Vårdens ansvar att visa respekt
Riksby vårdcentral utanför Stockholm är den första arbetsplatsen i landet med hbt-certifiering. Här finns både kunskap och öppenhet när det gäller homosexuella, bisexuella och transpersoner.
Regnbågsflaggan, en symbol för mångfald och sedan många år den homosexuella rörelsens signum, lyser på väggen i väntrummet.
– Den står för respekt för våra medmänniskor och visar att alla som kommer hit är garanterade en jämlik vård, säger Luisa Escuder, medan hon plockar fram pärmen med utbildningsmaterial.
Det är at-läkaren Axel Tovis första dag på jobbet och då ingår, förutom den sedvanliga introduktionen, även information om vårdcentralens hbt-kompetens.
Axel Tovis är positiv till genomgången, men något förvånad: Varför då? Det är väl hur naturligt som helst.
– Ja, det borde det vara. Men i praktiken fungerar det inte alltid så, svarar Luisa Escuder.
Studier visar att många homosexuella, bisexuella och transpersoner känner sig kränkta i sina kontakter med sjukvården. En del upplever hur vårdpersonal reagerar med undvikande, tystnad eller till och med bestörtning när det visar sig att patientens närmast anhöriga är en partner av samma kön. Det händer också att homo- och bisexuella personer, som angett sin partner som närmast anhörig, ignoreras av sjukvårdspersonalen som i stället vänder sig till patientens föräldrar eller syskon.
– Sådana upplevelser är kränkande. De kan skapa misstroende mot sjukvården och ge allvarliga konsekvenser, som till exempel att patienter inte söker vård i tid, säger Luisa Escuder.
Idén till hbt-certifiering dök upp när Johan Wikström, tidigare kurator på vårdcentralen, för några år sedan läste Folkhälsoinstitutets rapport som visade att psykisk ohälsa är betydligt mer utbredd bland homo- och bisexuella personer än bland den övriga befolkningen. Den psykiska ohälsan definierades bland annat utifrån känslan av att vara utsatt för kränkande behandling eller bemötande, hot om våld, våld och otrygghet.
– Vi reagerade starkt på uppgifterna, säger Luisa Escuder. Hela personalgruppen hade precis arbetat med jämställdhets- och miljöcertifiering och vi bestämde genast att vi skulle arbeta vidare med hbt-frågor på samma sätt. Förslaget vann snabbt gehör hos personalen.
Det lät intressant, tyckte chefssjuksköterskan Christina Damm. Även om hon till en början tyckte att vårdpersonalen först och främst borde satsa på att höja sin medicinska kompetens.
Tvådagarsutbildningen, som arrangerades i samarbete med rfsl Stockholm, blev omvälvande och bjöd på många aha-upplevelser.
– Det var en överraskning för mig att det finns så mycket att lära i de här frågorna, berättar sekreteraren Inga-Lill Kong. Jag visste till exempel inte att många homosexuella fortfarande inte vågar vara öppna och att många tvingas leva med konflikter i familjen eftersom de inte accepteras av sin omgivning.
Sådant är viktigt för sjukvården att känna till eftersom det kan leda till särskilda psykosociala problem, inflikar Luisa Escuder. Ett professionellt bemötande inom vården handlar inte om patientens sexuella liv utan om patientens relationer och sociala liv.
– Jag hade visserligen tidigare kommit i kontakt med uttrycket »komma ut ur garderoben«, som betyder att berätta för andra att man inte är heterosexuell. Men jag hade aldrig tänkt på att det är en öppenhet som ständigt måste upprepas i nya sammanhang med allt vad det kan betyda av osäkerhet kring omgivningens reaktioner.
Christina Damm berättar att hon tidigare hade liten kunskap om transsexuella.
– Jag trodde att de alltid är bögar eller flator, men så behöver det ju inte vara.
Certifieringen har betytt en förändring i det dagliga mötet med patienterna.
