Psykologi
I huvudet på en seriemördare. Sven Å Christianson. Norstedts 2010, www.norstedts.se, ISBN 978-91-302556-8??
”Jag försökte ju också, på mitt sätt, att berätta. Jag är fem-sex år, när jag springer ut på baksidan och springer på krossat glas… därför att det bodde en snäll granntant i hyreslängan bredvid, så jag går ditåt och får komma in till henne och hon tar hand om det här.” Så berättar en seriemördare om hur han redan som liten försökte signalera att något var fel hemma. När han blev lite äldre hade han ont i stjärten och kunde inte gå riktigt, men sa att han hade ont i fötterna. Skolläkaren konstaterade att det inte var något fel på fötterna — och stannade därvid. ”Om han hade gått vidare då, jag tror att det finns små signaler men att hitta dem…”
Boken bygger på fallstudier och intervjuer med gärningsmän och ger oss en bild av dem som vi annars sällan får. De berättar om sina tankar, tillkortakommanden och hur de har levt sina liv. Det handlar om brist på närhet, om att ha blivit känslomässigt avvisad och övergiven av föräldrar och andra vuxna som inte har förmått att se deras behov, och att de har varit utsatta för sådant som barn aldrig ska behöva utsättas för. ?
Men räcker det som skäl? I så fall borde vi ha många fler våldtäktsmän, serie- och massmördare i vårt samhälle. Att vi inte har det kanske handlar om att många av de barn som far illa under sin uppväxt ändå hittar vuxna som ser dem och vad de är utsatta för. AJ