Helande hästkrafter – här tar sjuksköterskan emot på gården

Efter fem års sjukskrivning träffade Mårten Alexandersson hästen Chloe och började tillfriskna. Hit till gården i skogsgläntan kommer svårt sjuka personer i anorexi och utmattning. De möts av Lislott Andersson, en sjuksköterska som är övertygad om djurens och naturens läkande kraft.

Stoet Ruth kikar fram under sin långa lugg och fortsätter tugga förnöjsamt på höet. På hennes rygg ligger ett barn i djup avslappning med flera filtar över sig. Ruth är van och vet att hon ska stå alldeles stilla just i den här boxen.

Bredvid står sjuksköterskan Lis-Lott Andersson och talar med låg röst till flickan på hästryggen. Hon håller lätt i hennes fot.

– Känn dina och hästens andetag. Du upplever nästan det som att ni har samma blodomlopp. Känn efter hur hon doftar och vilka andra lukter som finns här i stallet. Du ligger som i en varm famn. Varje cell fylls med syre och näring. Lugnet du upplever nu kommer att finnas kvar inom dig länge, säger hon suggererande.

Har utvecklat vård med hästar

Bredvid står en man i personalen tyst och håller stadigt i hästens grimskaft. Det här är en del av den unika rehabiliteringsform som Lis-Lott Andersson utvecklat och nu visar.

Säkerhetstänkandet genomsyrar allt på gården, även om tilliten till hästarna hon tränat upp är stor. Så här har vid det här laget många personer med anorexi eller utmattningssyndrom legat, svävat bort och tillfälligt kunnat släppa sina egna elaka tankar.

Känn dina och hästens andetag. Du upplever nästan det som att ni har samma blodomlopp.

– Vi är alltid medvetna om att våra patienter egentligen inte sökt sig hit för att de gillar hästar eller är vana vid dem. De kommer för att de och deras anhöriga är förtvivlade, blivit remitterade eller sökt upp oss själva, säger hon.

I sin rutiga, brunvita skjorta och blåa jeans ser hon ut som sinnebilden av en stalltjej och den egna kärleken till hästarna lyser lång väg, liksom till den diplomerade terapihunden Ada som följer henne runt på gården i skånska Veberöd.

Certifierad i hästunderstödd terapi

Lis-Lott Andersson är specialistsjuksköterska inom barn- och ungdomsvård och certifierad i hästunderstödd terapi. Men hon arbetade som distriktssköterska när historien började för drygt 20 år sedan med att hon parallellt startade en ridskola hemma på gården. Aldrig anade hon då att hon skulle utveckla en egen återhämtningsmetod, som hon sett hjälpa många.

Första steget togs tillsammans med den tredjedel av barnen i ridgrupperna som hade funktionsnedsättning.

– En flicka med problem att röra sig, höra och till viss del svälja som var på ett ridläger här ville först inte äta med de andra. Då lät jag henne hålla en teckenspråksskola varje morgon med de andra, vi hade alla roligt tillsammans, hon växte och blygheten släppte. Sådant värmer verkligen mitt hjärta.

Blev trygga och självklara i gruppen

Ridning utvecklades alltmer till en etablerad aktivitet med barn och vuxna med funktionsnedsättning. När Lis-Lott Andersson märkte hur väl de mådde av ridningen och blev trygga och självklara i gruppen, väckte det också hennes tankar som sjuksköterska om vilka andra som skulle kunna få hjälp.

Snart prövade hon att ta emot en grupp barn och unga från en ätstörningsenhet.

Uppe på Ruths rygg vaknar barnbarnet Margit Stålhammar nästan motvilligt ur den djupa avslappningen och säger ”det är så skönt att ligga där”. Hon har legat en halvtimme grenslande baklänges med ansiktet i riktning mot hästens svans. Hon och kusinen är på besök och får vara med på Vårdfokus bilder, i stället för de sköra patienter med framför allt anorexi eller utmattningssyndrom som vanligtvis ligger på hästryggen.

Fick lägga sig över hästryggen

Det var i ridgrupperna Lis-Lott Andersson upptäckte hur avslappnande positionen kan vara.

– Vi brukade göra jorden runt-övningen där man hamnar bakfram. Just då kunde Skalmans mat- och sovklocka ringa, så barnen fick lägga sig över hästryggen. Jag märkte att vissa knappt ville sätta sig upp igen och har sedan dess fortsatt att utveckla övningen. Nu sker den helt individuellt i stillhet.

Vid det här laget tror hon att hennes metod hjälpt 20 barn och ungdomar med anorexi på vägen att bli friska. Hennes fokus ligger på återhämtning, med synsättet att metoden ska vara ett komplement till andra delar i vården.

