Homosexuella osynliggörs inom äldreomsorgen

Kommunerna behöver bli bättre på sitt bemötande av äldre homosexuella. Det var slutsatsen på ett seminarium om hbt-personers situation i äldreomsorgen på Pridefestivalens första dag.

Seminarier, utställningar, musik och teater. Aktiviteterna är många under Prideveckan i Stockholm som startade idag.

I Kulturhuset anordnade Akademikerförbundet SSR ett seminarium om hur äldre hbt-personer osynliggörs. Redan 2004 gjorde Socialstyrelsen en kartläggning som tydligt visade att frågan inte finns på kommunernas dagordning.

– Det finns helt enkelt ingen medvetenhet om att många människor inte lever i heterosexuella förhållanden och det resulterar i bristande observans och kränkningar, sa Per-Svante Landelius som gjorde utredningen på Socialstyrelsen och som var en av tre paneldeltagare.

Förutsätter att alla är heterosexuella

Tyvärr har väldigt lite hänt sedan 2004. Det bekräftades av Beatrice Nordebrink, biståndshandläggare inom äldreomsorgen i Lidingö kommun.

– Jag tror det är viktigt att fundera över vilka begrepp vi använder. I formulär som ska fyllas i och i samtal med de äldre förutsätter vi ofta att alla är heterosexuella.

Anna Mohr är själv nybliven pensionär som lever med en annan kvinna och hon berättade att det är många som inte tror att det finns äldre homosexuella.

– Den homosexuella kulturen beskrivs i media som en glammig gaykultur och därför glöms vi äldre, särskilt kvinnorna, ofta bort.

En tung ryggsäck

Hon menade också att många äldre är uppvuxna med en tung ryggsäck av skam och skuld som gör att de själva kan ha svårt att gång på gång öppet gå ut och berätta att de är homosexuella. Något som kanske är svårt att förstå för dagens unga.

– Jag är själv född 1944, samma år som homosexualitet avkriminaliserades. 1979, när jag var 35 år, blev jag friskförklarad i och med att homosexualitet inte längre klassades som en sjukdom av Socialstyrelsen. Jag fick lov att nästan gifta mig när jag var 50 och när jag fick möjlighet att adoptera barn var jag för gammal, berättade Anna Mohr.

Särskilda äldreboenden?

De tre paneldeltagarna i debatten var överens om att det behövs ordentliga utbildningsinsatser både bland de styrande politikerna i kommunerna och bland dem som arbetar inom äldrevården. Beatrice Nordebrink var också hoppfull om att de inom kort kommer att finnas särskilda äldreboenden för hbt-personer, men Anna Mohr höjde ett varnande finger:

– Det kan vara en bra lösning för en del, men det viktigaste är att man ska känna sig trygg på alla äldreboenden!