Återhämtning

Sjuksköterska isolerad på ö i en vecka: ”Tid att reflektera”

Sjuksköterska isolerad på ö i en vecka: ”Tid att reflektera”
Lisa Enroth på enmansbiografen uppe i fyrtornet på Pater Noster i havet utanför Marstrand. Foto: Erik Nissen Johansen.

Hallå där, Lisa Enroth, sjuksköterska på akutmottagningen i Skövde, som tillbringat nyligen avslutade Göteborgs filmfestival isolerad på fyren Pater Noster, utan mobiltelefon och med 70 festivalfilmer som enda sällskap.

Känner du dig utvilad?

– Jag gjorde det – och sen kom media! Nej, men det tog ju någon dag att landa där ute på ön. Sen vart jag mer och mer utvilad ju längre dagarna gick. Mycket på grund av att jag inte hade någon mobiltelefon, det var skönt att slippa ha den pipandes hela tiden. Och att se en hel film utan att plocka upp telefonen. Det kan jag verkligen rekommendera!

I en videodagbok delade du med dig av tankar kring både filmerna och pandemin. Vad gjorde vistelsen med dig känslomässigt?

– Jag fick tid att reflektera. Många av festivalfilmerna handlade om pandemin och isolering, det satte igång tankar om hur det varit under det här året. Att se fyra-fem filmer om dagen och inte ha möjlighet att bolla med någon är ju inte helt lätt. Det blev mycket funderingar som hade varit skönt att dela med nån. Och egentligen samma sak med tankarna kring året som varit, patienter man mött.

– Det fanns en person till på ön för säkerhets skull, men vi sökte aldrig upp varandra. Ön är väldigt liten, så vi tog omvägar när vi var ute och gick samtidigt. Vissa saker behövde jag hjälp med – gasspisen var till exempel inte min vän. Hon fick skriva postit-lappar åt mig, och då hade vi ändå gått igenom den tillsammans första dagen.

Vad har du fått för respons på videodagboken?

– På Facebook är det en del som jag inte känner som tycker att det varit jättekul att följa mig. Några kollegor har berättat att de loggade på varje dag och väntade tills dagens avsnitt laddades upp. Och mina föräldrar har tittat slaviskt, mest för att de var oroliga för hur jag mådde.

Efter några dagar var det världens upptäckt att en mås befann sig på nära håll.

Hur såg dina dagar på fyren ut annars?

– Jag försökte skaffa rutiner. Jag var uppe med solen, käkade lite, tränade lite, gick runt. Var utomhus mycket – det var lite kallt, men det gick. Det kom rätt mycket snö i början av veckan så jag kunde inte hoppa runt på klipporna obegränsat. Sen när solen gick ner fanns det inte mycket annat att göra än att sätta sig och titta på film.

Vad saknade du mest?

– Jag saknade inte mobiltelefonen och jag saknade inte saker att göra. Efter några dagar var det världens upptäckt att en mås befann sig på nära håll i 20 minuter, det var det bästa som hände under den dagen. Kanske någon att dela upplevelsen med? Nej, det var en konstig sak att säga, då hade det ju inte varit detsamma. Kanske en bastu?

Lisa Enroth. Foto: Ola Kjelbye

Blev det något dopp?

– Nej, inte i havet.

Vilken var festivalens bästa film?

– Det var ju så mycket olika sorters filmer. En intressant var A song called hate, om den isländska gruppen Hatari som tävlade i Eurovison song contest i Jerusalem och drog upp den palestinska flaggan på scen och gjorde en konstgrej av det. Det var dessutom mycket glädje, fest, mycket folk – jag behövde det just då. Och Tigrar, om psykisk ohälsa hos ungdomar, som bygger på en riktig händelse.

Vad saknar du nu, från ön?

– Naturen, havet, vågskvalp, vinden, lugnet. Jag gick tillbaka direkt, lämnade ön på lördagen och började jobba natt nu i måndags. Efter att jag landat gick det från noll till hundra – så jag saknar nollan kan man säga.

Ensam i en vecka på Pater Noster

Pater Noster ligger på ön Hamneskär mitt ute i havet utanför Marsstrand på Västkusten. Foto: Erik Nissen Johansen

Inför årets upplaga av Göteborgs filmfestival valdes Lisa Enroth ut bland över 12000 sökande från 45 länder att tillbringa en vecka i isolering på fyren Pater Noster – med festivalprogrammets filmer som enda sällskap.

Medieintresset var enormt, och Lisa Enroth har blivit intervjuad och omskriven av bland andra CNN, Variety, Economist och en lång rad andra internationella – och svenska – medier.

”Det känns i denna tid extra roligt att kunna ge denna upplevelse till en av alla hjältar i vården som kämpar mot covid-19”, kommenterade Mirja Wester, vd för filmfestivalen.

Hur var det att komma tillbaka till vardagen och jobbet på akutmottagningen i Skövde?

– Det är den bästa arbetsplatsen jag varit på, mycket på grund av kollegorna. De har ju varit hysteriskt roliga nu också, första dagen stod de med en bunt utskrivna bilder på mig och ville ha dem signerade. Det känns jättebra att vara tillbaka.

Hur ser ditt filmintresse ut annars?

– Det finns en förening i Skövde som visar filmer en gång i veckan och då försöker jag alltid lägga mitt schema så jag kan gå på dem. De ordnar en festival också, men den blev inställd i år. Nu tror jag att jag ska satsa på att försöka engagera mig lite mer där. Jag gillar lite annorlunda filmer som ”typiska” filmfestivalfilmer, det är ju inte direkt Avengers och Hunger Games.

Har du någon favoritsjukhusserie eller -film?

– Man är lite yrkesskadad och ser alltid när andningsmasken sitter upp och ner på film, sånt kan jag störa mig sjukt mycket på. Eller om de börjar banka i en hjärtupplivningssituation – då får jag panik. Men jag tycker om den typen av serier, så vi drar till med Cityakuten. Då när den gick var jag dessutom lite oförstörd av jobbet. Och så är George Clooney med, det gör ju inget.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida