Nästan alla dialyssjuksköterskor får ont i kroppen

Smärta i rygg och nacke är vanligt. Men mest sticker smärta i händerna ut. Forskarna tror att det beror på hantering av blodslangar, filter och apparater, och arbete i obekväma ställningar.

Arbetet på en dialysavdelning kan vara slitigt och stressigt. Det är många handgrepp och trögt att koppla ihop blodslangar och dialysfilter. Dessutom ska klämmor och korkar fästas före och efter varje patient.

Nu visar en studie att 9 av 10 dialyssjuksköterskor i Sverige och Danmark har ont någonstans muskeloskeletalt. Oftast rör det sig om ryggen, nacken eller händerna.

Studierna har gjorts av Magnus Lindberg tillsammans med danska forskare och en kollega vid Högskolan i Gävle.

Magnus Lindberg är själv erfaren dialyssjuksköterska, men har efter många år helt gått över till forskar- och lärarlivet.

Han vet att kraven på att det går fort är stora på dialysmottagningarna. Patienterna kommer dit minst tre gånger i veckan och varje dialystillfälle tar minst tre timmar, ofta längre tid. Därför är det viktigt att allt rullar på runtomkring och patienterna inte behöver vänta.

Dialysvätska hängs fram, blodslangar spolas ur och fylls med dialysvätska, kopplas ihop med filter och apparat. Sedan kopplas patienten till blodslangarna genom sina infarter och dialysen börjar.

Det finns mycket forskning sedan tidigare om dialyssjuksköterskors upplevelse av stress på jobbet och utbrändhet. Det är vanligt med arbetsrelaterad ohälsa och etisk stress. Magnus Lindbergs grupp bestämde sig att ta reda på mer om deras kroppsliga besvär.

Fokus på ergonomi

Dialyssjuksköterskor från ungefär hälften av alla dialysavdelningar i Sverige och Danmark svarade på en enkät. De fick svar från 351 svenska dialyssjuksköterskor och 194 danska.

– De har ont i nacke och rygg i ungefär samma mån som andra sjuksköterskor. Men det var väldigt utmärkande att dialyssjuksköterskorna hade smärta i händerna.  Vår teori är att det beror på den ständiga monteringen av utrustningen, säger Magnus Lindberg.

Varannan dialyssjuksköterska hade ont i händerna. Mellan var tredje och var fjärde hade haft ont i händerna den senaste veckan, och flera hade varit sjukskrivna av den anledningen.

Då forskarna upptäckte att handproblemen var utmärkande för dialyssjuksköterskor fortsatte de undersöka området, genom att en forskare gjorde observerande studier.

På plats på flera av avdelningarna iakttog forskaren arbetet med fokus på ergonomi, dokumenterade och frågade hur ansträngande vissa moment var. Dialyssjuksköterskorna kunde också själva reflektera över arbetsmomenten. Forskarna hade även fått information om vilken typ av maskiner och slangar som användes.

Vissa fabrikat av blodslangar, filter och apparater upplevdes trögare att sätta ihop än andra. Forskarna hade då en hypotes att sjuksköterskorna som arbetade med vissa material fick mer ont i händerna.

– Men så är det inte. När vi tittade statistiskt var det ingen skillnad mellan vilka material eller vilken maskintyp som användes vad gällde handproblem. Däremot märktes tydlig skillnad mellan olika maskintyper hur många gånger man behövde vrida om olika delarna.

Anpassar dialys efter individen

Svensk standard för att ge bloddialys, hemodialys, har varit en behandling på fyra timmar, tre gånger i veckan. I dag är dialys anpassad efter individen, med variationer mellan 3-5 timmar per gång och 3-5 gånger i veckan.

Det är vanligt att flera patienter får dialys samtidigt i en sal. På salen ska hela tiden en sjuksköterska finnas närvarande.

När forskaren satt och observerade arbetet uppmärksammades också att dialyssjuksköterskorna tummar på sin ergonomi och ibland arbetar i obekväma kroppsställningar.

– Det var ofta när infarter skulle tas bort från fistlarna. I fisteln är det ett högt, arteriellt tryck. Därför behöver dialyssjuksköterskorna sitta still och komprimera kärlet, genom att hålla ett tryck i 5-10 minuter. De gjorde de i knepiga positioner och den statiska arbetsställningen var kännbar för många.

En så kallad arteriovenös breschia-fistel är ett kärl där ven och artär opererats ihop till en kanal. Det är vanligt att patienter som behöver bloddialys får en fistel opererad, för att få enklare tillgång till blodbanan. Den sitter ofta på under- eller överarmen. I fisteln sätts sedan två dialysnålar in.

På vissa patienter sätts i stället en graft eller en central dialyskateter in.

– Det är viktigt att lätt få tillgång till blodbanan. Men dialyssjuksköterskorna berättade också att det är trögt och tungt för händerna att flusha i de katetrarna, vilket är viktigt för att få ett bra blodflöde. Det blir ibland tvärstopp när man backar ut blod, säger Magnus Lindberg.

Forskarna har berättat om sina studier vid två konferenser före pandemin och hoppas nu fortsätta. Studierna har väckt intresse i de nordiska länderna, och även Nederländerna.

På europeiska njur- och dialyskonferensen, EDTNA, tidigare i september, presenterade Nederländerna en uppföljande undersökning, som deras professionsförening inom dialys gjort.

Den visade att 48 procent av dialyssjuksköterskorna där hade besvär med händerna kopplade till arbetsmoment.

–  Det blev en bekräftelse för oss, och vi ska nu försöka undersöka det vidare tillsammans.