Flicka med anorexia kördes till stallet

Lis-Lott Andersson bär på många historier och berättar ömt:

– En svårt sjuk flicka som kom hit låg inne på sjukhus där hon tvångsvårdades med sondmatning. Föräldrarna ringde hit och flickan fick permission. Vi körde bilen ända fram till stallet, la henne över hästen och bäddade in henne i filtarna. I början kunde vi inte gå ut i skogen på grund av risken för hjärtstillestånd. Tre månader senare kunde hon åter börja i skolan, berättar Lis-Lott Andersson.

Vi hade en ordlös gemenskap, blev burna på hästryggen och jag kände stunder av frid.

Hon driver gården och stiftelsen Humlamaden Grön rehab, och metoden heter Medicinsk naturunderstödd terapi. I styrelsen finns två läkare och Ingvar Fredriksson, veterinär och professor från Flyinge nationella centrum för hästutbildning och ridsport. Gården med dess behandling är Ivo-registrerad som vårdgivare.

Vill höja evidensen för häst- och naturterapi

Humlamaden var tidigare upphandlad av Region Skåne som en av de första gårdarna för naturunderstödd rehabilitering för vuxna med utmattningssyndrom, lätt till medelsvår depression eller ångest. I dag tas de flesta patienter emot i privat regi, eller på remiss från regionens högspecialiserade vård eller Malmö kommun.

Lis-Lott Andersson vill bidra till att öka evidensen för djur-, trädgårds – och skogsterapi. I ett forsknings- och behandlingsprojekt med EU-stöd tog hon regelbundet emot grupper där deltagarna varit sjukskrivna i genomsnitt nio år för psykisk ohälsa, framför allt utmattning, depression och ångest. Två studier med lovande resultat är nu publicerade av forskare vid universiteten i Lund och Halmstad, samt lantbruksuniversitetet i Alnarp.

Var utbränd barnskötare

Mårten Alexandersson var den utbrände barnskötaren som alla gett upp hoppet om efter fem års sjukskrivning, då han också till slut blev uppsagd. Det är nu några år sedan han deltog i en av grupperna och blev frisk, och i dag jobbar han heltid på en kyrkogård.

Han lutar sig kärleksfullt mot hästen Chloe och minnena väller upp. Han var så ambitiös på den tiden men resurserna för små. På hemmaplan ensamstående pappa. En dag ”kraschade han rakt in i betongen”. Åren gick, livet kändes ogenomträngligt mörkt och ingen hjälp fanns att få. Vändpunkten kom när kuratorn på vårdcentralen hade hört talas om rehabprojektet med hästar och natur.

– Jag känner stor tacksamhet mot den hästen och Lis-Lott som tog emot mig, då när det var så svart. Jag trodde inte längre mig själv om att klara något. Här hamnade jag med sju likasinnade, sjukskrivna för stress. Att jag skulle hitta återhämtning i ett stall och i en skog var oväntat, säger Mårten Alexandersson.

Kände stunder av frid med hästen

Han rör sig tryggt i boxen. Chloe frustar och ruskar på huvudet och han ler tillbaka.

– Vi hade en ordlös gemenskap, blev burna på hästryggen och jag kände stunder av frid. En dag hjälpte jag till och behandlade hästen med myggmedel. Efteråt insåg jag att jag klarat det – varit till nytta. Det var magiskt, säger han.

Han kände en liten, försiktig ljusglimt inombords och hur ryggen sakta reste sig på både honom själv och gruppkamraterna. Lis-Lott Andersson såg också vad som hände och kunde så småningom slussa ut de flesta till arbetsträning.

– Jag blev ändå förvånad när 48 personer sa att det var här de hittade lugnet. Jag sa att det var som att stoppa dem i en kuvös. Men de skojade och sa att det mer var som att ligga i en kängurus pung och lyssna på tuggandet.

Ångest blir hot mot överlevnaden

I hennes metod ingår också långsamma ridturer och övningar i skogen. Lis-Lott Andersson promenerar sakta längs stigen, hästen vaggar bredvid och högt där uppe strilar solens ljus ner mellan löven i trädkronorna. Här brukar hon berätta för sin patient om hjärnans delar. De uråldriga delarna reptilhjärnan och känslohjärnan som ser allt som en kamp för överlevnad. Och så den modernare tankehjärnan.

– På det ställe där ångesten sitter är känslan så stark som att det handlade om ett hot mot överlevnaden. De delarna av hjärnan förstår inte ord och resonerande, men kan lugnas ner av sinnesintryck och miljö. Vi är skapade för att leva i naturen. Där går vi för att komma ner i det parasympatiska nervsystemet och vila.

Då och då stannar Lis-Lott Andersson och berättar att hon brukar låta sina patienter känna på löv och bark. Ruth har tur och lyckas nappa åt sig lite gräs.