Så vårdade de skolskjutningens offer på akuten: ”Jag vill lyfta hur viktiga alla i laget är”

Sjuksköterskan Annette Östlund är traumaansvarig på akutmottagningen i Örebro. Hon kastade sig till sjukhuset när messet om skolskjutningen på Risbergska skolan kom. ”Jag vill lyfta hur viktiga alla i laget är och vilka insatser de gjorde igår”, säger hon.

När sjuksköterskan Annette Östlund svängde in på parkeringen vid akutmottagningen på Örebro universitetssjukhus såg hon den första ambulansen anlända samtidigt med blåljus.

Det var på tisdagen vid lunchtid som en person sköt elva vuxna personer till döds och ett okänt antal personer skadades och chockades vid Risbergska skolan i Örebro. Skolan har komvux- och sfi-undervisning.

Sjuksköterska i Örebro på akuten

Annette Östlund satt en kort stund tidigare hemma och åt lunch när messet från hennes arbetsplats på akutmottagningen kom om att mer personal behövde komma in på grund av en särskild händelse.

– För de flesta är det ingen fråga, vi kommer, vi vill vara med och hjälpa till. Det hör till vår roll som sjuksköterskor på akutmottagningen, säger hon.

Därför hade akutmottagningen gott om personalresurser under hela eftermiddagen, kvällen och natten den mörka tisdagen den 4 februari 2025. Annette Östlund tror att hon var på plats klockan ett.

– Vi har en ny beredskapsplan som vi arbetade utifrån. Det gick jättebra. Det känns skönt att veta att den fungerar när det händer en särskild händelse, som det här kallas.

Annette Östlund själv är traumaansvarig på akutmottagningen och har jobbat inom akutsjukvården sedan 2006. Men hon vill genast lyfta fram laget, att arbetet på akuten består av så många delar som måste fungera.

– Det är ett samarbete mellan traumateamen som står på salarna, ambulans till personalplanering, blodcentralen, operation, väktare för säkerheten och mycket annat. Min roll var liten, vi behövs alla och tillsammans arbetade vi fantastiskt bra i går, berättar hon.

När hon kom in var det oklart hur många skadade som skulle behöva vårdas på akuten. Akutmottagningen behövde tömmas på de flesta andra patienter. Sjukhuset spärrades av av säkerhetsskäl.

Började förbereda akutrummen

Annette Östlund började med att förbereda så många akutrum som möjligt för att ta emot svårt, livshotande skadade.

– Det innebär att se till att all nödvändig utrustning och alla läkemedel som behövs finns på plats. Samtidigt skapades traumateam. Vi fick inte in jättemånga skadade, men det visste vi inte mitt på dagen, säger hon.

Snabbt förseddes akutrummen med utrustning för att hålla öppen luftväg och stoppa stora blödningar. Alltifrån torniqueter, förband och thoraxdränage ska finnas tillgängligt.

– Vi fick snabbt stora mängder blod från blodcentralen och speciella blodstillande läkemedel som kalcium och tranexamsyra på plats från apoteket. Hela maskineriet gick igång och alla gjorde sitt bästa. Det var fint att se redan från start och hela eftermiddagen och kvällen hur fint vårt samarbete flöt på.

Fel information riskerar att spridas

Hon framhåller hur viktig kommunikationen är och att det även på sjukhuset är viktigt att bara ta in information från korrekta källor, och inte sprida ovissa uppgifter eller spekulationer.

Tjänsteman i beredskap och ambulanserna förmedlar information från skadeplatsen till traumaledaren och ledningssjuksköterskan på akuten. Vid tisdagens skolskjutning fick ambulanserna också precis i början till viss del vänta av säkerhetsskäl på platsen, berättar Annette Östlund.

Traumaledaren, som är en läkare, tillsammans med ledningssjuksköterskan fördelar också arbetet vid en allvarlig händelse som den under tisdagen.

När patienterna kom in en efter en arbetade hon som resurs för alla traumarummen, försåg kollegorna med material, läkemedel och förmedlade information.

Börjar med att säkra luftväg

Hon lyfter fram traumateamens arbete där varje team har en traumaledare som är läkare, en undersökande läkare, anestesiläkare och anestesisjuksköterskor, samt två sjuksköterskor och en undersköterska från akuten

– Sedan arbetar vi utifrån ATLS, som vi alltid gör. Det innebär att laget säkrar luftväg först, sedan andning och blödning. På akuten kan vi stoppa blödning, ge blod, men sedan behöver patienterna komma vidare snabbt till operation. Så var det också i går med de patienter som kom in.

På eftermiddagen tog hon över som ledningssjuksköterska när dagens ordinarie personal kunde gå hem.

– Då är man också personalansvarig och behöver ha koll på att alla mår bra. Alla kan ha med något i sitt bagage med egna upplevelser. Men det arbetet fungerade väldigt bra måste jag säga. Vi hann ha debriefing då, men har också haft igen i dag.

Ta hand om chockade anhöriga

Samtidigt som insatserna på akuten pågick mycket annat på sjukhuset som var i stabsläge. Den medicinska ledningsgruppen, MLG, som samordnar stora händelser var aktiverad. I det ingår också att organisera för bemötande av chockade anhöriga, i samarbete med kommunens Posomgrupp, för psykiskt stöd. Initialt fanns en plats för anhöriga på akutsjukhuset, som sedan flyttades till Hagakyrkan.

Annette Östlund återkommer till att den nya beredskapsplanen för särskild händelse fungerade väl, och att den är framtagen med hjälp av två sjuksköterskor på akutmottagningen.

– De har gjort ett fantastiskt arbete, som vi nu hade stor nytta av. Det föll sig så väl att det faktiskt pågick en klinikdag där de gick igenom den planen. Därför råkade det finnas extra mycket personal på akuten tillgänglig.

Hela sjukhuset avspärrat

 Under eftermiddagen var mycket kring dådet okänt. Därför var säkerhetsarbetet viktigt och sjukhuset var avspärrat.

– Väktare och vakter gör ett viktigt arbete för att vi ska kunna arbeta med akutsjukvård och vara säkra. Det var obehagligt i går att inte veta så mycket. Jag vill också lyfta fram de som arbetar med personalplaneringen och får det att rulla.

Dagen för skolskjutningen i Örebro blev lång för Annette Östlund.

– Jag stannade hela kvällen. Det här är en arbetsdag vi kommer minnas för alltid. När jag kom hem och kunde släppa känslorna gick mina tankar till de drabbade och deras anhöriga. Jag var sedan väldigt trött och somnade. Trots att vi verkligen inte har det så här i vanliga fall är vi vana att vårda akut, livshotande sjuka människor. Vi har fått tid till debriefing och regionhälsan kommer ta emot om några vill komma och prata mer.