Fler sjuksköterskor anställs i Kriminalvården: ”Tryggt att veta att patienterna gjort något olagligt”

Skoskav, sömnproblem och hemlängtan. Eller ett sår orsakat av tänderna från en polishund. Hos de intagna på kriminalvårdsanstalten Rödjan varierar åkommorna. ”Jag är alltid noga med att säga att jag inte lägger någon värdering i att de är här eller kring vad de har gjort”, säger Jenny Larsson som är en av många nyanställda sjuksköterskor inom den växande myndigheten.

Början på veckan är alltid hektisk. Under helgen har det kommit ytterligare ett tiotal personer som ska avtjäna sina straff. En del flyttas från högsäkerhetsanstalter, andra skriver in sig själva efter att ha fått en inställelseorder på posten.

– Det är allt från 18-åringar till 70-plussare, säger sjuksköterskan Denise Lundgren.

Samtliga genomgår en initial hälsoundersökning så att personalen på fängelsets egen mottagning ska få en inblick i vårdbehovet. Många lider av abstinens på grund av missbruk, och en del har passat på att ta droger innan de anländer eftersom de vet att tillgången framöver är begränsad.

– Då är det viktigt att vi får veta hur mycket och vad. Det kan uppfattas som obekväma och närgångna frågor, men det är ju för deras egen säkerhet, säger Jenny Larsson.

Behöver prata av sig

Hon och Denise Lundgren är två av åtta anställda sjuksköterskor på den öppna klass-3-anstalten Rödjan i Mariestad.

– Här finns samma sjukdomar som på utsidan: diabetes, högt blodtryck, psykisk ohälsa. Skillnaden är att patienterna generellt är sjukare än övriga befolkningen, säger Jenny Larsson.

Tidigare har hon jobbat på bland annat vårdcentral, inom kommunal hemsjukvård och bemanning. Hit kom hon för ett år sedan.

– Det verkade vara varierande arbetsuppgifter och spännande möten med de intagna. Jag är alltid noga med att säga att jag inte lägger någon värdering i att de är här eller vad de har gjort. Jag jobbar enbart med sjukvård, säger Jenny Larsson.

Samtidigt upplever hon och kollegorna en större frispråkighet jämfört med patienter på ”utsidan”.

– Även om detta är en öppen anstalt där man kan röra sig relativt fritt så kan man ju inte ringa sin bästa kompis eller sin familj. Så många behöver prata av sig.

Växer så det knakar

Grå mysbyxor och tegelfärgad tröja särskiljer intagna från anställda. De flesta studerar, arbetar i ladugården eller jobbar i verkstäderna. På det stora området, där enbart rastgården som hör till de isolerade avskiljningsrummen omgärdas av stängsel, finns utegym och korta joggingstråk längs grusgångarna.

– Vi har in en del arbetsplatsolyckor: någon som fått en spik i handen eller blivit sparkad av en ko. Vid akuta händelser kan vi bli kontaktade av vakthavande befäl. Då tar vi akutväskan och promenerar dit tillsammans med en kriminalvårdare, säger Denise Lundgren.

Men sysselsättningen räcker inte till alla intagna. Svenska fängelser växer nämligen så att det knakar just nu, särskilt här i Mariestad. För fyra år sedan fanns 60 platser på Rödjan, i maj kommer det att vara över 400. Om två år ska verksamhetsområdet, som även omfattar den slutna anstalten Johannesberg och häktet inne i stan, ha expanderat till 800 platser. Nya hus byggs i snabb takt. För att få plats har enkelrummen blivit dubbelrum med våningssängar.

Hot och våld ökar

Trångboddhet är lika med konflikter. Nyligen har Kriminalvårdens årsredovisning presenterats. Antalet incidenter med hot och våld både mellan intagna och mot personal har ökat med 25 procent. På Rödjan har det i februari 2025 rapporterats en incident i veckan, jämfört med en i månaden året innan.

Kriminalvårdschefen Mohamad Mehenna konstaterar att våldet är en realitet i den här miljön.