– Jag tar ingenting för givet längre och räknar aldrig med att alla patienter lever i en heterosexuell relation, konstaterar Christina Damm. Vid planeringen av hemsjukvård frågar jag numera alltid om patienten har en partner, inte om han eller hon har en fru eller man. Det sitter i ryggmärgen nu.
Inga-Lill Kong, som är den första som tar emot patienterna, är numera extra uppmärksam på om patienten har sällskap av en anhörig. De två äldre damerna som sitter tillsammans i väntrummet kan lika gärna vara ett gift par som väninnor, resonerar hon.
Genom certifieringen vill personalen visa att man har en medvetenhet för den som vill vara öppen med sin läggning. Under senare tid har en hel del patienter hört av sig för att lista sig här just på grund av hbt-kompetensen.
Men bland patienterna i väntrummet är det inte många som känner till att deras vårdcentral är hbt-certifierad.
– Nej, det hade jag ingen aning om, säger Anita Schäfer. Vad bra! Det låter som ett steg i rätt riktning. Jag har homosexuella vänner som kan berätta att det inte alltid fungerar med bemötandet i vården. Kunskap brukar vara ett bra sätt för att hantera och förebygga svårigheter.
Josef Forsling arbetar på hemtjänsten i porten bredvid. När han får höra att det finns informationsmaterial om hbt-frågor, slår han sig ned vid bokhyllan för att bläddra i broschyrerna.
– Det är alltid viktigt med ett personligt bemötande. Den här kunskapen skulle behövas även inom mitt arbetsområde.
Inne i sammanträdesrummet har at-läkaren Axel Tovi tittat igenom informationspärmen. Intressant läsning, tycker han. Det är nog så i alla fall, samhällets ökade öppenhet till trots, att många fördomar och förutfattade meningar finns kvar och kan ställa till problem.
Arbetet med certifieringen har också berikat personalgruppen på många sätt, säger Christina Damm.
– Utbildningen har satt i gång många nya tankar och samtal. Vi har lärt känna varandra och generellt blivit mer öppna.
Luisa Escuder poängterar arbetsgivarens ansvar för att personalen trivs och gamla fördomar bryts.
– Projektet har definitivt varit en investering för framtiden. Föreläsningar och diskussioner har inte tagit mer än ungefär två dagar i anspråk och vi har kunnat genomföra arbetet inom befintlig budget.
Skulle någon anställd »komma ut« så blir inte vi förvånade, tillägger hon. En beredskap som också finns på pränt i vårdcentralens anställningspolicy:
»Vid rekrytering av personal välkomnar vi tydligt alla att söka oavsett ålder, kön, etnicitet, funktionshinder och sexuell läggning.«
Mer om Riksby:
www.slso.sll.se/riksby_vc
Exempel på bemötande:
- En homosexuell kvinna hör att personalen diskuterar om det verkligen är lämpligt att placera henne tillsammans med en heterosexuell kvinna på en sal.
- En sjuksköterska förklarar för en kvinnlig patient att hon inte behöver
kontakta psykolog efter att ha blivit utsatt för våldtäkt: »Hon ansåg att det skulle vara lättare för mig att komma över våldtäkten eftersom jag inte skulle ha sex med män.« - En kvinnlig patient berättar: »Min läkare blev liksom tveksam och bytte samtalsämne när jag sa att jag hade en tjej. Det kändes abrupt och jag förstod att jag hade gjort henne generad.«
(Hämtat ur HomO:s skrift Det syns inte utanpå men känns inuti, se lästipsen på nästa sida.)
LÄSTIPS:
- Folkhälsoinstitutet. Homosexuellas, bisexuellas och transpersoners hälsosituation. Folkhälsoinstitutets rapport nr. A 2005:19. www.fhi.se
- HomO, Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning. Det syns inte utanpå men känns inuti. Om hetero-normer och diskriminering i hälso- och sjukvården. www.homo.se
- Röndahl G. Heteronormativity in a nursing context: Attitudes toward homosexuality and experiences of lesbians and gay men. Avhandling. Uppsala universitet 2005.