Forskande trio utvecklar iva-vården – och peppar varandra

En kontinuerlig mätare av blodglukos, en transkraniell doppler och en ultraljudsmätning av synnervsskidan. Inom de fälten fördjupar sig tre kollegor från Karolinskas intensivvård i sina doktorandstudier.

I somras gick årets nordiska konferens för omvårdnadsvetenskap av stapeln i Danmark.

Ola Friman, Tina Thomsson och Emelie Eng var på plats för att förklara tidiga resultat från sina studier med posters och föredrag. De arbetar tillsammans som intensivvårdssjuksköterskor på Karolinska universitetssjukhuset i Stockholm och doktorerar samtidigt.

De stöttar och peppar varandra och trivs med att både vara kliniskt verksamma och forska.

– Vår forskning har likheter på det viset att den är bedside-inriktad och utgår ifrån arbete med förhållandevis nya tekniska metoder. Dessa kan också sjuksköterskor komma att använda, vilket känns extra givande, säger Ola Friman.

Hudsensorer för mätning av blodsocker

Ola Friman, som kommit längst, har hunnit publicera två vetenskapliga artiklar och ska disputera nästa år. Hans studier är inriktade på kontinuerlig blodglukosmätning med hudsensor.

– Dessa knappar med sensor är vanliga för patienter med diabetes typ 1 ute i samhället. Men inte inom intensivvården. Numera sänder sensorn data kontinuerligt med en larmfunktion, vilket gör det intressant för oss på intensiven. Då kan vi få larmet innan blodsockret är för högt eller för lågt och avhjälpa problemet med rätt dosering av insulin, säger han.

Störd blodglukoskontroll och även insulininfusion är vanligt hos iva-patienter.

– I min tredje studie, som är under publicering, undersöker jag hur väl dessa hudsensorer fungerar på svårt sjuka intensivvårdspatienter med multiorgansvikt och behandling med noradrenalin och hur sensorn fungerar över tid.

Inom intensivvården mäts blodsockernivån ofta annars med blodgas.

Icke-invasiva metoder för att mäta hjärnans tryck

Kollegorna Tina Thomsson och Emelie Eng arbetar mycket på neurointensiven och forskar om två olika ultraljudsmetoder för att mäta hjärnans tryck icke-invasivt. Ökat tryck kan vara allvarligt eller livshotande. Det kan bero på hjärnblödning, svullnad efter trauma, infektion, syrebrist efter hjärtstopp och andra orsaker.

Tina Thomsson studerar hur ökat tryck i hjärnan syns på den skida som synnerven ligger i. Hon mäter då skidans diameter med ultraljud, en så kallad optic nerve sheath diameter-metod.

– Kring synnerven finns samma strukturer som runt hjärnan med tre typer av hinnor. Vid ett högt tryck ökar även trycket ut mot synnerven, vilket märks av en vidgning av skidan och det måttet blir då större än vanligt, säger hon.

Tina Thomsson berättar att metoden är lovande och redan används runt om i världen, men det finns ett behov av vidare forskning då metoden skiljer sig. Mättekniken behöver standardiseras så att studieresultat lättare går att tolka.

– Det är endast på akutsjukhus med neurocenter som man opererar in tryckmätare. Likt alla operationer finns risker. Det gör icke-invasiva metoder intressanta. Så på Karolinska har vi ett gyllene tillfälle i vår forskning att jämföra resultaten mellan våra ultraljudsmätningar och inopererade tryckmätare som visas på övervakningen.

”Inlärningskurvan spelar roll”

På konferensen presenterade Tina Thomsson en poster om sin första studie där hon mätte synnervsskidan på friska forskningspersoner. Syftet var att undersöka om en sänkning av huvudändan på en sjukhussäng, vilket förväntas öka trycket i hjärnan, medförde en vidgning av synnervsskidan.

Emelie Engs forskning är inriktad på användning av transkraniell doppler för att utvärdera högt tryck i hjärnan. Även den en ofarlig, utvärtes metod (icke-invasiv) som görs bed-side.

– Jag och flera sjuksköterskekollegor använder dopplern för att upptäcka och följa cerebral kärlspasm hos patienter med subaraknoidalblödning, så forskningsområdet ligger nära till hands, säger hon.

Hon presenterade preliminära resultat från sin första studie på omvårdnadskonferensen.

– Jag har undersökt hur väl mätningarna samstämmer mellan två operatörer, vilket verkar vara ganska väl. Men inlärningskurvan spelar roll. Den ena operatören var mer novis än den andra. Fler resultat liknade varandra efter trettio undersökningar än vid de tio första.