Vård ska få ges med organdonation som syfte

Respirator ska få sättas in enbart i syfte att ta tillvara en patients organ, enligt förslag till en lagändring som väntas träda i kraft nu i sommar. För donationsansvariga sjuksköterskorna Adam Tunlind och Ingrid Sandgren innebär det avgörande skillnad.

En patient med hjärnblödning kommer in till intensivvårdsavdelningen. Vid röntgen ser man att hjärnblödningen är kraftig och kommer att fortsätta blöda. Trycket i patientens huvud fortsätter öka, patienten är bortom räddning och är på väg att dö utan att vården kan göra något.

I denna olyckliga situation skulle patientens organ ändå kunna räddas för organdonation. Här kan vården fatta beslut om intubation och respiratorvård för patienten, endast i organbevarande syfte.

Hittills har sådana beslut legat i en form av gråzon: Enligt hälso- och sjukvårdslagen får man inte bedriva vård om den inte är till gagn för patienten. Det måste alltså finnas något hopp om bättring för att man ska intubera en patient.

Nu har ett nytt förslag kommit om att intubering och respiratorvård bör kunna sättas in enbart i organbevarande syfte. Förslaget ska röstas igenom i riksdagen i början av maj. Eftersom Socialdepartementet ställt sig bakom lagförslaget träder den nya lagen sedan med största sannolikhet i kraft den 1 juli i år.

Gråzon försvinner

Ingrid Sandgren, donationsansvarig sjuksköterska i Västra Götaland, har ingått i en av utredningens expertgrupper.

Lagstöd för livsuppehållande behandling i organbevarande syfte gör stor skillnad för donationsansvarig sjukvårdspersonal, menar hon.

– Självklart ska man inte missa patienter som också i fortsättningen ska bli intuberade för sin egen skull. I varje enskilt fall får man också bedöma vad som är lämpligt och etiskt försvarbart. Men intubation för organbevarande syfte kommer inte längre att vara olagligt, säger Ingrid Sandgren till Vårdfokus.

Ska inte orsaka skada

Just denna fråga har varit ett skäl till att regeringens förslag om förändringar vid organdonation, som kom redan 2020, har stötts och blötts en extra vända det senaste året. Förra våren drogs förslaget tillbaka eftersom en del formuleringar som rörde intubation efter brytpunkten behövde ses över.

En invändning mot förslaget har varit rädsla för att en intubation kan orsaka skada hos patienten. Skada kan i det här sammanhanget också avse insatser som utgör ett integritetsintrång.

– Men en patient som är tillräckligt medveten för att kunna känna smärta bör ändå intuberas, för sin egen skull, säger Ingrid Sandgren.

Adam Tunlind, donationsansvarig sjuksköterska vid Sunderby sjukhus i Luleå, resonerar på liknande sätt.

– Organbevarande behandling ska inte orsaka smärta, betonar han, och intubation på en patient som är sövd och har fått smärtstillande är inte så traumatisk, det görs dagligen vid operation, säger han till Vårdfokus.

Även Adam Tunlind välkomnar en lagändring som ger klarhet i det som i dag ofta försätter vårdpersonal i något av en gråzon.

Anhörigas vetorätt tas bort

Att ta bort anhörigas vetorätt – alltså rätt att säga nej till organdonation om den avlida patientens vilja att donera är okänd – är en annan del av lagändringen. Redan i dag utgår vården alltid ifrån ett förmodat samtycke till organdonation i de fall den avlidne inte finns i donationsregistret och man inte vet vad den ville. Men i Sverige kan närstående ännu säga nej till donation i de fall en möjlig donators vilja inte är känd. Med den nya lagen föreslås närståendes vetorätt tas bort i dessa fall.

 Nu blir det sjukvården som – utifrån närståendes information – i sådana fall avgör om donation ska utföras eller ej.

Tanken är att man i högre grad ska ta hänsyn till donatorns vilja, inte anhörigas.

Varken Adam Tunlind eller Ingrid Sandgren tror att just den slopade vetorätten kommer att göra avgörande skillnad, vare sig för vårdpersonal eller när det gäller tillgången donatorer.

– I så fall i enstaka fall. Men i praktiken kommer man ändå vilja ha med anhöriga på tåget. Vi tänker på ett sätt, juristerna på ett annat. Det skulle kännas fruktansvärt att gå emot dem om de protesterar och verkligen motsätter sig en organdonation, säger Adam Tunlind.

Liksom Ingrid Sandgren betonar han vikten av att behålla högt förtroende från allmänheten.

– Jag och mina kollegor skulle aldrig köra över anhöriga med hänvisning till en lag, säger Ingrid Sandgren.

Lagändringen kommer inte heller att innebära några påföljder för vårdpersonal som ger med sig för anhörigas eventuella protester om donatorns vilja är okänd.

”Varje situation är unik och utredning sker utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Det kan till exempel framkomma omständigheter som gör att donation inte är möjligt”, skriver Camilla Olofsson, utredare, Socialstyrelsen, i ett mailsvar till Vårdfokus.

Däremot kan lagen ge stöd till vårdpersonal att stå på sig om anhöriga säger nej.

– Det är ju inte de anhörigas vilja man ska gå efter, utan den avlidnes, betonar Adam Tunlind.

På ett sätt skulle lagändringen kanske underlätta för just anhöriga, tror han.

– För vissa kan det vara jättesvårt att ta beslut om donation i en sådan situation. 

De flesta positiva till donation

I de flesta fall är patientens donationsvilja okänd, berättar Adam Tunlind, eftersom få är registrerade i donationsregistret. Ändå brukar de anhöriga i slutändan ställa sig positiva till organdonation. I början kan de vara chockade vid beskedet om att exempelvis deras make eller maka just dött. Deras protest till organdonation kan i det skedet bli som ett nej till hela situationen.

– Sen efter ett tag när man har pratat lite mer kanske man ändå landar i att styra samtalet mot att är detta trots allt nog vad den avlidne hade velat, säger Adam Tunlind.

Tidigare har man inom vården försökt ta brytpunktsamtalet- då beskedet ges om att en patients liv inte går att rädda- och frågan om donation i två olika samtal. Detta för att de anhöriga ska få en chans att landa i beskedet.

De senaste åren tycks anhöriga dock ha blivit mer medvetna om organdonation, tycker både Ingrid Sandgren och Adam Tunlind.

– Frågan kommer ofta upp naturligt redan i brytpunktssamtalet. Många tar till och med upp frågan själva, säger Adam Tunlind.