Stora brister i vården av akut sjuka barn i Nyköping
En treårig flicka tvingades vänta en hel natt på akuten och fick allt svårare att andas. Både sjuksköterskan som stod för den första bedömningen och läkaren gjorde fel — men problemen på akutmottagningen i Nyköping är större än så, enligt Inspektionen för vård och omsorg, Ivo.
Beslutet från Ivo rör en särskild händelse: En treåring som fick svårt att andas en luciakväll för två år sedan, fick vänta för länge på rätt vård och senare visade sig vara svårt sjuk.
Men kritiken omfattar också hela akutmottagningens organisation, bemanning och kompetens när det kommer till att ta hand om akut sjuka barn.
Upprepade varningar
Enligt Ivo finns det fler anmälningar från patienter som pekar på samma brister. Dessutom har medarbetare själva försökt göra ansvariga i landstinget uppmärksamma på att de saknar viktig kompetens för att ta hand om akut sjuka barn. Verksamhetsansvariga har pekat på samma problem i vårdgivarens egna utredningar, skriver Ivo.
Problemen på akutmottagningen på Nyköpings lasarett har uppmärksammats under flera år och på olika sätt.
2015 gjorde Ivo en granskning av tre akutmottagningar i Sörmland, däribland den i Nyköping, och kom fram till att landstinget behövde ta större ansvar för att rekrytera tillräckligt många sjuksköterskor och se till att det är legitimerade läkare som har ansvar för akuterna.
Så sent som i somras skrev sex ST-läkare på medicinkliniken i Nyköping en insändare i tidningen Sörmlands nyheter med rubriken ”Vi kan inte vara tysta längre”. Där står det bland annat att de läkare som bemannar akuten i Nyköping är vuxenläkare under utbildning som förväntas ta hand om sjuka barn trots att de saknar kompetens för detta. ”Det medför en kraftig stress och dåligt mående men framför allt riskerar det säkerheten för barnen”, skriver läkarna.
Stor personalomsättning
Enligt Lena Lindh, Vårdförbundet avdelningsordförande i Sörmland, är det även en hel del sjuksköterskor på akuten i Nyköping som upplever att de behöver bättre kompetens när det gäller att vårda akut sjuka barn. Hon berättar att det varit stor personalomsättning och när erfarna slutat har hyrsjuksköterskor och nyutexaminerade fått ta mycket ansvar.
– Nu verkar det som om arbetsgivaren börjar ta sitt ansvar och utbilda personalen för att de ska känna sig tryggare. Den sista månaden vet jag att utbildningen har fokuserat på akut omhändertagande av barn, säger Lena Lindh.
Vad gör Vårdförbundet i den här situationen?
– Det vi kan göra är att peppa och stärka de förtroendevalda att driva de här frågorna på arbetsplatsträffar och i samverkan. Det är viktigt att be om återkoppling från arbetsgivaren så att de inte bara säger ”vi jobbar på det”. Jag vill också uppmana till att hela tiden skriva avvikelser eller synergier. Vi ser att på arbetsplatser där många gör det är det lättare att få genomslag.
Men ska det behöva gå så långt att ST-läkare går ut i lokaltidningen och varnar för att de själva har för dålig kompetens? Är det etiskt försvarbart?
– Nej, det läggs ett alldeles för stort ansvar på personalen, på sjuksköterskor och läkare, ute i vården i dag.
Fick svårare att andas
När det gäller den treåriga flickan så hade hon tidigare på dagen besökt en vårdcentral och fått kortison och luftrörsvidgande medicin för sina kruppliknande besvär. När det inte hjälpte tog hennes mamma med henne till akuten sent på kvällen.
En sjuksköterska bedömde henne då som ”måttligt dålig”. Hon fick vänta fyra timmar på att bli undersökt av läkare och hade vid det laget påtagligt påverkad andning enligt journalanteckningarna.
Ytterligare cirka fyra timmar senare beslutade läkaren, i samråd med bakjouren som var barnläkare, att flickan skulle vänta tre timmar till på att barnmottagningen öppnade.
Där konstaterades infektion i luftvägarna. Treåringen fick remiss till Mälarsjukhuset i Eskilstuna med transport i ambulans, fast utan medföljande läkare. På Mälarsjukhuset konstaterade en ny läkare att treåringen hade en svår infektion i övre luftvägarna och att hon behövde syrgas i kombination med antibiotika och luftrörsvidgande läkemedel. Den behandlingen hjälpte.
Risk för livshotande tillstånd
Enligt Ivo fanns det risk för livshotande andningsbesvär, därför borde en kompetent läkare ha följt med i ambulansen. Ivo påpekar också att jourhavande barnläkarspecialist borde ha kopplats in tidigare och att bedömningarna av flickan som gjordes på Nyköpings akutmottagning inte motsvarar kraven på god vård.