måste acceptera de känslor man har, inte bara trycka undan och ”tänka positivt”. Både vuxna och barn ska förstå att alla känslor är okej och att alla är viktiga även om en familjemedlem är svårt sjuk. Var och en måste också lyssna på sig själv, det går inte att bara vara hjälpare. Man måste också förstå tecknen hos andra, se när en person behöver stöd.