Överburet barn dog under hemgång

I tre dagar hade personalen försökt sätta i gång förlossningen. Trots det skickades kvinnan hem, med feber, förhöjt crp och avvikande ctg.

Kvinnan lades in för igångsättning i graviditetsvecka 42+4. Cervix var omogen. Ctg bedömdes först som suspekt patologiskt, men två timmar senare som normalt. Kvinnan fick en första dos hormon­gel, på kvällen ytterligare en dos, plus Bricanyl enligt pm, och dagen därpå en tredje dos.

Då sammandragningarna ökade försökte man ta hål på hinnblåsan men misslyckades. Dagen efter hade läkaren inte tid att träffa kvinnan för hinnsprängning förrän på eftermiddagen. Då var cervix fortfarande omogen och ctg-kurvan reaktiv. Läkaren ansåg hinnsprängning olämplig. Mängden fostervatten var normalt liksom flödet i navelsträngen. Kvinnan hade feber och crp 83.

Några dagar tidigare hade hon varit förkyld. Odlingsprover togs och kvinnan fick antibiotika intravenöst. Då var ctg normalt men barnets hjärtljud ”tappades” när kurvan skulle kopplas bort. Då man hittat det igen fortsatte registreringen i fem minuter till.

Kvinnan gick hem över natten och när hon kom tillbaka levde inte barnet. Fosterhinnor och navelsträng visade tecken på akut infektion. Hinnsprängning är en vanlig barnmorskeuppgift som borde ha skett tidigare, skriver Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, som inte accepterar förseningen för att läkaren hade för mycket att göra. En kvinna i graviditetsvecka 42+6 med förhöjd kroppstemperatur, förhöjt crp och tidvis avvikande ctg där man i tre dagar försökt sätta i gång förlossningen är en högriskpatient, konstaterar Ivo och kritiserar läkarens beslut att låta henne åka hem över natten.

Ivo skriver att ett tidigare lex Maria-beslut om händelsen visar att kliniken har åtgärdat de medicinska bristerna i omhändertagandet.

(Diarienr 8.2-40925/2013)