»Okej att smitta någon som man inte är kär i«

Skamkänslor, frustration och rädsla för att bli ratad i framtida kärleksrelationer. Kondylom påverkar unga män på ett djupare plan.

Unga kvinnor som drabbas av kondylom upplever det i stort sett alltid som mycket skamligt. Men bland unga män är bilden mer splittrad. Det menar Kina Hammarlund, barnmorska och doktorand vid Växjö universitet. Som en del av sitt avhandlings-arbete har hon djupintervjuat åtta män mellan 19 och 31 år med kondylom.

I en annan del har hon även intervjuat tjejer.

Under samtalen med männen framträdde två olika grupper. En del män upplevde precis lika stor skam som tjejerna, men i vissa killgäng verkade sjukdomen nästan ses som en statussymbol.

– Den blir ett slags kvitto på att man har framgång med det motsatta könet, säger Kina Hammarlund.

Hur mycket skam männen kände hängde starkt ihop med vilka fördomar de haft innan de blev smittade. Vissa såg könssjukdomar som något som inte drabbade »sådana som dem«. De männen blev ofta väldigt tagna och mådde mycket dåligt av sjukdomsbeskedet.

Bland dem som såg sjukdomen som en statussymbol gällde statusen enbart i det egna killgänget. Ingen av männen ville att några tjejer skulle få veta att de var smittade. Riktigt problematiskt blev det när det kom till tjejer de trodde att de skulle kunna bli kära i. Då upplevde alla en rädsla för att bli dömda och avvisade.

I en del fall ledde detta rentav till att männen undvek tjejer som de skulle kunna tänka sig att ha en relation med. Som en kille uttryckte saken: »Man kan ju smitta och det är lättare att smitta någon man inte är engagerad i.«

– Det förvånade mig att så många män verkade tycka att det var okej att smitta någon som man inte är kär i, säger Kina Hammarlund.

Ett stort problem för killarna var när i en relation de skulle ta upp sjukdomen med sin partner. Om de berättade för tidigt var de rädda att bli bortdömda eftersom tjejen inte hade hunnit lära känna dem än. Men om de berättade för sent var de oroliga att tilliten skulle bli förstörd eller att de skulle smitta henne.

Många av männen kände också en stark frustration över att inte kunna kontrollera sina kondylom. De ville snabbt bli av med vårtorna så att de kunde förtränga att de hade infektionen. Många upplevde även en stor ensamhet och hade svårt att tala med någon om sjukdomen. I vissa fall var vårdpersonalen deras enda samtalspartner.

Den skam som en del män kände var dock inte bara av ondo. De som lyckades bearbeta känslorna på ett bra sätt kom ut som mognare och mer ansvarstagande individer på andra sidan. Till skillnad från tjejerna, som ofta behöll sin negativa uppfattning om »andra« smittade, ändrade killarna ofta sina fördomar. »Det var ganska lätt att få en könssjukdom, så jag kan inte se ner på någon för det«, var en typisk kommentar.

En del män sa också att de i framtiden skulle använda kondom. Men lika många sa att de inte skulle göra det.