– De som utövar våld i samhället hamnar förr eller senare här. Skillnaden är att de inte har några vapen. Men de som är våldsamma eller hotfulla flyttas till andra anstalter, säger han.

Den enorma utbyggnaden av verksamheten är bara att acceptera, menar han, men den får inte ske på bekostnad av behandlingen:

– Varje person som lämnar oss och lyckas få ett jobb och bilda familj är en räddad person. Utbildningarna inom svets, jordbruk och snart även till kock är oerhört betydelsefulla.

Platsbrist även för sjuksköterskor

Utvecklingen gör Kriminalvården till en allt större arbetsgivare. Fram till 2030 beräknas ytterligare 150 sjuksköterskor behövas på landets fängelser. Men bristen på resurser är redan kännbar.

– För att kunna jobba behöver man en stol och en dator, säger Cecilia Johansson som är ordförande i Vårdförbundets riksklubb inom Kriminalvården och har sin anställning på Johannesberg på andra sidan stan.

På Rödjan är mottagningen nybyggd men redan för liten eftersom nya kollegor väntas redan i vår. Detta är även ett nationellt problem, enligt Cecilia Johansson. Lokalerna är trånga, arbetsbelastningen stiger och patienterna har allt mer komplexa sjukdomsbilder. Färre vårdplatser för de mest resurskrävande patienterna ökar pressen ytterligare för medlemmarna.

– Om sjukvården inom fängelserna inte får rätt resurser kan vi stå inför en hälsokris där de mest utsatta patienterna faller mellan stolarna. Sjukvården inom Kriminalvården måste hålla jämna steg och växa även den med expansionen av myndigheten i stort, säger Cecilia Johansson.

Men sjuksköterskorna upplever inte sin arbetsmiljö som farlig – tvärtom.

– De patienter vi har här är exakt samma som på en vårdcentral eller en akutmottagning – skillnaden är att vi vet att de har gjort något olagligt. Jag har känt mig mer otrygg i den kommunala nattpatrullen när jag åkt till adresser där jag inte vet vem eller vad jag kan möta. Här är vi aldrig ensamma. Trycker jag på larmet stormar det in folk, säger Jenny Larsson.

Skickar papperskopior

Det händer också att sjuksköterskorna behöver ta hjälp av en kriminalvårdare för att avsluta ett vårdbesök när en patient inte är nöjd med exempelvis medicinering eller annan behandling.

– Då får man markera och säga att nu är det här besöket över. Tack för i dag, säger Denise Lundgren.

De intagna söker vård via en så kallad kontaktlapp och får skriftliga svar med internposten. Eftersom de inte har möjlighet att logga in på 1177 skrivs även bedömningar och journalkopior ut och skickas.

– Jag tycker att det är kul att planera och strukturera arbetet, men vi sjuksköterskor har fler administrativa uppgifter här än på många andra ställen, säger Denise Lundgren.

Alla tre hade önskat att Kriminalvården kommit längre i sin digitala utveckling. Nu sker mycket av arbetet med papper och penna, även om exempelvis digitala vårdbesök förekommer.

– Vi uppmuntrar klienterna att beskriva sina symptom så utförligt som möjligt på blanketterna. Ibland står det bara ”knä” och då måste vi kontakta dem via brev eller telefon för att få veta mer innan vi kan avgöra hur hög prioritet ärendet ska ha, säger Cecilia Johansson.

Denise Lundgren tycker att hon har stora möjligheter att påbörja behandlingar, men beklagar att patienterna plötsligt kan försvinna.

– Platsbristen gör att de snabbt kan förflyttas till andra anstalter eller till frivården. Då har vi inte längre kontakt med dem, säger hon.

Många utnyttjar ändå möjligheten att söka vård på ”insidan”, eftersom det trots allt går fortare att få en tid här än på en genomsnittlig vårdcentral.

– De har ju gott om tid och passar på att kolla upp åkommor som de kanske dragits med länge, säger Jenny Larsson.