Psykologen om klimatångest: ”Det är viktigt att få känslorna bekräftade”

Många känner oro för klimatförändringar och frustration inför att omställningen till ett mer hållbart samhälle går långsamt. Klimatpsykologen Kata Nylén tecknar bilden av en glass när hon förklarar hur känslorna kan hanteras: ”Det är tre kulor som alla ligger i en skål av socialt stöd”.

Visst var det skönt med en varm sommar. Eller? Och var det inte en härligt varm höst också… Men var det helt normalt?

Om du går runt med olika orostankar kring klimatet är du inte ensam. Som sjukvårdspersonal är det också ytterst troligt att du möter oroliga patienter. De allra flesta svenskar är oroliga eller mycket oroliga över klimatförändringarna (82 procent enligt SOM-institutet 2024).

I en stor internationell studie om ungas attityder från 2021 svarade nästan hälften att oron är så stark att det påverkar livet på ett negativt sätt.  

Oro en av många känslor

Vårdfokus bad klimatpsykologen Kata Nylén om hennes råd för att hantera klimatångesten – och alla andra känslor som vi kan brottas med kopplade till utsläppen av växthusgaser som höjer den globala medeltemperaturen. För känslorna bland människor hon möter är många:

– Det är en massa olika känslor. De kan vara olika för olika personer och olika motstridiga känslor olika dagar. Många känner oro och förtvivlan, kanske oro för sina barns framtid. Sorg över det som redan gått förlorat i naturen, över dem som lider. Många känner också engagemang och hopp. Men de obehagliga känslorna är de vanligaste, säger Kata Nylén.

Hon understryker att det de olika känslorna har gemensamt att de inte är farliga.

– Känslorna är också helt rimliga reaktioner på situationen vi är i. Ilska, frustration, sorg och skuld, skam, känslan att vara förrådd – allt detta är helt rimligt att känna. Jag tycker att man ska vara stolt över att ha kontakt med sina känslor, det visar att man har empati för omvärlden.

Vad kan man göra av känslorna? Att gå runt och bara känna dem är ju jättejobbigt?

– Känslorna säger till oss att vi behöver agera. De ger oss information och motivation. Ilska ger oss till exempel information om att något är orättvist, att andra får lida. Att politiker inte agerar eller att vuxenvärlden gör för lite motiverar till att göra något, att samlas med andra människor.

Känslor ger oss information

Kata Nylén ger fler exempel på vad de olika känslorna kan betyda och leda till. Känslan av skuld ger människor information om att man gjort något fel, skam att vi inte beter oss på rätt sätt som grupp, rädsla att det finns ett hot.

– De här känslorna är bra funktioner och inget vi måste bli av med. Snarare behöver vi träna på osäkerheten och att öka toleransen, eftersom det finns så mycket osäkerhet i världen, säger hon.

Kan ångesten minska av att agera och på vilket sätt?

– Att göra något och gärna tillsammans skapar en meningsfullhet. Flera studier visar att det verkar viktigt att påverka något och gärna lokalt. Det kan vara en gemensamhetsodling, att få igenom ett politiskt förslag om bättre cykelvägar. Sådant som man kan märka effekterna på, och att man inte är ensam med sin oro.

Förbereda sig för kris

Det är samtidigt lätt att tänka att ”vad kan lilla jag göra och gör det någon skillnad”. Hur kan man förhålla sig till känslan att det inte spelar någon roll i det stora hela?

– Det som händer när vi agerar är att vi förbereder oss för att hantera kriser, och det är värdefullt. Det är också meningsfullt att träffa människor och ha ett kollektivt engagemang.

– Det är viktigt att inte allt om klimatet bara handlar om vår konsumtion, när vi vill förändra något är det ju historiskt genom att gå samman och att protestera som orättvisor har bekämpats.

Många letar efter hopp i de dystra tiderna. Är det viktigt att känna hopp?

– Hopp är en viktig drivkraft, men är mer ett verb än en känsla. Att känna på sin arbetsplats till exempel att man tar krisen på allvar och tar allas kompetens tillvara kan ge hopp. Att sätta sig ned och ställa frågan ”vad kan vi göra?” kan bli en rörelse mot det positiva.

Chans att göra skillnad

Här lyfter Kata Nylén de positiva känslor som klimatet också kan föra med sig. Hon refererar till ett yttrande av FN:s klimatpanel IPCC om att det vi gör de närmaste årtiondena kommer att påverka jorden i tusentals år.

– Då kan man ju känna ”wow, att få vara med och göra skillnad är ju jättemäktigt”. Det är världens chans vi har.

Har du något handfast råd för den som ändå har svårt att bryta en ond cirkel av grubblande?

– Det är att hitta någon att prata med, att få hjälp ur sin ensamhet. Om man är helt överöst i hjärnan så brukar vi prata om stimulikontroll. Att bara läsa nyheter under bestämda tider, till exempel, och sedan ösa på med andra saker som att dansa eller gå i skogen.

”Vi brukar säga att det är som en glass”

Och nu kommer vi till bilden av glassen.

– Vi brukar säga att det är som en glass med tre kulor. En är det kollektiva agerandet, att göra saker tillsammans. En kula är att validera sina känslor, att prata med andra om det man känner. Den tredje kulan är återhämtning, att äta och sova bra och ta hand om sin kropp. Alla kulorna måste ligga i en skål av socialt stöd, förklarar Kata Nylén.

Kan du säga något om när ska man söka hjälp av vården och när vårdpersonal ska agera för att en patients ångest blir farlig?

– Det är lite som en termometer, när det inte längre är 37 grader utan feber. När vi är arga och börjar bråka med omgivningen, när vi är så ledsna att vi inte tar oss ur sängen. När det dagliga livet inte fungerar. Och när klimatkänslorna är i kombination med annan ångestproblematik, då finns det extra behov att få hjälp.

– Jag skulle vilja lyfta att det är viktigt att personer i vården bekräftar känslorna som en person berättar om. Inte försöker trösta med att ”det blir nog bra, tänk inte på det”. Utan guidar personen till att hitta stöd i sin närhet och uppmuntrar till att söka ett lokalt sammanhang.