Forskning

Så kan vården möta existentiell oro hos unga

Så kan vården möta existentiell oro hos unga
Unga vuxna som drabbas av existentiell oro kan uppleva att de inte blir sedda. Att lyssna aktivt, utan att för den skull komma med lösningar, är en viktig uppgift för vårdare enligt en ny avhandling. Foto: Getty Images.

Som distriktssköterska mötte Maria Lundvall unga vuxna som upplevde att de bollades runt i vården utan att bli sedda. Nu har hon skrivit en avhandling om vikten av att vårdpersonal vågar öppna upp för existentiella samtal – även om man riskerar att bli avvisad. ”Vi tittar ofta efter fysiska och psykiska sjukdomar, medan den existentiella ohälsan inte alltid syns”, säger Maria Lundvall.

Hur ska livet levas på ett bra sätt, så att jag mår bra? Någonstans där kan knäckfrågan som det egentligen cirklar kring ligga, när en ung frisk vuxen söker hjälp för symptom som huvudvärk eller sömnsvårigheter.

I vintras disputerade Maria Lundvall vid Högskolan i Borås med en avhandling om hur vården kan möta existentiell oro hos unga vuxna. Hon har undervisat sedan 2013 och inledde sina forskarstudier 2015. Fram till dess hade hon jobbat som distriktssköterska och intresset för just unga vuxnas existentiella oro väcktes när hon i jobbet mötte unga som beskrev att de inte mådde bra, trots vårdinsatser.

– Man har inte blivit hörd och sedd i mötena med vården. Det har visserligen varit bra möten, men ändå har något saknats, säger hon.

Forskaren Maria Lundvall är distriktssköterska i grunden och undervisar vid Högskolan i Borås.

När Maria Lundvall fördjupade sig i ämnet genom intervjuer för avhandlingen fick hon en annan förståelse för hur unga vuxna kan uppleva sin tillvaro. Hon beskriver det som att den existentiella dimensionen av ohälsa är en stor del av hur vi upplever att vi mår.

– Den är närvarande under hela livet, men ibland utmanas vi i det på ett hindrande sätt – och då finns ett behov av att vi vården möter det.

Maria Lundvalls 17 intervjupersoner var i åldrarna 17–27 år och hade alla sökt hjälp för ohälsa hos hos professionella i vården, familjemedlemmar, vänner eller lärare.

Frågorna hon ställde under intervjuerna fokuserade på den existentiella oron. Vad som hindrade dem, var de fann möjligheter till välbefinnande. Och det var inga små samtalsämnen som dök upp när hon började nysta:

– ”Hur ska jag fortsätta leva med det här?” – till exempel, ”kunna gå till skolan när jag alltid har huvudvärk”. Stannade man upp där kunde man fiska lite och få tag i frågor som: ”Hur ska jag passa in, vem är jag, vill jag göra som alla andra? Att vara människa, vad innebär det för mig?” Tankar om meningen med livet.

I de samtalen visade sig bekräftelse av upplevelsen vara viktigt.

– För oss som möter detta i vården handlar det om att hjälpa fram till vad som möjliggör välbefinnande. Så att sjuksköterskor, som möter många tidigt, kan uppmärksamma tecken på ohälsa och ge patienten en ökad förståelse för sin livssituation, säger Maria Lundvall.

Hennes avhandling visar också att unga vuxna kämpar mycket med existentiell oro själva och i reflektion med vänner. Men oftast söker man ändå professionell vård när den växer sig ohanterlig.

– Då måste vi öppna för att se hela människan som vi har framför oss i vårdandet – våga fråga hur de faktiskt mår, aktivt lyssna och vara närvarande utan att väldigt snabbt gå vidare till att ge goda råd.

Maria Lundvall tror också att det kan finnas behov av handledning kring svåra samtal från andra professioner. När den här intervjun görs är hon mitt inne i undervisningen kring vårdande samtal med studenter på termin fem på sjuksköterskeutbildningen. I de goda exempel som intervjupersonerna i hennes avhandling berättat om nämns möten med vårdare där de fått lov att visa sig sårbara.

– Där fanns en förståelse för deras existentiella oro, där gavs de en möjlighet att förstå sig själva och en ökad känsla av att kunna må bra. Vårdarna lyssnade aktivt och gav dem en kraft att hantera svåra och utmanande situationer.

Om det inte räcker, är nästa steg för sjuksköterskan att kunna guida vidare när det behövs. Men, betonar Maria Lundvall – eftersom den existentiella hälsan är en viktig del av upplevelsen av hur vi mår psykiskt och fysiskt, är lyssnandet viktigt.

– Vi som sjuksköterskor har ju med oss från omvårdnadsvetenskapen att se hela patienten. Det är en grund som vi verkligen ska vara medvetna om att den kan vara till hjälp här – att vara trygga vårdare, med en grund i vårdvetenskapen.

Disputerade i januari

Maria Lundvall försvarade sin avhandling Sårbarhet, mod och inbjudan – Unga vuxnas strävan efter välbefinnande i en tillvaro präglad av existentiell oro vid Högskolan i Borås den 15 januari i år.

Senaste jobben

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida