Svårt att matcha arbetsmiljöregler med vårdens vardag

För sex år sedan kom nya krav på arbetsgivare att förebygga risker i arbetsmiljön. De nya föreskrifterna var efterlängtade men har visat sig vara svåra att tillämpa inom vården, visar Arbetsmiljöverkets nya utvärdering.

Osa-föreskrifterna som infördes för sex år sedan, har använts flitigt inom offentlig sektor som vård och skola, där medvetenheten är hög om arbetsmiljöns risker. Ändå blir effekten av arbetet inte alltid tillfredsställande, vilket kan bero på många olika faktorer, enligt Kerstin Waldenström, som är sakkunnig på Arbetsmiljöverket.

– Inom vård och omsorg, där man arbetar med människor, kan förutsättningarna ändras väldigt snabbt. Det är viktigt att arbetsgivaren tar höjd för det i sin bedömning av kraven i arbetet, säger hon.

Chefer behöver ha mandat

De organisatoriska arbetsmiljöriskerna syns inte heller lika tydligt som fysiska arbetsmiljörisker, vilket försvårar det förebyggande arbetet generellt sett. Riskerna uppstår ofta heller inte direkt utan efter en viss tid, förklarar Kerstin Waldenström. Även om medvetenheten finns där hos chefer och ledare, behöver de också ha mandat för att fatta nödvändiga beslut om förändring.

– Chefer kan ha för många underställda eller arbetsuppgifter och varken ha tid eller mandat att vidta de åtgärder som behövs. Chefer kan inte heller själva se alla riskerna, utan måste involvera arbetstagarna, vilket inte är lätt när man ofta bedriver en dygnet-runt-verksamhet.

Om problemen i arbetsmiljön bedöms som organisatoriska måste även åtgärderna bli organisatoriska, enligt Kerstin Waldenström. Enligt föreskriften ska krav balanseras mot rätt mängd resurser. För en vårdenhet kan det handla om att analysera hur många patienter som vårdas av befintlig personal, hur sjuka dessa är, vilka kompetenser det finns att tillgå i personalgruppen och vilka andra resurser som finns som stöd.

– En enskild chef kanske kan besluta om att ta bort vissa arbetsuppgifter, eller om kompetensutveckling av personalen. Men ibland måste beslut om nödvändiga åtgärder fattas på en annan chefsnivå eller på regionnivå.

Viktigt med löpande utvärdering

Enligt Kerstin Waldenström är det viktigt att identifiera bristerna, de effektiva åtgärderna, och att även ge dem som har mandat att förändra nödvändig information. I en komplex verklighet, som ofta råder på en vårdavdelning, är det inte alltid så enkelt att veta vilka åtgärder som är mest effektiva. Därför är det väldigt viktigt att löpande utvärdera det som görs, påpekar Kerstin Waldenström.

– Åtgärderna man bestämmer sig för måste kontrolleras vad gäller effekten. Rutinerna kring arbetsmiljöarbetet ska inte bara finnas där, utan faktiskt minska riskerna i arbetsmiljön.

I Arbetsmiljöverkets utvärdering framkommer också att osa-föreskriften ibland tolkas fel kring frågan om kränkande särbehandling. Om någon har farit illa på jobbet kan det även handla om diskriminering eller sexuella trakasserier och ibland behöver andra arbetsrättsliga åtgärder vidtas enligt annan lagstiftning. Den aktuella osa-föreskriften ställer krav på det förebyggande arbetet vad gäller kränkande särbehandling, inte på några utredningar eller åtgärder efter att en kränkning förekommit, påpekar Kerstin Waldenström.

– Vi ser att det har varit lite sammanblandning och oklarheter. Här behöver vi vara tydligare i våra vägledande material.

Vägledning och checklistor efterfrågas

De som använder sig av osa-föreskriften efterfrågar också mer vägledning och hjälp med att tolka föreskriften, enligt rapporten. Vad gäller branschspecifika checklistor och den typen av verktyg tror Kerstin Waldenström att arbetsgivarorganisationerna och fackförbunden kan bidra på bästa sätt. Arbetsmiljöverket ska även i fortsättningen samverka med andra aktörer, som arbetsmarknadens parter, och hjälpas åt med ”översättningen” av föreskrifterna, förklarar hon.

– Här har vi ett gemensamt arbete att göra. Alla aktörer behöver bidra till att stödja arbetsplatserna på ett bättre sätt.