Farligt kvinnoliv

Abort. I Kenya är det olagligt, fast man ska få bra eftervård. Sägs det. Med Marlene Makenzius forskning kan färre dö, men hindren är många.

I Kenya är aborter förbjudna. De som ändå väljer att försöka avsluta en graviditet och råkar ut för komplikationer ska få bästa tänkbara behandling. Det säger lagen, men får de det??

– Absolut inte, säger Marlene Makenzius, barnmorska och medicine doktor, som gör en studie om eftervård vid aborter i Kisumu, Kenya.

?Tanken med studien är att se om man kan förbättra eftervården genom att ge barnmorskorna större ansvar. ?

— Läkarbristen är stor i hela Afrika och om barnmorskorna får kompetens och befogenhet att utföra en del av det som i dag är läkaruppgifter så kan det rädda många, säger Marlene Makenzius.

??När kenyanska kvinnor kommer till sjukhus efter en oskickligt utförd abort görs oftast ett kirurgiskt ingrepp. Rester av graviditeten som blivit kvar i livmodern avlägsnas med en vakuumsug. Det medför betydligt större risker än den medicinska behandling som är vanligare i höginkomstländer, då man helt enkelt ger tabletter som gör att kroppen själv stöter ut resterna.?

— Här i Kenya är det bara läkare som får ge tabletterna. Om barnmorskorna också får göra det så kommer många fler kvinnor att kunna behandlas med den skonsammare metoden, säger Marlene Makenzius.?

Hennes studie går ut på att jämföra 800 fall där patienterna fått tabletter, hälften av läkare och hälften av barnmorskor.

?— Hittills har vi inte sett någon skillnad alls i utfallet. De allra flesta kvinnor som vi intervjuat efteråt är också väldigt nöjda med behandlingen, oavsett om det är en läkare eller en barnmorska som utfört den. ??

Vi följer med Marlene Makenzius till ett av de två sjukhus hon jobbar med, Kisumu east district hospital. Lokalerna är gamla och nedslitna, utrustningen bristfällig. Patienterna ligger tätt, tätt i vårdsalar som rymmer mellan 15 och 20 sängar. Barnmorskan Risper Manga visar oss rummet där kirurgiska ingrepp genomförs. Britsen i galon för gynundersökning saknar ett av de två benstöden för kvinnan, det andra har ramlat av. Belysningen utgörs av en gammal skrivbordslampa. Den lokala barnmorskan visar oss också avdelningens medicinförråd. Där överstiger knappt mängden läkemedel vad en ordinär svensk familj har i medicinskåpet hemma.

?Hela tiden måste Marlene Makenzius vara på plats på sjukhusen och se till att tabletterna erbjuds de kvinnor som de lämpar sig för annars väljer man gärna att använda den gamla, kirurgiska metoden i stället.?

— Mycket av mitt arbete handlar om att vara pedagogisk och försöka skapa förståelse för fördelarna med projektet hos kenyanerna. Men det är en utmaning att få det att fungera i enlighet med vad de skriftligen har åtagit sig. ?

Studien är godkänd av Kenyas hälsoministerium och staten är med och betalar den lokala organisation som forskningen har ett samarbete med. På svensk sida drivs projektet från Karolinska institutet i Stockholm, bland annat med pengar från Vetenskapsrådet. Totalt satsas flera miljoner på forskningen.

?Trots den lokala förankringen tycker Marlene Makenzius att hon mött ganska mycket motstånd. Ett bakslag var när en hel leverans av läkemedel bara försvann.?

— Tabletterna är dyra, men kvinnorna i projektet skulle ha fått dem gratis. Nu antar jag att de säljs för stora pengar på svarta marknaden i stället, säger hon.?

Efter den händelsen skärptes säkerheten på sjukhusen och barnmorskorna går med nyckeln till medicinskåpet i fickan.??

Misströstar du inte någon gång??

— Det är klart. Här handlar det inte om femtio eller hundra år tills de kommer i kapp. Det handlar om flera hundra!?

Men det måste väl finnas ljuspunkter också??

— Absolut. Man gläds ju med varje kvinna som kan gå hem från sjukhuset utan komplikationer och besvär.??

Engagemanget för kvinnors hälsa och rättigheter bär Marlene Makenzius alltid med sig, och forskningen lockar. Så det lär dröja innan de får se henne på Folkhälsomyndigheten i Östersund igen, där hon är utredare. Hon har redan lämnat in ansökan om ett nytt projekt i Kenya när det nuvarande avslutas, förhoppningsvis till jul. Det nya projektet ska handla om att förebygga oönskade graviditeter bland ungdomar. Får hon det beviljat blir det några år till i landet.

— Men då måste jag få hit familjen, åtminstone min man och yngsta son, som är 12 år. Det blir för jobbigt att vara borta från dem längre, säger hon. ?